Min lilla älskling sover lite oroligt ikväll, tror det är mardrömmar som spökar runt med honom när han sover. Han vaknar och är ledsen men sedan räcker det att man går in till honom och säger "Mamma är här hjärtat, var har du Snutte?" och så tar han sin snutte och börjar snutta.

Så säger man "Ååh, såå mysigt killen." någon sekund senare hör man de små bebis-snarkarna igen ;D Underbara lilla guldgosse! Fast det blir nog ändå en "vaken-med-ena-örat-natt" inatt - och vad gör det? Jag har världens finaste son som är värd varenda sekund utav min nattsömn.

Funderade på en sak nu, apropå inget alls, när är det lämpligt att byta ut den ena sidan med spjälor mot en "planka" istället? Theo har inte visat någon tendens till att ens försöka klättra ur sängen, än. Fast man kanske ska byta ut spjälorna ändå? Är det någon som vet?

Jag har sagt det förut och jag säger det igen;
Jag tycker inte om Calle Schulman!

Han är en idiot-åsiktsuttalande liten fjolla, två skitar hög och har självförtroende som en dynghög på två ton! Att prata illa om allt och alla för att själv försöka komma i någon slags bra dager är en av hans vardagssysslor och det värsta; han vet inte när det är dags att sluta, han går alltid för långt!

I can´t stand it!

Igår, eller när det nu var, hade han uttalat sig angående Kejsarsnitt och skrev att han minsann inte ville att hans skattepengar skulle gå till "high maintenancebrudar som är rädda för att en sladdrig fitta ska minimera chanserna att snärja välbärgade gamlingar i Troppan" - det är då vad han kallar kvinnor som gör kejsarsnitt utan medicinsk anledning.

Visst är han gullig! Hade jag varit hans flickvän så hade mina tankar just nu gått mot att planera ett gemensamt barn tillsammans! Ryggmärgsbedövningen ger vi till Calle så han får ut något av sina skattepengar (!) för det är juh enbart Calle i hela Sverige som inte får bestämma över vart just hans skattepengar tar vägen!

Jag tycker inte heller om en del saker våra skattepengar går till, t.ex. till politikernas svindyra lyxresor eller Mona Sahlins matkonto alternativt alla som lever på staten utan att egentligen behöva det. Men att reagera över att skattepengarna går till Kejsarsnitt och förlossningar, hallå? Hade du verkligen inget annat att klaga över Calle?

En annan idiot skriver i en kommentar (eller om det är Calle som skrivit det?);

"Samma gäller för aborter som används som ett andra preventivmedel. Preventivmedel finns överallt. Alla ska ta sitt eget ansvar. Jag vill inte betala en spänn för detta!"

Excuse me? Inte för att vara den som är den MEN jag tror att en kille, som "råkat" göra en tjej gravid, är lika snabb med att säga "Gör abort!" istället för att ta sitt ansvar som en tjej är, man är faktiskt två om att skapa ett barn.

Nu heter det att abort används som ett preventivmedel men om tjejen skulle välja att behålla barnet mot faderns vilja skulle det heta Slampa/Lägenhetsletande/Socfall/Hon-försöker-tvinga-honom-att-stanna-hos-henne - hur ska det vara egentligen?

Jag förstår inte ens varför Calle startade denna diskussionen för, enligt mig, har han ingen personlig insikt i detta ämnet. Ett; han är inte kvinna och kommer aldrig ställas inför valet och kvalet om just detta. Två; han har inga egna barn. Tre; han har otroligt svårt att visa medlidande till andra människor förutom sig själv, alltså ska inte hans åsikter tas upp utav någon mänsklig varelse. Enligt mig.

Dock har det varit relativt tyst om den där killen ett tag nu, antar att detta var det bästa han kunde komma på för tillfället som drog en massa uppmärksamhet mot honom. Alla svenska "kändisar" har väl ledsnat på hans försök-till-att-starta-en-diskussion-mail och pinsamma samtal/sms, negativ uppmärksamhet verkar vara den bästa för honom, det är den enda han jagar efter.

Samtidigt så är det väl den icke-bra uppmärksamheten som är den lättaste att dra till sig, så han behöver inte jobba speciellt hårt (som han skulle få göra för den goda uppmärksamheten) för sin lilla plats i strålkastarljuset. Han har kanske komplex på grund av sin längd? Det är kanske därför han känner ett otroligt stort behov av att yttra sig mest och synas överallt?

"Stor i orden men liten på jorden" a.k.a. "Calle Schulman"

Hah, det hände faktiskt en rolig sak i eftermiddags, ungefär 30 minuter innan jag slutade, man kan aldrig ha tråkigt på mitt jobb! Två utav damerna satt och drack sitt eftermiddagskaffe, en aning senare än alla andra, därav satt de själva vid bordet.

Jag och mina två arbetskollegor var en bit bort hos en annan dam som var extremt pigg och mycket snackig, helt underbart att se henne på det humöret! Vi stod där en bit ifrån matborden och helt plötsligt kom de båda kaffedrickande tanterna bortrusande till oss och var hemskt upprörda över något.

De pratade i munnen på varandra så vi hörde inte ett ord utav vad de sa, men vi förstod att något var hemskt fel, men vad? Till slut lyckades vi uppfatta orden "död" och "mus", vi tittade på varandra (?) Var finns det en död mus? "Det ligger en död mus där, jag visste om att det fanns möss på det här stället men ingen har trott mig!" sa den ena, den av dom som gjorde upptäckten utav den "döda musen".

Den andra damen fortsatte "Åh, jag kommer få upp min mat igen, gud vad äckligt!" att hon inte ens hade sett den påstådda musen gjorde situationen en aning lustig. Vi gick mot bordet och tittade där de pekat ut att musen skulle ligga död.

Vet ni vad det var? :D

Det var en bit kött ifrån middagen med lite lingon på sig! Lingonen antar jag såg ut som splattat blod på den lilla köttbiten a.k.a. den döda musen. Efter en stunds nerlugnande och övertalande om att det verkligen inte var en mus utan bara en matbit skrattade vi alla gott åt händelsen :D

Åh, vad jag älskar mina små tanter - de gör min dag! :)

Aa, de förträffliga missödena har varit med mig sedan jag steg ur sängen imorse, bokstavligt talat, det började med att jag försov mig imorse :| Att Ms mobiltelefon dessutom var stendöd och att min skulle fungera som väckarklocka åt oss båda gjorde inte saken bättre.

Vaknade iallafall 06:31 av att jag i mitt stilla sinne mindes - "Jag har nog stängt av alarmet i sömnen" - ganska mycket panik iochmed att 06:31 ska M helst vara på väg från dagiset till jobbet! Det blev en stressig morgon kan jag förtälja er.

Efter det gick allt hyfsat bra förutom att jag var trött som en zombie, snurrade inom på Shell innan jag började och köpte mig en Risifrutti - jordgubb ofcourse! :) Kom till jobb och hjärnan blev totalt förvirrad när jag stod i nyckel-skåpet och skulle ta ut rätt nyckel till avdelningen.

Jag kunde inte komma på vilken färg som var till vilken avdelning, trots att jag aldrig haft bekymmer med det innan, och när jag väl kommer fram till vilken kolör min nyckel ska ha så har jag tagit för lång tid på mig och skåpet slår automatiskt över i larm-läge. 

Ett tinitustjut ljuder i hela korridoren (!) och när jag skulle larma av skåpet, som jag också alltid vetat hur man gör, har jag inte en aning om hur fan man får tyst på skrället! Total blackout men till slut kopplade de små grå ihop sig och skåpet blev tyst. Shh.. Ge mig ett rör Treo -_-

Kommer ner på avdelningen och ska ha rapport, min arbetskollega säger till mig "Kaffet står där borta" - trettio sekunder senare frågar jag henne "Var har du ställt kaffet?" Trots att jag visste om att hon precis sa till mig var det var.

Hela dagen har det varit små missöden, har känt mig som en riktig översittare, en person som inte lyssnar på vad andra säger :S Det är precis som att min hjärna aldrig riktigt vaknade idag, nog för att jag brukar vara morgon-trött men hela-dagen-trött?

Är det någon som kan förklara för mig varför mina besökare ökat med typ 200% idag?

Sista inlägget för idag, klockan är mycket och vi ska upp tidigt imorgon |-) Jag som var ledig egentligen, men får man timmar är det svårt att tacka nej, därav slutade min halv-lediga vecka med att jag jobbar 6 utav 7 dagar, jippi!

Måste tillägga att idag är det ett år sedan vår son döptes, Theodor Michael Bo Johansson-Björk - tänk vad tiden går fort! Det känns som att det var för 3 månader sedan, max, men icke sa nicke, det är 12 månader!

Detta var jag för ett år sedan;
http://ginis.blogg.se/2008/march/tomorrow2008-03-29-2.html
Hah, guud vad man kan stirra upp sig!



Imorgon är det även 1 år sedan jag satte min första fot på Äldreboendet, det måste firas - but how? Jag får komma på något akut tills imorgon eftermiddag, kanske beställa en prinsesstårta med någon snygg glasering på?

Ah, jag vet inte, jag är trött och svamlar.
Ska försöka sära på M&M också, inte alltid det lättaste ;)

i admit, i can be stupid!

