JAG ÄR TRÖTT!

Oh yes I am och jag tänker sitta här en stund och wina för mig själv om denna ytterst ovälkomnade fysiska status. Jag är trött på att vara trött så fort klockan visar en sekund efter klockan tio, jag är frustrerad över att jag själv inte kan reglera min trötthet - mina Power King hade säkert kunnat hjälpa mig, meen dom koffeinkickarna har man tyvärr blivit för klok för att använda.
 
För flera år sedan varnade en arbetskollega mig för dom, på den tiden levde jag och mina vik-kollegor på kaffe och Power King, jobbade såkallade "dubbelpass" mellan 7-22 i princip varje dag. Min arbetskollega, en kvinna med långt mer världsvana än mig, gav mig det goda rådet att sluta med dessa drycker, de kunde (kan) skada njurarna, ge upphov till magsår och hjärtinfarkt m.m. Av någon anledning lyssnade jag - vilket är väldigt olikt mig att lyssna på någon annan än mig själv, vid vissa tillfällen!
 
Ja, min trötthet uppväger helt enkelt inte hjärtinfarkt eller njursvikt, därför nyttjas inte Power King mot min insomnia. Mina försök att motarbeta insomnian genom att stiga upp halv sex på morgonen förbättrar nog inte heller oddsen, eller att arbeta sju-sexton och direkt efter det gå på ett stenhårt träningspass med mage-höft-lår för en instruktör som höll ett tempo som en amfetamin missbrukande apa...
 
Puuh, nääj, det kanske inte är konstigt att man är trött en fredagkväll, fast att man vill vara 17 år igen och vaka natten igenom utan en endaste gäspning som sällskap - svunna tider, tio år sedan, kommer aldrig igen. Man får helt enkelt erkänna för sig själv att alla måsten som finns i vuxenlivet använder upp den energin som man förr hade till att göra annat med. 
 
Samt ett litet tillägg;
Som vanligt vill hjärnan mycket mer än vad kroppen orkar - egoismen flödar, g´natt!

Åsa Erlandson

Jag skulle väldigt gärna vilja veta vem som väcker dig på morgonen? Vem som inspirerar dig och får dig att fortsätta drivas framåt? Vilken internetoperatör du har? Vilken elleverantör du har? Allt detta så jag kan få dessa komponenter att AVSLUTAS!
 
Nu fattar alla ingenting, right!? Trogen Aftonbladet-läsare som man är har man råkat snubbla på en del urtrista rubriker lite titt som tätt; "Pappa - tidningen för frånvarande förälder" "Myt att papporna förlorar på att vara med sina barn" "Dagens moderna mamma - en fejkbuddhist" - gääsp!
 
Det värsta är när man ser ordet KRÖNIKA framför dessa rubriker, om man nu får möjligheten att skriva en krönika varför då inte ta den och göra något bra av det? Varför vara en babbelkärring som gnäller värre än Amy Winehouse? Buhuu, samhället är inte jämställt - jag gråter ut lite i Aftonbladet! Människa, prova skriv om något vi inte vet istället så övergår läsningen kanske från gnällig till intressant? Bara en idé!
 
Iallafall, jag har som sagt tröttnat på denna människans, rent ut sagt, värdelösa rubriker som hon försöker locka läsare med - när hjärncellerna suckar vid överskriften - det är då det är illa! Idag tog damen steget längre, jag vet inte om hon är desperat, hotad om arbetslöshet eller helt enkelt dum i huvudet när hon skriver detta; "”Sluta gulla med GW!Varför applåderas en usel förälder, bara för att han är rapp i käften?"
 
*Ögonbrynen reser sig, ögonbrynen sänker sig, ögonbrynen rynkar sig*
Första tanken; Finns det flera GW!?
 
Jag klickade mig in på "krönikan" för att försäkra mig om att idioten än en gång valt fel rubrik till sitt talesämne. Därinne insåg jag hennes misstag - hon menade Leif GW Persson. Dessutom måste jag säga att krönikan förvånade mig, inte krönikören, krönikan. Och Aftonbladet. Får vem som helst skriva en krönika därinne? Maken till ordbajseri har jag aldrig skådat! Kissies blogg är fan mer seriös än det där!
 
Osammanhängade, upprepande skitsnack, från början till slut! Usch vad jag är tacksam för att jag inte lagt ner min tid på att läsa något av hennes övriga skit - rubrikerna har räckt!
 
