När jag i gårdagens inlägg skrev att jag visste vad som skulle hända idag var jag föga oanandes om denna dagens små överraskningar till mig. Jag trampade i dem allihop som gömda fällor i en saga, överallt, hela dagen har de hållit mig sysselsatt - de små olyckorna.

Skånetrafiken har praktiskt taget jäklats med mig hela dagen (!) och en sak har jag lärt mig idag; det är inte bussen man åker med - det är busschauffören! Den där tråkiga nissen som sitter vid dörröppningen och trycker ut din biljett, den där personen som oftast inte är värd ett Hej i många människors ögon, han kör faktiskt bussen!

Från det att du går på bussen fram tills du ska stiga av den ligger ditt liv i denna människans händer, den där personen som man oftast aldrig tilltalar, busschauffören. Ska man dra det stenhårt borde man faktiskt kontrollera dennes körkort innan man går på, det måste taxi-chaufförerna visa, jag menar om någon ska köra ihjäl mig vill jag faktiskt veta om att den verkligen hade behörighet att utföra sina ordinarie uppgifter även om allt gick åt skogen - vad som helst kan hända i den värld vi lever idag.

Det märkte jag kan man säga, min busschaufför i eftermiddags kan inte ha haft körkort speciellt länge, om han ens hade ett (!) och det var fler än jag på bussen som ställde den frågan. Han körde som en idiot, snäva svängar, hög hastighet inne i tätorterna, höll på att fronta en buss och mosa en personbil bakifrån.

Utöver det verkade han inte riktigt säker på hur bussen fungerade över huvudet taget, han kunde inte trycka in rätt kod till busskorten därav fick alla (typ 15 personer) som skulle på i Dalby stå i 1-2 minuter och pröva sitt kort om och om igen, det tjöt väldigt negativt från apparaturen, tills han gav sig och sa "Gå på!". I vanliga fall om man känner att man inte klarar ut en situation, likt denna - hade det normala varit att ge sig efter de första 3-5 personerna, inse sin egen svaghet och börja titta på busskortens giltighet istället - spara lite tid kanske? Nix, han skulle prova samma sak på allihop.

Det slutade med att vi blev 20 minuter försenade till Sjöbo, jippi. And it does not end there, halvvägs hem - Veberöd - får den här mannen, som förövrigt liknade Super Mario, för sig att inte stänga den bakre dörren - antingen glömde han det eller så hade han blandat ihop knapparna. Mario körde igenom hela Veberöd med öppen bakdörr och det självklara är juh att jag sitter där, precis vid dörren - great.

Det slutade med att en dam skulle gå av, ut ur den öppna dörren, då stänger han den i huvudet på henne och tänker köra igen men ändrade sig kvickt när hela bussen började hojta på honom. Fortsatt mardrömsfärd till Sjöbo och när vi väl var framme gick jag av fortare än kvickt och tackade min lyckliga stjärna för att jag kom av den bussen helskinnad.

Som sagt, tänk på att det är busschauffören ni åker med och inte "bussen"!