Tack vare Jakob, från The Voice, och hans tjat om Facebook vareviga dag i programmet la jag till mig på den omsusade websidan Facebook. Hade ingen aning om vad det var för sorts sight, allt jag visste var att folk blev beroende av den och att de var tvungna att uppdatera sidan hela dagarna, enligt en tidningsartikel iallafall.

Började söka efter kompisar och upptäckte direkt att det fanns två olika färger som ett namn kunde stå i, mörkblått och "klickbart" eller svart och inte "klickbart". Mitt logiska tänkande förstod direkt vad detta betydde; de med blåa namn var medlemmar på Facebook och de som hade svart namn var inte medlemmar på Facebook - eftersom man inte kunde klicka sig vidare på de namnen. Det enda konstiga var att det fanns foton på dem brevid namnen (?)

Eftersom jag hört en hel del skumt om websidan tidigare, t.ex. att ens chef/lärare kan gå in och snoka på en där eller att Facebook vet allt om en, tyckte jag inte det var något konstigt. Logiskt tänkanden; det är Facebook som har lagt till dom där (!) jaa, ibland är inte jag mer än människa.

Idag vet jag att de blåa namnen är personer som har en "öppen" Facebook och de svarta namnen har valt att t.ex. enbart vänner eller dylikt ska ha tillgång till just deras lilla krypin. Svarta namn - I hate it! Det är som en återvändsgränd, enerverande.

"Jag är minsann inte svart, alla får gå in och titta på mig!"

Upptäckte igår att jag är svart som natten därinne, det är tydligen inställt när man blir medlem att man ska vara "låst" - hur skulle jag kunna veta det? I´m a ded-end! Allt är låst för personer som jag inte är vän med så igår, när jag upptäckte detta, skulle jag minsann vara duktig och trycka i att personer jag inte känner får lov att skriva till mig därinne!

Sagt och gjort, personer jag inte känner får lov att skriva i min "Logg", det enda jag glömde var att tillåta personer jag inte känner att gå in på min sida, de kanske ska kunna komma in innan de ska skriva?

Idag är vi hemma,  jag och Theo, vi skulle egentligen ut och gå idag men Lilleman har fått lite feber så vi håller oss inomhus - vilket inte är jättespännande med en hyper-rapid-idiot-tant i samma hus.

Imorse skulle M som vanligt väcka hela familjen innan han skulle till jobb, det gör han alltid när inte jag ska jobba, slår i dörrar, skriker om var hans j*vla mössa och nycklar är, springer ut och in 3 gånger innan han till slut kör, GAH! Är det däremot lördag och jag ska upp tidigt och jobba då heter det;

"Inte så högt, Theo sover" no shit Sherlock, what goes around comes around. M blir extra högljudd när han är försenad, då ska jag alltid hjälpa honom att plocka ihop alla saker samtidigt som jag får mig en utskällning för att han är sen. Är det däremot jag som är försenad och behöver hjälp på morgonen heter det;

"Varför jagar du upp dig när du redan är sen?
Bara acceptera och inse att du är försenad!"

Tror ni han går upp och hjälper mig att plocka ihop alla mina saker? NEJ! Dubbelmoral så det stänker om det! Fast sedan ringer han alltid på förmiddagen och ber om ursäkt för sitt dåliga morgonhumör och sedan är allt guld och gröna skogar igen! Tur att man inte är långsint ;p

Just nu ligger Theo och vilar middag, han fick en Panodil supp innan sänggående, hoppas att  han mår bättre när han vaknar, tog några bilder på honom innan han gick och nannade;

Åh, värsta torkar-blogg idag, det här får vi göra en smärre ändring på, right? Kom hem för en stund sedan, har ätit middag hos svärföräldrarna, hackeböf? Vet inte hur det stavas men gott är det! :D

Vad har hänt mer idag? Jag har haft väärldens glassigaste dag på jobb (!) 11-16 - wonderful time. Ätit lite tårta och nybakta bullar som jag hade med mig till jobbet och så den goda kvällsmaten uppe på det, I think I´m going fat! :p

Nää, så illa är det inte, med min erfarenhet som höggravid kvinna så vet jag när det börjar knaka i fogarna ;)

Mycket mer har jag inte att tillägga för tillfället, förutom att det suger att snurra fram klockan en timme, onödigt och förvirrande! Bjuder på en bild på min underbaring;

7 minutes to go!

Sitter på la wörk nu, har inget speciellt att skriva egentligen. Sovit riktigt gott inatt och det känns i både kropp och själ (!) tänkte ta mig en välbehövlig kopp kaffe innan arbetspasset startar, får gå och göra det nu innan klockan blir alltför mycket!

Nu ni, nu går vi mot ljusare tider - enligt kalendern iallafall. Påsken närmar sig med stormsteg och jag har fortfarande inte luskat klart i vad Theo ska få i sitt första påskägg, strumpor?

Jag vill inte att han ska få en massa onyttigheter som bara skadar hans tänder och hälsa, en leksak kanske? Den varar längre och skonar hans lilla mage och tänder - joo han ska få en leksak, eller tvåå :)

Idag, eller rättare sagt nu ikväll, gjorde jag min första omprioritering - jag gav min kära vik-kollega det ena passet jag hade imorgon! Givetvis kvällspasset, eftersom jag avskyr den stressfulla förmiddagen jag har annars. Det känns lite konstigt att jag som är en arbetsnarkoman ger bort timmar men har som sagt kommit till insikt i att pengar och jobb är inte värt allt det man missar på hemmaplan.

Långt ifrån, jag är inte bara en arbetsnarkoman längre, jag är mamma också och det går före allt!

Ååh, jag är überlycklig och otroligt lättad, hoppas att klockan tickar extra fort imorgon på jobbet så jag komma hem till mina älsklingspojkar!

Nu har klockan snart blivit 13:45 - då är det dags för mig att bege mig till jobbet, skittrist. Har verkligen ingen lust att arbeta idag, mest för att jag slutar klockan 21 ikväll och jobbar 8 - 21 imorgon, jag kommer inte få se min son förrän på söndag och det är faktiskt bara fredag idag (!)

Och då enbart hinna umgås med honom någon timme för jag ska såklart jobba 11-16 på söndag, det är verkligen inte värt pengarna, önskar att jag bara kunde stryka alltihop. Ska ta mig en allvarlig fundering på att jobba mindre, men hur gör man det som timanställd?

Säger jag nej till tider titt som tätt så slutar de att ringa mig och då får jag inga tider alls, kluvet. En sak är säker iallafall, inga fler dubbel-pass - imorgon är mitt sista!

Godförmiddag gott folk!

Vilken seg dag detta är, som alltid när jag ska jobba kväll - går mest och väntar på att man ska börja så arbetspasset kan vara över. Jobbar hellre på morgonen för då har man det avklarat och kan ta det lugnt resten av dagen, nu tittar jag bara på klockan och räknar ut hur lång tid det är kvar tills jag ska gå hemifrån.

Precis legat och myst med Lilleman i sängen, vi slocknade båda två fast jag vaknade till liv igen av att Snaa kom hem :) Så nu sitter jag här och Theo ligger bakom mig i sängen och sover. Vi har haft en riktig gosmorgon, tittat på The Voice, kört med bilen, pekat på öra-näsa-tunga-öga, flugit flygplan och massa annat!

Han är så duktig på att prata, det märks att han börjar så smått kunna behärska talet för det räcker att man säger ett ord en gång till honom sen säger han det nästintill perfekt - helt klart uppfattbart.

Och nya grejen nu är att han ska ta av sig sin tröja själv :) vet precis att man ska dra ut en arm i taget och sedan över huvudet, min duktiga kille! Ajaa, nu ska jag gå ut och planera en liten brunch till mig och Theo.

Varför känns alltid ens egna problem som världsstora när det faktiskt finns barn i Afrika som svälter ihjäl varje dag? Varför lägger man energi på småbagateller varje dag (?) är det för att man inte har annat att klaga/bråka/tjafsa om som gör att man letar efter nålar i höstackar och gör fjädrar till hönsgårdar?

Jag kan bli fruktansvärt arg på mig själv ibland, specifikt när jag för en gångs skull tänker på hur mycket värre allting kunde ha varit istället för att tänka att jag har världens problem-liv - för det har jag inte!

Jag är innehavare av världens underbaraste, mest välskapta son som gör mig till den lyckligaste människan i världen varje dag, har en underbar sambo som är världens bästa pappa till vårt barn. Jag har ett jobb - dock som timanställd men jag har ett jobb, det är inte alla som ens har det!

M har fast jobb, vi är inte sjuka någon av oss, vi har tak över huvudet - dock är jobbigt att inte kunna bo i vårt eget hus när vi trots det betalar hyran + elen varje månad som om att vi bodde där.

Trots allt det så ska jag leta fram alla negativa saker och blåsa upp dom som en stor luftballong, åt skogen med ballongen, skicka´n till Mars eller något (!) Jag måste verkligen stanna upp och se allt jag har och inte allt jag inte har, det är ingen som blir lycklig av att tänka på allt som man kunde haft eller borde haft - man får se från sin egen situation och göra det bästa av det.