Vad handlade "krönikan" om då? Var har Åsa fått sina hårda ord ifrån? Skavlan... Har Åsa besökt Skavlan? Eller satt hon i publiken? Nej, hon gjorde som den större delen av Skavlans publik gör - såg det hemifrån! Och inte nog med att hon kallar GW för en usel, frånvarande förälder, hon beskriver även Leifs dotter, Malin, som en skådespelerska som inte fått beröm under sina 43 levnadsår - vad hade Malin med detta att göra?
 
Citerar ifrån en riktig artikel vad GW och hans dotter sagt;
"Han har i tidigare intervjuer berättat om att han var en frånvarande pappa under Malins och hennes tre syskons uppväxt och helt uppslukad av sitt arbete. – Jag var så upptagen av mig själv. Det är inget att hyckla med. Jag var inte aktivt ond. Snäll och hygglig, men frånvarande, säger GW i "Skavlan"."
"– Han är oerhört närvarande och engagerad pappa. Han har lättare att umgås med sina vuxna barn än när vi var små. För att han tar sig tid till det, säger Malin till Aftonbladet."
 
Citat från Åsa; "Leif GW kommer undan med det mesta eftersom han är så bra på att skriva böcker och leverera oneliners i ”Veckans brott”." - are you for real? Hur har du missat all skit Leif får ta för saker han säger och står fast vid!?
 
Åsa anser att hon är förbannad, förbannad för att tittarna inte blev förbannade på GW för att han var en frånvarande förälder för 40 år sedan - vilken frisk människa uppmanar andra människor att reagera för något som hände för 40 år sedan? Varför ska svenska folket reagera när de uppenbarligen har en bra relation idag? Är det inte upp till Leif och Malin vad de vill göra med sitt förflutna?
 
Nää du Åsa, du ska få dig en egen liten framställning här, för om du kan döma Leif efter ett TV-program så kan jag döma dig efter dina ordsammansättningar! För det första tror jag att du innerst inne är ett litet skadat barn som blivit utelämnad av din pappa när du var barn. Detta syns då i alla dina förbannade rubriker om "Frånvarande pappor" - sättet du beskriver Leifs dotter på är en projicering; du överför dina känslor på en kvinna som du inte känner för två sekunder ens.
 
I slutet på din text skriver du att du inte är arg på Leif GW och det är nog det enda som är sant i din text, du är arg för något som du själv har upplevt - därav tar du ute detta på en förälder som för 40 år sedan var självupptagen och frånvarande mot sina barn, samt på dennes dotter och säger att hon är en skådespelerska som inte fått ett beröm på 43 år - tror du på den själv eller?!
 
Åsa, du borde SKÄMMAS! Och för att icke förglömmas; AVSKEDAS!

Cheello People!

Ah, nu har dagarna sprungit förbi mig igen, jag fattar inte hur de gör det! Ja, igår satt jag på min Facebook och uppdaterade att jag var ledig Fredag, Lördag, Söndag och Måndag - och nu säger de att det är Tisdag imorgon!?

Aa, jag är lika förvirrad som ni, jag menar om man är inställd på att vara ledig i fyra dagar blir man lite besviken när ledigheten halveras hastigt och lustigt - eller olustigt som jag skulle kalla det!

Vaad gör man? Det är bara att bita i det sura äpplet och gå upp när klockan ringer imorgon, put on a smile and meet the day (!) Jag kan juh hinta er om att någon ser fram emot sin första semester som infaller om cirkus skott, addera / subtrahera, typa, ungefäraa tvåhundrafemtiodagar - it´s the final countdown!

Ropa aldrig hej,

- förrändu är i måål!

Snygg vändning av den ödesdigra matchen Sverige, jag har kanske varit lite hård mot er ;) g'natt!

Sverige VS Tyskland

Egentligen ska det stå tvärtom då man spelar i Berlin och Tyskland är hemmalaget men det förstår ni säkert ändåå! Sitter i soffan och avnjuter utklassningen, kan det sluta på 5-0 måntro..?

Ja, spela bra fotboll är svenskar inte världsbäst på och jag anser att Tysklands tränares lovord om att Sverige är ett organiserat lag och den störste konkurrenten i gruppen är skrattretande, vem fjäskar han för!? Alla vet, även han, och nu ser alla även den miserabla utklassningen!