Har läst otroligt många bloggar nu, bloggar som jag för en kort tid sedan inte ens visste existerade, om unga människor som knappt hunnit starta sina liv och trots det har fått gå igenom lika mycket tråkigheter som 100 st 100-åringar inte ens har. Hur kan det bli så?

Varför? Varför är våra livsöden så olika? Var finns det där "Dela lika" (?) - det är inte rätt att en person ska behöva genomlida hur mycket skit som helst, finns det inget stopp? Var är "rättvisan"?

typ NU! Helst igår.

Sitter och tittar på gamla bilder på Theo, blir helt salig - man glömmer verkligen hur yttepyttesmå de är när de är nyfödda (!) Så små och oskyldiga, sköra och (nästintill) hjälplösa, helt underbara - måste ha en till! :p


Titta på underbaringen, endast 2 månader gammal och då tyckte jag att han växte fort - se på min lillkille idag, nu är han stor (!) Jag minns den dagen som igår, svärmor och svärfar kom på oanmält apropå-inget-alls-besök hem till oss, vi satt och pratade och drack kaffe och Theo var mittpunkten på kvällen.

Har/hade även bilder från kvällen på Theo med sin farmor och farfar men de ligger självklart på vår halv-kraschade dator, jag vill ha hem den nuu! Det är konstigt att man kan minnas så mycket av att bara se på en bild, fast det är väl som de säger "En bild säger mer än 1000 ord" (:

Här är en liten del av alla foton jag har, en droppe i Nilen ungefär (!) De ligger i blandad ordning och hinner tyvärr inte skriva texter under bilderna nu eftersom jag ska hinna in på Supermarket innan de stänger klockan 20!

Visst är det underbart när ens egen familj går bakom ryggen på en? När man som minst behöver det kommer det fram. Sitter i världens skit-situation och mitt i allt det ser man deras rätta färger.

"Det är klart vi ställer upp" - sedan får man en fem-siffrig skuld i nacken, samtidigt som vi sitter och betalar en lika stor summa på ett hus vi inte kan bo i. "Vi vill inte tjäna pengar på er " - jag har verkligen tappat tilltron till människorasen.

Fast egentligen, varför är jag förvånad?

"Jag önskar att du aldrig blivit född " - Love You too Bitch!

Om 12 timmar står jag på jobbet igen, antagligen i högsta hugg med grötsleven i ena handen och pålägget i den andra, jaa - det kan bli lite stressigt på morgonen ibland.

Denna dagen har inte gett speciellt mycket och å andra sidan har jag inte gjort ett smack för att försöka ändra på det . Theo nannar sedan en halvtimme ungefär, jag sitter här och väntar på att M ska komma hem ifrån Biltema - han sa klockan 18 senast men vem lyssnade?

Inte jag (!) har män någonsin kunnat hålla sina tider? Nej, därav lyssnar man inte på vilken tidpunkt de har tänkt sig att komma hem på för deras uppskattningsförmåga reder oftast inte ut det. Fast jag hoppas innerligt, ända från magsäcken, att han kommer snart för jag håller på att hungra ihjäl.

Ska hinna med en sväng in till Tomelilla också innan klockan slår Sovdags!

Sitter och funderar på vad jag helst av allt i hela världen skulle vilja äta just nu och det är precis det som är problemet med mig, när jag är jättehungrig har jag svårt att komma på vad jag vill ha. Det är mycket lättare om man bara är sugen för då passar det mesta.

Ahh, fick ett par minuters tidsfördriv härinne iallafall.

Har precis ätit vår sena lunch, bjuder på lite bilder innan vi ska gå ut och njuta av solljuset!

Nu har min lilla älsklings-son sovit i över 2 timmar (!) jag har gjort allt jag brukar göra typ 10 gånger, sitter och lyssnar efter minsta tendens till att han ska vakna, mammas lilla hjärta!

Sitter här och myser i min stickade kofta och äter en på tok för varm dammsugare - ställ inte såna på ett varmt ställe, de blir kladdiga! Vilken dag (!) Theo nannar redan sin middag och när han vaknar ska vi laga lunch - potatisbullar.

Våfflor blir det självklart i eftermiddag ^^,



Läser på Aftonbladets hemsida om de farliga energi-drickorna som tydligen ska kunna rubba både salt- och vätskebalansen i kroppen om det vill sig illa och man kan bli uttorkad av dem - jag märkte det! Fast det skulle ändå vara gott att dricka en typ nu direkt (-_-)

En flicka som heter Evelina ska vara med på Du är vad du äter ikväll och hon dricker 900 st Redbull om året, det låter hejdlöst många men med tanke på att jag själv drack 2 om dagen innan - max, så blir det faktiskt 730 st om året - ajaj.

Någonstans högre upp i Sverige har de satt 18-års gräns på RedBull och andra energi-drickor - jättbra initiativ tycker jag! Även om Taurinet skulle visa sig vara ofarligt så ska inte småbarn dricka så mycket koffein på en gång, koffein-rus på direkten!

Fick in 8 hela gissningar (!)

Veronica - 1888 st
Cecilia - 2450 st
Connie - 3524 st
Madelaine - 2366 st
Em - 700 st
Linda - 1500 st
Tina - 900 st
Lump - 1357 st

Och svaret ääär:

Kände att jag behövde lite förnyelse härinne och här är den - me goes blue! Jag tycker själv att det blev asnajs, passar min älskade sons ögon, de havsblå två som jag håller på att drunkna i varje dag.

Tappade helt suget att ha gissnings-tävlingen nu, jag trodde det var en bedrift att lyckas samla ihop så många 50-öringar, jag har fått gå genom eld och vatten för vissa av dem. Och vad får man för det? Skaffa dig ett liv, ahh jag blir så jävla less ibland.

Anledningen till att jag började samla på 50-öringar var för att jag och min vän-för-länge-sedan skulle se hur lång tid det tog att spara ihop en hundra-lapp om man bara la undan sina 50-öringar. Efter ett tag blev det en vana att lägga undan dem, tanken om den där hundralappen försvann och tiden gick.

Idag, 3 år senare, fick jag äntligen lön för mödan, ett fyrsiffrigt belopp som jag aldrig saknat från en månadslön eller något annat, pengar som jag helt plötsligt bara hade (!) Tycker detta är ett praktexempel på att 50 öre hit och dit i längden också blir en anseenlig summa.

Ibland undrar jag om det är något speciellt med mig som gör att folk bara måste idiota sig med mig, har jag någon magnet på mig eller vad är problemet (?) Sammanträffandena staplar sig på varandra och mitt tålamod börjar tryta.

Jag hade haft en viss förståelse mot "folk" om jag själv bråkade eller allmänt spydade mig mot alla eller specifika individer men allvarligt (!) DET GÖR JAG INTE! Speciellt inte i min blogg, jag skulle aldrig skriva ett inlägg angående en person jag inte ens känner enbart för att väcka en reaktion av något slag.

Undantaget som bekräftar regeln; NU TÄNKER JAG!

Fick en kommentar ifrån Småbloggskommentatorn tidigare idag, såg dessvärre inte den förrän ikväll - ni vet, jag har ett arbete och kan inte sitta och ödsla mitt lilla liv på bloggen hela dagen, inkomst kallas det. Fast det är kanske det hon hoppas på, att hon ska kunna tjäna kosing på sin blogg, glöm det nollan!

Där stod det iallafall att jag blivit kommenterad i hennes blogg, trodde det skulle stå någonting om att det var en "mamma-blogg" eller whatever men icke, bloggkommentatorerna släng er i väggen, den nya WANNABE-BLOGGBELLAN är här!

Detta inlägget är då dedikerat till lilla moi, jag vet inte om snorungen försöker vara vitsig, eller bara saknar ett gäng utav sina grå hjärnceller, när hon skriver;

"Varför har man över 1000 (för det måste det väl vara?) stycken femtioöringar hemma? "Skaffa dig ett liv", skriver hon. "Right back at you", säger jag."

I hennes profil står det;

"Om mig: Analyserar, diskuterar och kommenterar de lite mindre bloggarna. "

Tell me, var någonstans har denna fjollan analyserat, diskuterat eller kommenterat detta med/till mig (?) jag bara undrar - har folk ens en aning om vad som kommer ur truten på dom?

Jag har läst igenom den där såkallade bloggen och nu ska jag kommentera den;
Uppmärksamhetssökande ordbajsare - där har du din personliga bloggkommentar från MIG!

och på grund av det kan jag inte skriva i min blogg :/ ..

Jobbet kallar som vanligt, slutar klockan 17 idag, är hemma runt 18 snåret. Ska lägga upp det rätta antalet 50-öringar ikväll, nu har faktiskt 7 stycken engagerat sig (+) så ett litet pris får vi juh ha! :D Ajaa, smell ya later guys!

Vilket oengagemang ni bjuder på gott folk! Första och sista gången jag hade en "tävling" i min blogg, tur att ni är hästlängder ifrån antalet annars hade jag varit tvungen att utse en vinnare i denna icke-deltagar-givande "tävling"!

Neej, nu ska jag inte klaga, det är faktiskt hela FEM personer som har gissat och än är jag inte klar med er ;p Let´s keep the good guesses coming!

Ni behöver inte oroa er för att jag har räknat fel för det är den här söta maskinen som har countat it all! Yees, det är sant, jag har gett upp min hobby att samla 50-öringar
- efter 3 år!

Sjöbo har äntligen återfått sina halv-kronors poletter, nu slipper de kanske sätta upp lappar på Konsum om att de behöver 50-öringar (?)

à la Moi!

Jaa vem, förutom jag, är först "smart" nog att ge bort sin söndag kväll 15-21 - på grund av att bussen inte går hem förrän halv 11 - och sedan iallafall står där i givakt klockan 15 för att påbörja det dryga arbetspasset, frågan lyder;

- VEM ÄR SÅ KORKAD (?)

Jo, JAG! Theo måste ha tagit med sig 75% av min hjärna ut för så här tankspridd och förvirrad var jag inte innan honom, eller? Det är en ganska fin bortförklaring iallafall och funkar inte den kan man alltid börja prata om ålder och demens, det funkar skitbra!

Ajaa, fick jobbat min kväll, min stackars arbetskollega kände inte alls för jobb idag så lilla jag kom som en räddning ut ur stormen, det finns väl en mening med allt (?)

Fick reda på att min dator inte är död (+) IT´S ALIVE! :) Blev helt överlycklig, får antagligen hem den i mitten på veckan, hoppas bara att rätt filer gick att rädda. Tydligen var det systemet som hade kraschat på grund av mina 1000 olika virus och flertalet inhemska trojaner som bosatt sig i datorn sedan något år.

Jaa, fråga inte mig varför man har sådana husdjur på en hårddisk, jag bryr mig inte så mycket, så länge datorn startar när jag trycker på knappen och internet fungerar som jag vill spinner jag som en katt ^^,

Det bästa med en ledig lördag är;

Jag får vakna i lugn och ro med min älskade son och sambo, vi kan äta frukost och klä på oss när vi själva vill, mysa en hel timme på morgonen utan att det gör något, ta en sen dusch mest för att man inte orkar gå upp tidigare -dessutom inte behöver!

Inga måsten och oftast inga bekymmer, det är underbart med lediga lördagar,
thats just it.

Idag har hela lilla familjen J-B varit i Tomelilla hos Theos gudföräldrar, de ringde oss tidigt imorse (klockan 9) och sa att de tyckte att Theo behövde ett par nya vår-skor. Eftersom att de äger en skoaffär i Tomelilla så har de ett stort urval till Lilleman, det hela slutade med att Theo fick ett par nya vita adidas-pjux (tack!) plus ett gäng adidas-strumpor!

Lillkillen blev överlycklig och knatade runt i hela skoaffären med sina nya skor i storlek 23, det är ett plus i kanten det, fötterna har vuxit en hel storlek sedan vinterkängorna! Och så är det det där med kardborr-band, han älskar det, ska öppna och stänga hela tiden! :)

Jag och M handlade också en del, inte köpt nya skor på år och dag känns det som, förutom mina nya vinterkängor men iallafall. Det blev två par pjux till mig;




Blev helt förälskad i "ballerina"-skorna, såå söta! Kan iofs inte ha dom på ett x antal veckor/månader men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! :D

Fick såklart syn på ett annat föremål av helt annan karaktär som var tvungen att glida med mig hem, vad har dom i en skoaffär om det inte är skor? Väskor, VÄSKOR såklart! En utav mina laster (A)


När vi kommit hem kom svägerskan förbi på en kopp kaffe, alltid trevligt att ses :) Nu har Theo gått och lagt sig och vi ska strax köra upp till min bror för en liten visit, sedan blir det hem och ta det lugnt - M ska jobba imorgon på förmiddagen och jag jobbar på eftermiddag/kvällen - GREAT! :/ ..

Har fortfarande lyckats att inte kommit ihåg att köpa batterier, snart skickar jag någon annan eller beställer dom på internet, då kommer de hit iallafall för min hjärna kan man inte lita på :/ .. Bjuder på en bild från Snorks kamera istället;

Världens goaste lillkille som kan säga "gonatt!" till sin mamma när han ska sova, jag blir helt varm i hjärtat, han är så otroligt duktig! Och tiden går så fort - det känns som att innan jag vet ordet av har han fått en moped och behöver en rakhyvel för att han börjar få mustasch!

Har ni någonsin drömt om ett eget vattenfall? I´m doing it right now - kan inte släcka min törst, uttorkad kanske (?) Får väl se med tiden, min kaffe + redbull-kur kanske inte är det bästa för vätskebalansen i kroppen.

Har jobbat idag (igår med och fredags om ni tvunget ska veta) det gick väl bra förutom att jag har varit riktigt slut i hjärnan hela dagen, efter många om och men blev klockan 14 iallafall och jag gick hem.

Igår firade vi min svärfar, Theos farfar och M´s kära far, på hans 47:e födelsedag :) Och som vanligt har jag varit inne på svägerskans bilddagbok och nallat, idag bara en bild, mest för att den är på oss alla tre :D I´ll be back Connie!

Har ni sett så duktig min lilla underbaring var? Inte nog med att han åt med vuxen-bestick och porslin, han satt dessutom helt själv på en vanlig stol! Mäkta stolt morsa häär ;D

Lite roligt är det att både jag och M satt  och höll ett "vakande" öga på Lilleman ;)

Jag finner inga ord för hur äckligt förbannad jag är just nu, min dag kunde inte startat värre - Lilleman gick upp halv 7 (!) pigg som en lärka, det var inte denna stockholmaren. Kändes som att jag hade både nackspärr och ryggskott, måste ha legat himla konstigt inatt.

Vi gick upp och Theo fick sin frulle, när den väl var nedsjunken så var det full fart igen. Försökte övertyga Theo att han skulle ligga och mysa med mig och efter många om och men låg han till slut i min famn och snuttade på sin Snutte. Självklart, SJÄLVKLART ringer min telefon - jävla skit! Då blev Lilleman lika pigg igen och denna gången orkade jag inte ens försöka mysa med honom igen.

Vid halv 10 tiden gick vi ut och Theo åt frukost nr 2, jag satte mig och läste i Mäklarstadens tidning - inget hus (!) vårt hus var puts väck. När då M fick höra igår att en spekulant hade ringt till Lina (vår såkallade mäklare) och velat titta på huset så hade hon svarat - "Det går inte för de har bytt mäklare"

När huset inte är med i bostads-tidningen heller börjar man undra, försökte ringa henne - inget svar som vanligt. Ringde till deras kontor och fick prata med en annan där nere, han började hosta och harkla sig så fort jag nämnde vår adress (?) så jag frågade helt enkelt vilken anledning de hade till att det inte var utsatt i tidningen.

"Jaa, ni har väl försökt sälja det ganska länge?" sa han, "Två månader...." var allt jag hann svara innan han gjorde ett samtyckande "mm" som att jag menat att två månader var lång tid. Då röt jag ifrån att kontraktet gäller fram tills den 11 april och innan dess får vi inte kontakta annan byrå eller försöka sälja det själva på grund av deras jävla ensamrätt så vi har all rätt i världen att ha huset ute fram tills dess!

"Jo, men det är juh svårsålt" började han, då flippade denna nollåttan över och talade om för honom vad Lina hade sagt till den som hade ringt på huset, "Neej, det måste vara ett missförstånd" svarade han. "Missförstånd?! Varför har den killen köpt ett annat hus på den gatan nu då?!!" där kokade jag.

Det kunde han inte svara på utan sa att han skulle be Lina ringa mig, vem tror ni fegisen ringde till? Jo till M, hon ska tacka sin lyckliga stjärna för att det inte var mig hon pratade med för mig hade hon inte kunnat slingra sig ifrån lika lätt som med M.

Hur svårt ska det vara? Vi sålde vår 1a själva för ett bra pris, dessa idioterna kan inte ens skrapa in 50.000 mer för huset än vad vi fick för lägenheten och detta är en 5a (!) det är bud på att behålla det, jag har ingen lust att gå in med en kontantinsats på 100.000 i huset och gå därifrån med ett kvarstående banklån på 100.000 bara för att det ska vara så.

HÄRLIGT! :)

Cyklade ner till Meddo innan ikväll och tog mig ett välförtjänt solbad, kärlek för huden. Det var däremot inte lika varmt och skönt att cykla hem igen, mjusch, känns som vinter all over again!

Köpte mig en cola på vägen hem (!) gud vad gott det var.

Imorgon väntar åter arbetet 16-21, innan dess ska jag vara med min underbara son, busa, leka, stimma och stoja som vanligt! Idag har han lärt sig vad "och" är - det är nya grejen med lillkillen, han lär sig vad saker innebär, inte bara att säga dom.

Idag sa han "Dä e Nalle" och pekade på en nalle, sedan vände han blicken åt ett annat håll och sa "Och dä e nalle" och pekade mot en helt annan nalle - morsans kille! Bjuder på en bild från hans 1-års kalas, mest för att jag glömde köpa batterier - är jag fövånad (?)

Har ingen inspiration alls till att skriva för tillfället men jag ska, jag har tid, nu ska jag skriva! Det händer inget speciellt i tillvaron, mest arbete och Theo - behöver ut och röra på mig!

Lilleman ligger och nannar middag, när han vaknar ska vi ut och handla in till kvällsmaten, måste köpa batterier till min kamera (!) får damp om jag inte kan fotografera Theo snart. Annars händer det inte så mycket, hade svägerskan här på kaffe för en stund sedan, nääjs.

BLACKSTREET - NO DIGGITY - det måste vara den värsta skitlåten på länge, herregud vad den suger. Ska ta mig ut i köket nu och äta en relativt försenad frukost, min mage är inte alls glad på mig, knorrar som bara den.

Snacka om hattifnatt-inlägg.

Godkväll gott folk!

Denna dagen har varit extremt mycket mer problem-fri än föregående dag, fick sovmorgon till klockan 10 imorse (!) gick upp med Lilleman och åt frukost, en skål gröt med mjölk till Theo och en kopp kaffe med mjölk till mig.

Vid ett-tiden gick vi ut på promenad, som jag redan har tjatat om i förra inlägget - jag vet (!) Iallafall, i hela tre timmar var vi ute i friska luften och jag kan säga att både min näsa och min blåsa var överlyckliga när vi kom hem - kom på precis när vi gick hemifrån att jag borde nog gått på toa innan vi gick ut.

Både Emilia och Theo sussade sött i sina vagnar så jag och Veve bestämde oss för att hitta en bänk på ett lugnt ställe där vi kunde sitta och snacka. Vi lyckades men lugnet varade inte länge och det var då inte barnen som förde låda. Som taget från ingenstans kom det en katt fram till oss och började stryka sig runt benen - sånt alla katter gör.

Söt liten katt med halsband och hela köret, verkade vara en väldigt rar liten figur tills han/hon hoppade rätt upp i Theos vagn (!!) Ni kan tro att en etthundrasextiotrecentimeters sittande stockholmare flög upp fortare än kvickt och puttade ner det jävla kattskrället, där gick den från "söt liten katt" till "jävla kattskrälle" på cirkus tre sekunder.

Det var inte slut där, då började den åla sig mot lyktstolpen som stod intill bänken, vilken normalkatt står och rå-gosar med en iskall och stenhård lyktstolpe? När den gjort det i ett par minuter attackerade den asfalten istället, började rulla runt och ha sig, efter det kom den fram till oss igen och började nosa på vagnarna - även Emilias vagn denna gång.

Sjasade väck skrället, då kom det en gående person på cykelstigen som föll i kattens intresse - skönt tyckte vi, försvinn härifrån! Tydligen var den människan inte tillräckligt intressant för ett par minuter senare var den tillbaka igen. Dryge! "Skutt" (!) kattjäveln var uppe i Theos vagn igen, denna gången blev jag riktigt förbaskad på den och sjasade iväg den ordentligt, då gick den bort till nästa lyktstolpe - cirkus femtio meter - och började gosa med den.

Där satt den kvar en ganska lång stund och glodde bort till oss, då kom det en kvinna med sin hund - "jippi" sa jag och Veve, hunden kommer skrämma iväg katten! Icke, katten reste världens ragg och borstade upp sin svans, mer vart det inte, hunden och kvinnan gick förbi oss och helt plötsligt var katten tillbaka igen - GAAH!

Fortsatte att CP:a sig och tänkte precis hoppa upp på Emilias vagn men då röt Veve ifrån så katten hoppade i sidled av förskräckelse - HAH! En stund efter det så gick katten faktiskt, eller småsprang är nog det rätta ordet, ner för den intill-liggande backen. Efter var femte meter stannade den och tittade bak på oss och plötsligt var den borta!

Lyckan varade inte någon längre stund, uppför backen kom en kvinna med sina tre barn, två cyklandes och en i vagn. En liten kille på 3-4 år cyklade en bra bit före sin mamma och syskon, efter honom kom katten galopperande (!) Jag och Veve bara frös till :| "Vad i helvetet gör den?"

Pojken som verkade ganska ny på det där med att cykla, med tanke på stödhjulen etc, började trampa ännu fortare för att komma ifrån den vettvilliga katten, då växlade även den upp en växel. Det sista vi såg var att pojken svängde ner till bostadsområdet och katten for efter, det såg ut precis som att den tänkte ramma cykeln - självmordskandidat?

Då tyckte jag och Veve att det var dags att gå, vår lugna eftermiddag försvann lika snabbt som katten, kan man inte kalla den för en terrorist? Jag hoppas verkligen att mina katter inte beter sig så när de är ute och svirar, helt sjukt.

En onödig sak att skriva om och jag hoppas verkligen att ni har ångest för all den tid ni spenderat på att läsa om vår terror-upplevelse men jag ville skriva om detta och det är min blogg så;

The Voice spelar gamla godingar idag Cassidy - Hotel, nostalgi på hög nivå! :) Det är klart den är inte lika nostalgisk som All for One - I Swear, hörde den på radion här om dagen på jobb, helt plötsligt svävade jag i tankarna ut från äldreboendet och hamnade på en plats för länge sedan.

Såg mig själv och Sandra liggandes på golvet inne på Nillas rum och lyssnade på denna, det är nog 10 år sedan men jag minns det som igår. Vissa minnen vill jag bara krama om för jag tycker så pass mycket om dom, saknar de tiderna då man var liten och det enda problemet man egentligen hade var vilken kille ska jag vara kär i denna veckan?

Aa, det var tider det men åter till nutiden som vi faktiskt lever i, idag blir min älskade son 16 månader, det är verkligen hur mycket som helst, det känns precis som att det var förra veckan vi låg på BB - tiden rusar förbi en. Det är en fördel med att arbeta på ett äldreboende, jag uppskattar min ungdom, mina leder, min hy, varje dag och allt i den mycket mer än vad jag gjorde innan.

En enkel sak som att böja sig ner och plocka upp något, det uppskattar jag att jag kan, att min hjärna kan hålla isär alla olika saker jag gör på en och samma gång - böja sig ner i rätt läge, lagom långt, samtidigt som man håller balansen, för det kommer faktiskt komma en dag då den inte kan det.

Uppskatta livet för det kommer bli värre, that´s a fact.

Fler gamla godingar Outlandish - Aicha, I like it! Nu ska jag och Lilleman promenera iväg, gå och möta Veve och Emilia. Känner att vi behöver lite frisk luft, have a lovely day (!)

När jag i gårdagens inlägg skrev att jag visste vad som skulle hända idag var jag föga oanandes om denna dagens små överraskningar till mig. Jag trampade i dem allihop som gömda fällor i en saga, överallt, hela dagen har de hållit mig sysselsatt - de små olyckorna.

Skånetrafiken har praktiskt taget jäklats med mig hela dagen (!) och en sak har jag lärt mig idag; det är inte bussen man åker med - det är busschauffören! Den där tråkiga nissen som sitter vid dörröppningen och trycker ut din biljett, den där personen som oftast inte är värd ett Hej i många människors ögon, han kör faktiskt bussen!

Från det att du går på bussen fram tills du ska stiga av den ligger ditt liv i denna människans händer, den där personen som man oftast aldrig tilltalar, busschauffören. Ska man dra det stenhårt borde man faktiskt kontrollera dennes körkort innan man går på, det måste taxi-chaufförerna visa, jag menar om någon ska köra ihjäl mig vill jag faktiskt veta om att den verkligen hade behörighet att utföra sina ordinarie uppgifter även om allt gick åt skogen - vad som helst kan hända i den värld vi lever idag.

Det märkte jag kan man säga, min busschaufför i eftermiddags kan inte ha haft körkort speciellt länge, om han ens hade ett (!) och det var fler än jag på bussen som ställde den frågan. Han körde som en idiot, snäva svängar, hög hastighet inne i tätorterna, höll på att fronta en buss och mosa en personbil bakifrån.

Utöver det verkade han inte riktigt säker på hur bussen fungerade över huvudet taget, han kunde inte trycka in rätt kod till busskorten därav fick alla (typ 15 personer) som skulle på i Dalby stå i 1-2 minuter och pröva sitt kort om och om igen, det tjöt väldigt negativt från apparaturen, tills han gav sig och sa "Gå på!". I vanliga fall om man känner att man inte klarar ut en situation, likt denna - hade det normala varit att ge sig efter de första 3-5 personerna, inse sin egen svaghet och börja titta på busskortens giltighet istället - spara lite tid kanske? Nix, han skulle prova samma sak på allihop.

Det slutade med att vi blev 20 minuter försenade till Sjöbo, jippi. And it does not end there, halvvägs hem - Veberöd - får den här mannen, som förövrigt liknade Super Mario, för sig att inte stänga den bakre dörren - antingen glömde han det eller så hade han blandat ihop knapparna. Mario körde igenom hela Veberöd med öppen bakdörr och det självklara är juh att jag sitter där, precis vid dörren - great.

Det slutade med att en dam skulle gå av, ut ur den öppna dörren, då stänger han den i huvudet på henne och tänker köra igen men ändrade sig kvickt när hela bussen började hojta på honom. Fortsatt mardrömsfärd till Sjöbo och när vi väl var framme gick jag av fortare än kvickt och tackade min lyckliga stjärna för att jag kom av den bussen helskinnad.

Som sagt, tänk på att det är busschauffören ni åker med och inte "bussen"!

Nu är den 8:e mars 2009 snart över, undrar vad den 9:e bär med sig? Egentligen behöver jag inte ett svar på det för det har jag själv, en urtidig jäkla morgon och en promenad på 4-5 km, jippi. Allt det för att M inte orkar stiga upp en kvart tidigare och köra Theo till dagis, istället får vi stiga upp 45 minuter tidigare och gå till dagiset 15 minuter innan M ens ska köra till jobb, surt!

Ajaa, jag antar att det är jobbigt att ha körkort och bil, själv vet jag inte eftersom jag inte har något av det, eller jo en bil har jag men får tyvärr inte köra den. Jag antar också att det är rättvist att jag som börjar 8:15 stiger upp 05:30 och att M som börjar 07:00 går upp runt 06:15 - jaa, jag är riktigt irriterad över det där!

Jävla latmask - rent ut sagt!

Känner att det är dags att byta samtalsämnet nu innan jag brusar upp för mycket. Sitter och lyssnar på The Voice, as always, Daillou som spelar underbar RnB - såg precis att han heter Axelsson i efternamn, Daillou Axelsson - så jäkla sött hah! :D Hittade en klubb på Facebook "Vi som saknar Daillou på The Voice" - check, jag gick med direkt!

Så nu är vi två hela medlemmar (!) fyfan vad han kan känna sig saknad, av oss iallafall.

Idag har jag jobbat 7:30 - 17:00 och imorgon blir det 8:15 - 17:00 sedan har jag (kanske) två dagars ledigt, om det blir av - as a timanställd you never know.

Fick höra domen på vår dator igår - K.I.A. hårddisken är högst troligt kraschad vilket innebär mega-ångest, får försöka tänka på något annat och intala mig att "There´s no sucha things as crashed computers" om och om igen.

Annars har min dag varit helt ok, solade efter jobb *mm* börjar bygga upp min färg ordentligt nu och det är skönt som tusan, det gäller bara att sola regelbundet. Ska snart köpa mitt träningskort (!!) ginis ska träna, ginis, som alltid skubbade från idrottslektionerna, ska lägga flera tusen kronor på ett träningskort,

- jaa, hade det inte varit så att jag är The Ginis hade jag aldrig trott på det.

ginis + träna = hah!

Känns som att det kvittar om det heter Melodifestivalen eller Trashfestivalen, det senare alternativet är självklart mer passande (!) men för tillfället kan festivalen lika gärna försvinna - den är sjukt pinsam!

Jag tyckte att förra årets festival var bedrövlig, det enda som räddade den var Kristian Luuk. Stora floppen var när Björn Gustavsson, ståendes utan byxor, fjantade sig mer än en alkohol-påverkad 14 åring - i Svensk Tv! 14 åringen hade fått utegångsförbud - vad fick Björn Gustavsson?

En stor applåd, det var vad han fick!

Var är respekten? Att vara med i TV idag, specifikt i Trashfestivalen, är lika orespekterat som en "idol-sökande" kille med Britney-Spears peruk sjungandes en Backstreet Boys klassiker. Det kan vara jag som är finkänslig och på tok för allvarlig för min ålder men jag tycker inte att man står i bara boxer-shorts på TV och leker full, that´s just it!

Vare sig det är skämt eller inte, det är ett allmänt program som drar publik i alla åldrar, jag tror knappast att Asta 80 år tyckte det var roligt att se en snorunges fillingar mitt i alltihop. Pelle 7 år tyckte säkert att det var väldigt lustigt men hans föräldrar känner nog inte detsamma när Pelle en dag får för sig att göra en Björn Gustavsson själv.

Varför finns det inga regler om hur man ska bete sig (?) jag blir tokig!

Och Petra Mede, jag är glad att hon är på Tv´n för den kan jag stänga av så fort hon visar sig men tänk att ha henne i sin närhet, herregud, människan kan inte ens formulera en mening korrekt. Beter sig som att hon precis fått kvällens program och gör bort sig stup i kvarten, kan inte underhålla svenska folket i två ynka minuter medan de väntar på att rösterna ska bli räknade.

Då står hon där och pladdrar något osammanhängande om exempelvis en av sina fula klänningar - suck. Prata med folket och prata ordentligt, kan man inte kräva det utav en programledare? Hon hade kunnat vara programledare mitt i natten på ett ring-in-till-mig-och-slösa-dina-pengar-program, det hade hon passat som, där slipper de flesta utsättas för´n!

Neej, de sätter henne i ett av de få respekterade programmen vi har kvar i Sverige, ett program som för mig är lika traditionellt som Arne Weise på julafton eller att Oldsberg sitter och ställer dumma frågor i På spåret. Fast ingen av de är kvar så varför inte skapa en Trashfestival istället, ut med det gamla och in med det nya!

Folk pratar om förnyelse och hippigt, det där är möjligtvis en förnyelse men inte på ett bra sätt och det är knappast hippigt, det är stökigt och totalt meningslöst!

Årets bidrag ska jag inte ens börja utvärdera, det räcker med att skriva att de inte är värda att tala om eller så kan jag kortformulera mig med "Lalalalaala" på dålig wannabe-spanska dialekt VS "SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA!!!!" - jaa snälla, var tyst Af Uggla!

Line om väärldens lyckligaste kille!:

Det med semester är rätt. Arbetar inom förskolan och enligt något styrdokument (kommer inte ihåg vilket...) så står det att barn ska ha 4 veckors ledighet. Men visst är det svårt när man inte har någon semester eller timanställning.

Ååh vad jag ogillar kommenterar ifrån personer "anonymt" vare sig det är goda eller dåliga kommentarer, det går juh inte att svara! Ajaa, jag provar svara här och ser om det når fram till Line.

Jag ringde och pratade med högsta hönan på kommunen igår angående detta med att ta semester och det hon sa till mig var att det är mer en riktlinje än en lag, vi kan alltså kringgå den om vi har goda skäl - vilket timanställning och ett nytt arbete var.

Och för den delen knäckte jag deras försvar på mitten när jag frågade henne om det stod i de här föreskrifterna att dessa fyra veckor måste ligga på sommaren (?) svar negativt. De kan ligga utspritt över hela året och eftersom att jag har lågkonjuktur på arbetstider för tillfället så har Theo redan haft sina fyra veckors fritid från dagis detta året!

Sedan är det självklart att de flesta barn är lediga på sommaren iom att deras föräldrar går på semester vid den tiden men det måste inte tvunget vara så, går det så går det helt enkelt!

It´s nice, mina besökare håller jämn nivå och jag hoppas verkligen att det är samma personer som är inne varje dag! :) Saknar kommentarerna bara, wright to me - I just love it.

Idag har jag spenderat tiden hemma med min son, fått besök av både Connie, Veve och lilla Emilia, vilken liten stjärna det är, man blir juh sugen på en till HAH! Sedan puttar verkligheten till en och då tänker man "Om ett par år...." vill ge Theo all den tid och uppmärksamhet som han behöver innan han får ett syskon.

Visst, jag tycker det är jätteroligt att jag har många syskon (fyra stycken) och att vi alla är nära i ålder (1984-1989) men det var mycket konflikter och bråk när vi var yngre just på grund av att man kände att man inte fick all den uppmärksamhet och tid som man egentligen ville ha, puh vilken mening!

Min lilla son sover nu iallafall, har haft Michelle här på besök i eftermiddag så det blev en lite busig kväll trots allt för lillkillen! M är på styrelsemöte i vår kära bostadsrättsförening, kan vi inte bara få huset sålt (?!) Mer klydd får man leta efter.

Är helt ensam hemma kan man säga, känns lite konstigt, brukar inte vara det. Har bjudit hit svägerskan, hoppas att hon dyker in snart. Och just det, min andra svägerska är på BB just nu, hoppas att allt går bra och att det inte dröjer på tok för länge, tänker på er!

Jaja, nu ska jag gå och blanda mig en kopp kaffe och ta mig en blogg-snokar runda!

Äntligen är min lilla älskling frisk i sin mage, istället har han fått en gräslig hosta från dagis - det tackar vi för! Fast allt är bättre än magsjuka anser jag! Vilken skillnad det blir på barnen i humöret när de inte mår som de ska, nu är Theo mammas kille igen - glad, mysig, snackig, hungrig, helt enkelt underbar!

På tal om snackig, det bara rinner ut ord ur munnen på honom, idag kan man tala om mun-diarré istället för rump-diarré, de kanske har bytt plats? Hah, neej det är bara härligt när han pratar och han är så nogrann med att han ska bli förstådd.

Han har lärt sig vad "Vad sa du?" innebär och upprepar då igen vad han precis sagt (!) sen är han väldigt duktig på att gestikulera för att framhäva något han vill. En sak jag hoppas han lär sig mycket snart är att säga "jag vill ha" för just nu så heter det "AAAAAAHHH!!!!" och får han då inte det inom 2 sekunder så blir det ytterligare en "AAAAHH!!!!!" fast ännu högre :|

Mina öron är inte alls för det språket.

För övrigt så ringde dagiset igår och berättade att vi får helt enkelt betala in denna månadens räkning fast att vi betalade en dubbel-räkning förra månaden, det är inget att göra åt sa de. Nähä, här går man och betalar pengar till dom för ingenting, det känns helt rätt!

Fick även hem en lapp från dagis där vi ska fylla i vilka veckor vi har semester, sa till dom att den lappen kan de spara till någon annan för M har ingen semester, på grund av att han precis börjat på ett nytt arbete, och jag är timanställd och har heller ingen semester. Då säger de att det är obligatoriskt att barnen har 4 veckors semester och att det är inget att göra åt - dejavù?

Jag börjar tröttna på att höra den meningen från dagiset nu, "inget att göra åt" - det är deras försvar till allt!

Detta med semestern ska jag gå vidare med, jag tänker inte skippa en månads-inkomst, plus att jag får betala dagisräkningen den månaden, för att de vill att man har semester när de har semester så att de kan spara pengar på att inte behöva ha för mycket personal, idioter.

Överallt finns dem, dessa jävla idioterna.

Titta vilken sväng detta inlägget tog, från världens lyckligaste till Arga morsan is back! Bjuder på lite bilder på min älskade lillkille så inlägget kan få en bra finish iallafall!

Från det att man föds tar livet olika vändningar med en, man utvecklas och förändras hela tiden inom olika tidsramar. Stora förändringarna för mig har bland annat varit flytten till Sjöbo från Stockholm när jag var 4 år gammal, kom till ett ställe där folk pratade om panntofflor och rullebörar (?)

Ingen pratade som vi gjorde och omgivningen fungerade inte alls som tidigare, det är en ganska stor skillnad på en byhåla som Sjöbo och en förort till Stockholm - men det gick!

Nästa big change in my life var när jag fick börja högstadiet i Tomelilla istället för Sjöbo - aa, mina föräldrar fick en idé om att Kastanjeskolan var såå mycket bättre än Färsingaskolan i Sjöbo. Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tro, jag vet om att när jag kom till Kastanjeskolan visste jag inget om vare sig alkohol, rökning eller skolkning - jaa allt skit en 13-15 åring kan hitta på med helt enkelt.

Dagen jag slutade 9an var jag långt ifrån den flickan som började 7an 3 år tidigare och jag tror faktiskt att Kastanjeskolan lärde mig mer skit än vad Färsinga hade kunnat göra. Det är ungefär som att stå i kassan på konusm, man försöker alltid ställa sig i den kön som går snabbast, ibland byter man kö för att man tror att det är ett snabbare val - gräset är alltid grönare på andra sidan - men det bíter en nästintill alltid i svansen.

Man ska inte klydda för mycket här i livet, take it as it is.

Nästa sak var gymnasiet, ny klass, ny skola, nya lärare - hade ett par stycken ifrån den gamla klassen i min nya klass och det kändes jättebra. På den där skolan blev man "fri som fågeln i buren" om buren vore öppen. Helt plötsligt fanns det inget som hette "kvarsittning" eller "telefonsamtal till dina föräldrar" eller jo, om man misskötte sig rejält var det klart att de ringde.

Detta utnyttjade jag rejält så det blev visst det telefonsamtal hem :/ ..

Sedan blev man 18, då försvann all kontakt med hemmet, för då var jag myndig! Och mogen nog att bestämma över mig själv, eller inte. Jag är en sådan rebell-människa att jag bara måste göra tvärtom vad alla andra säger, även om det blir till min nackdel, jag blir nästan vansinnig som en 3 åring om jag måste göra något som jag gett mig djävulen på att jag inte ska.

Det värsta jag vet är när folk försöker bestämma över vad jag ska/inte ska göra (!)

När jag skulle börja gymnasiet hade jag själv fyllt i min ansökan och mitt val nr 1 var Fordonsprogrammet, jag och en utav mina bästa vänner hade planerat på att bli lastbilschaufförer för det var fett som fan! :D Plus att vi fick ta våra körkort, det var guld värt.

Mitt andra val var Medieprogrammet, det var jag själv som ville in där eftersom att jag ville bli journalist och det tredje valet var Samhällsprogrammet, jag och mina andra bästa kompis tänkte utbilda oss till poliser (!) därför sökte jag dit.

När min mamma såg brevet, som skickades hem, där det stod att jag blivit preliminärt antagen till Fordonsprogrammet, iom att det var mitt första handsval, höll hon på att flyga i taket. Herregud, hon ringde skola och rektorer och allt du kan tänka dig, vansinnig, hennes dotter från Danderyd kunde inte gå Fordon, det hade dragit skam över hela släkten!

Ordningen ändrades och jag fick ha MP som 1a och SP på andra plats och FP kom sist, där rök mina körkortsplaner. Mina poäng räckte in på SP men MP hade lite högre på grund av att det var många som hade sökt in dit. Jag fick gott klassa mig in i SP1B i augusti 2001, skithärlig klass!

Andra eller tredje dagen i skolan ringde mamma mig och berättade att skolan ringt och jag hade kommit in på MP och jag skulle genast gå dit och byta klass. Jag riktigt kände rebellen krypa in i mig, jag själv ville in på MP men när min mamma stod och sa till mig "Nu går du dit där direkt!"

Jag bara hörde mig själv "Nää" - idag kan jag skratta åt det, för det är skitlöjligt. Lärare och rektorer jagade mig i en hel vecka och försökte få in mig på MP, jag totalvägrade, juh fler de var som tjatade desto mindre skulle jag in där. Så jag gick Samhälle, blev ingenting och hatade de flesta ämnena under alla 3 år.


Vidare i texten, på min student stod jag på Sweden Rock och sålde hamburgare, jag fick inte ta studenten för mamma om jag hade ett IG i mitt betyg och med min frånvaro var det en ren omöjlighet att inte ha det. Jag sket i vilket och stack som sagt och jobbade istället, idag känner jag att varför brydde jag mig om vad hon sa?

Det var faktiskt min student, jag skulle stå på trappan, inte hon, jaja, man är väl lätt-manipulerad när man är 18 år gammal, jag vet inte annars vad jag ska skylla på. Ångest att tänka på det iallafall.

Fortsatte min karriär på Ahlgrens ;D Samtidigt som jag gick på Komvux och läste upp mina dumma betyg (detta var 2005). Jag tror jag hade mognat en aning då för fick bara VG och MVG i betyg därifrån, rätt skönt för jag kan faktiskt om jag bara vill.

Träffade min kära M i januari 2006, blev tillsammans med honom, det var en stor förändring eftersom att jag aldrig varit bra på det här med förhållanden och att ta hänsyn till någon annan, jag gjorde alltid bara det jag själv ville - annars blev jag the Rebell ^^,

Sedan bytte man ut sitt umgänge en aning, kastade skit-kompisarna åt sidan och började ägna sin tid åt vissentliga saker istället för allt det bullshitet man höll på med tidigare.

I Februari månad 2007 köpte jag och M vår första lägenhet, ironiskt nog på samma gata som min pappa bodde (?) ödesironi. I slutet på Mars 2007, mitt uppe i renoveringen fick vi reda på att jag var gravid - vilken lycka! Äntligen något ljust som hände i livet, det var inget snack om saken, vi skulle ha barn!

Jobbade, jobbade och jobbade, var nästan inte hemma alls under min graviditet, eftersom mitt jobb var att servera mat på olika festivaler och marknader. Fast vill man ha en högre mamma-peng så får man slita för det, tyvärr tjänade jag inte för bra så min mamma-peng blev bara ett par tusenlappar över grundbidraget trots att jag jobbat över 100% på ett år.

Mitt i allt jobbande och renoverande så var vi på UL (ve 18) och då säger denna sköterskan att Theo är för liten och måste komma in på ett extra UL två veckor senare för att titta på tillväxten. Åkte dit och då säger den sköterskan som vi fick träffa att vi var där på grund av att de trodde att Theo hade ett hjärtfel, bara va?

Den förra sköterskan hade inte kunnat se korset i hjärtat som de tittar efter, men sagt till oss att det hade med hans tillväxt att göra (!) älskade svenska sjukvård. Denna sköterskan kunde inte heller se något kors och bokade in en tid med en läkare en månad senare, väldigt lång tid tyckte gravida, oroliga lilla jag,

Fick träffa läkaren till slut på Ystad Lasarett, han tittade och tittade, tittade lite till, fortsatte titta, tills han sa att han inte heller såg något kors, fan! Han i sin tur ansåg att Ystad inte kunde göra mer och skickade en remiss till USIL Kardiologen, där fick vi vänta ytterligare en månad innan vi fick komma in.

Om jag minns rätt var jag i vecka 32-34 innan vi fick komma in i Lund, ganska sjukt tyckte jag eftersom läkaren i Ystad förklarade hjärtfelet som att han inte skulle kunna syresätta sig själv när han föddes för att det saknades en skiljevägg mellan kammarna eller vad det var. Tänk om Theo fötts för tidigt?

Därinne träffade vi två läkare och den ena var en hjärtspecialist, nu började det kännas riktigt otäckt. De tittade och tittade de också, viskade något sinsemellan, tittade lite till och fortsatte titta och titta, jaa det kändes som att de tittade i halvtimme.

Till slut vänder den ena på sig och säger;
"Vad gör ni här?"

Jag bara tittade på henne :| Hon fortsatte "Det är inget fel på ert barn, titta här är korset" och visade oss korset klart och tydligt, gud det kändes som att en av Obelix jättestenar släppte ifrån mitt hjärta! I 10-12 veckor hade jag gått och oroat mig för det lilla livet i magen på grund av att läkarna/sköterskorna i Ystad inte kunde se ordentligt, skrämmande.

Men hellre att de klyddar för mycket än för lite när det handlar om ens barns hälsa.

Fortsatte arbeta fram tills den 28:e oktober, hade BF 10 november och mycket riktigt kom min punktliga gosse den 10:e November 2007 08:50, lyckan var gjord! Lillkillen var helt perfekt och inte alls i den storlek som UL hade sagt, de hade beräknat honom till en 40 cm bebis på 2 kg och ut kom det en 53 cm pojke på 3365 gram, don´t trust the UL!

Allting gick bra fram tills hans 1 månads dag, då vaknade jag av att Theo inte skrikit, tittade ner i hans lilla säng, där låg mitt hjärta, helt röd i huvudet och skrek för fulla muggar - det enda felet var att det kom inte ett ljud ur munnen på honom! Ringde M och som tur i oturen skulle vi ändå vara på BVC undersökning bara någon timme senare.

Theo fortsatte skrika och skrika, antagligen helt panikslagen av att det inte kom något ljud ifrån honom när han tog i som han gjorde. M kom hem och vi åkte upp till BVC, då hade Theo somnat i sin bilstol och Elaka Tanten tittade på honom och sa "Det är inget fel på honom, han ser så lugn ut."

Och jag bara "Det är väl klart, han har juh försökt skrika i flera timmar och nu har han däckat!" Hon trodde inte på oss, förrän jag väckte Theo och han återigen blev röd som en tomat i huvudet och bara gapade, då sa hon "Jag ringer Akuten direkt" så vi spenderade Theos månadsdag på Akuten i Ystad och Barnavdelningen, de gav honom en gas som skulle vidga luftrören, vilken nytta den nu skulle göra (?)

De märkte efter halva dosen att det var inte vad Theo behövde, idioter, de skickade hem oss igen och han återfick rösten efter ett par dagar. Vet fortfarande inte vad det var som hade hänt den natten, Diagnos okänd?

Sedan började nästa åkomma, Elaka Tanten gav mig AD-droppar till Theo i Dec och på grund av alla röda dagar så skulle vi inte dit igen förrän i januari. Gav Theo dropparna och nästan direkt började han få en massa rödilskna eksem på hjässan, ryggen och bröstet mm.

Tänkte om det var något speciellt jag gjort eftersom att utslagen bara kom så pang på och dropparna var det enda nya i Theos liv, slutade med dem och prickarna försvann lagom tills vi skulle till Elaka Tanten igen. Berättade för henne vad som hade hänt och berättade att det står på Ad-dropparna att i sällsynta fall kan de ge utslag.

Då svarar hon "I sällsynta fall ja, DET HÄNDER ALDRIG!" - hur kan en utbildad människa stå och säga så? Jag har idiotförklarat henne sedan Theos första kontroll hos henne, han blev förbannad för att jag väckte honom och började klä av honom så han skrek järnet, självfallet.

"Han har kolik" sa Elaka Tanten, jag bara skrattade åt henne och sa "Nej, han är bara förbannad, det förstår du väl" efter en stund kontrade hon mig igen och sa "Hur kan du vara så lugn när han skriker?" precis som att jag var en känslolös mamma. Hon var juh mer uppskruvad än en gammal leksak! Jag sa lugnt till henne "Jag vet varför han skriker, vad är det jag ska stirra upp mig för?"

Sedan den dagen har vi inte varit vänner, dag 1 alltså, idiot a.k.a. Elaka Tanten

Vidare med prickarna, Elaka Tanten trodde inte ett dugg på det jag berättade utan sa till mig att jag skulle fortsätta med dropparna, Rebellen dök i mig igen, för först tänkte jag att jag säger att han får dom men så ger jag inte honom dom, men Rebellen tänkte "Hah, nu ska tanten få!"

Gav Theo dropparna igen, efter andra dagen var ungen så full i prickar att man knappt såg hans hud, han vart till och med skinnflådd på vissa ställen! Jag och M körde ner till BVC och visade Elaka Tanten, återigen ringde hon till akuten, återigen fick vi sitta där. Det enda jag inte hade räknat med var att denna gången försvann inte prickarna, denna gången stannade de och blev bara värre och värre.

Vad gör de då? Anklagar mitt hjärta för att vara Laktos-intollerant, att mjölkproteinet var orsaken till utslagen, försökte förklara för läkarna att han hade samma mat som innan Ad-dropparna och prickarna, som vanligt lyssnar man inte på föräldrarna.

Rebellen i mig tänkte igen, jag ska visa dom! Gav honom laktos-maten (för jag visste om att maten inte hade med prickarna att göra), medan vi väntade på en tid från Barn i Ystad, kom in där och prickarna var värre än någonsin. Barnläkaren blev vansinnig och förstod inte att Theo inte fått någon salva utskriven från VC i Sjöbo när de skrev ut Laktos-maten.

Talade om för honom att när de undersökte Theo på VC och gav honom Laktos-stämpeln så rörde de inte ens vid honom, de tittade enbart på utslagen på huvudet och sa "Laktos." Det var allt, de hade inte ens sett alla eksem-kakor han hade på resten av kroppen och var inte det minsta intresserade av det heller när jag nämnde att de kanske skulle titta på hela honom innan de uttalade sig.

Fick massor med salvor, penicillin och mer laktos-mat, han blev bra men de fortsatte proppsa på att det var laktos, till slut tröttnade vi och krävde blodprov på honom, och det visade att han inte var laktos-intollerant! Det tog bara 4-5 månader och ett blodprov för att få läkarna att förstå det.

Gick mamma-ledigt tills Mars 2008 då fick jag jobb som Vårdbiträde i Lunds kommun och har varit där sedan dess. M gick pappa-ledigt från Juni till Nov, under de månaderna hände det mycket skit rent ut sagt, det är inte ens värt att nämna, det är bara tråkigt att fel personer alltid ska lyckas nästla sig in i ens liv.

I november började Theo hos Dagmamma eftersom att dagiset inte hade plats för honom förrän i Dec, sedan vart det inskolning på dagis och resten är så färskt att det kan ni läsa om i mina inlägg om ni är intresserade!

En riktig mamma-son morgon har det varit, hur underbart som helst! Massa mys, frukost, bus och lite fotografering! :) Theodor ansåg att halv 9 var det dags för uppstigning, hade inte mycket att sätta emot där, det var bara att pallra sig upp!

Kände mig lite aj-jag-har-ont-överallt imorse, förkylning på g kanske? Hoppas inte :/ .. Theo mår iallafall mycket bättre, han åt gröt till frukost idag - första gången på en vecka! En ostmacka, mjölk och några "kakor" (brutna knäckebröd i en kakburk) slank också ner.

Just nu sitter min lilla kille och pysslar med lite olika saker, plocka in och ut allt ur en låda är en av sysselsättningarna, tänk så lätt de kan roa sig de små liven!

Det hela började väl 00:25 inatt då jag vaknade av att M fortfarande var uppe och snurrade, tittade på klockan och njöt av att jag hade 4,5 timmars sömn kvar innan jag skulle stiga upp - trodde jag jaa!

Theo vaknade 02:45, jätteledsen! Min lilla superman hade magont, mös med honom i min famn i 1,5 timme samtidigt som jag försiktigt masserade hans lilla mage - 04:10 somnade han. 50 minuter innan min uppstigning, det var inte lika mysigt kan jag förtälja men vad som helst för min lilla guldgosse.

Vaknade igen klockan 5 (den hann nog luta visarna mot kvart över fem innan jag orkade dra mig upp) gjorde mig iordning och sedan in till Lilleman igen, hah, då var det en som inte alls ville stiga upp kan jag säga ;) Mer gos med min lilla stjärna och tok-spring mot bussen - blir alltid försenad när jag gosar med Theo, tiden springer iväg!

Väl framme på jobb blev det en redbull med cigg sen var det full fart fram tills klockan 12 när jag skulle hem igen. Regn, det regnade när jag skulle hem, blä! Ginisar avskyr regn. Min bussresa var inte bättre, fick sitta brevid en väldigt "egen" människa.

Hon satt och gungade fram och tillbaka som man gör i en gungstol - i en buss? :| Sedan började hon sucka och stånka när jag pratade med M i telefonen, bara hallå (?) wierdoh. På andra sidan satt en annan nisse som tydligen var mycket trött, hon satt och gäspade och stönade så högt att hela bussen kunde höra vad hon höll på med.

Och båda skulle av i Sjöbo, på stationen, jag bara :|

Jaa, det var väl roligt, gick i regnet till dagiset där Theo var jätteledsen och bara ville mysa i mammas famn, lite svårt när vi skulle gå hem, vi gick hem till svägerskan istället och mös ett par timmar där :) Nääjs!

Nu sover min lilla älskling och jag sitter här (obvious) imorgon börjar jag 06:30, ska ta bussen 05:30 :| blurk! Det går det med, det är bara inte lika kul.

Förövrigt måste jag berätta att vi åt en underbar middag igår kväll hemma hos svärföräldrarna, jättetrevligt och gott! Gott med en rejäl hemma-lagad middag lite då och då! Tack :)

That´s all folks!

Wohoo, höggravida jag - om jag vore en elefant kanske (?)


Jag kom att tänka på att det var min och M´s 37:e månadsdag igår och jag glömde helt bort att upplysa er om denna otroligt viktiga händelse i mitt liv!

Alltså är vi i månad 37+1 idag!