Löjligt att lovorda ett lag som man vet inte har en chans emot motståndaren, och den där Hamren borde ses över - finns det verkligen ingen annan vithårig gubbe som kan träna vårt landslag? Han där Percy kanske är en lämplig kandidat..?

Naah, nu blev det negativt men det kan inte bli mycket annat efter vad dumburken visar! Är fortfarande förvånad över att man orkar fortsätta heja på Sverige, jag gav upp 94 - när ska poletten falla ner för resten?

..och nu blev det så där tyst igen!

Shame on me!
 
Skriiiva, skriiiva, skriiiiiiiivaa! Naah, har väl ett liv lite då och då så vissa dagar får ni räkna med noll från moi (!) har arbetat hela helgen och det har flutit på bra, även hunnit med ett träningspass på fitness - X I TAKET för denna damen!
 
Det är väl lite härligt för en person, jag, som aldrig någonsin gjort något ansträngande förutom att gå uppför trappor och arbetat lite i trädgården, att faktiskt röra på mig för att just röra på mig! Har dock åkt väldigt mycket inlines och gör fortfarande ibland, det är roligt, ser det inte som en träning precis, mer en anledning till att hänga omkring utomhus :)
 
Idag har jag varit "ledig" - fast det känns som att jag varit mer ledig om jag jobbat - strange feeling? Ajaa, fått uträttat en hel del ärenden på listan idag, är det inte sjuukt hur många måsten det finns i denna världen? Imorgon ska jag slå en pling till a-kassan, skriver det för att minimera risken för att jag glömmer det, någon gång mellan nio och tre, voilá!
 
Har haft min sessa här idag och hennes två små minisessor, full rulle kan man säga!

Älskar de människor som finns nära mig just nu, ni är bannemig lätträknade men värdet ni ger är mer än vad tusen andra kunnat ge. Man ska omge sig med personer som får en att må bra och att utvecklas, kom ihåg det!
 

Känner för att debattera,

Ja, jag har en hel drös debatteringsmöjligheter som jäviga nämndemän, greenpeace aktivister, riksdagsledamoternas löneökning, tre av de hål i det svenska skattemedelssystemet som förtillfället läcker som ett såll. Listan kan göras lång och åsikterna är ofantliga, frustrationen är på maxgränsen, fingrarna står i startgroparna och skriker, redo att bränna över tangentbordet.
 
Tråkigt nog räcker inte mina emotionella känslor till idag för min hjärna är rent ut sagt stendöd, jag har drabbats av akut hjärnsvikt, det har nog varit en ganska tuff vecka med många nya intryck som behöver bearbetas.
 
Därför lägger jag mina kära greenpeace, riksdagsledamoter samt jäviga nämndemän på hyllan för ikväll och hoppas på en bättre brainstorm imorgon.

Ah, thank God it´s friday!

Aa, idag var första dagen efter brevidgångarna när jag äntligen kunde andas ut, vet inte riktigt om jag gjort det dock, hade tuusen ärenden att uträtta idag och det har jag gjort med besked! Är inte speciellt nöjd med allt stirr idag men oerhört nöjd med sammantaget av dagen!
Det hela började med en relativt lugn morgon, förutom disken, tvätten, katterna och Lilleman var allt annat iordning - storstädade hemmet igår när jag kom hem från jobbet vid 23:30 och det klappade jag mig själv på axeln för imorse, superskönt! Precis innan jag och Lilleman ska bege oss mot första destinationen inträffar det, som alltid när jag har en tid att passa, en olycka och Murre åkte rappt in i duschen - jag var väldigt tacksam över att han är van vid att duscha vid det tillfället!
 
När katten var ren och något sånär torr åkte vi mot innercity, vilket var ett irritationsmoment då de gräver, asfalterar och spärrar av gator till både höger och vänster, där är bannemig fler neonoranga skyltar att följa än original! Framme hos kollegan blev det en god bullfrukost, högljutt barnbus och diskussioner angående kommuntävlingen, nu har vi lagt upp en strategi! ;)
Efter det bar det av mot jobbet, genomgång av scheman, olika datorprogram, beställningar mm. - att det kan finnas så mycket organisering och tillvägagångssätt för olika rutiner, aa det är en liten djungel för mig änsålänge!
 
När vi plöjt igenom alla mina frågor och olika internetsidor och informationshäften var det dags för kaffe hos min sessa! Mera barnbus till Lillemans förtjusning, kaffe till donnorna och ännu fler diskussioner! Mataffären blev nästa anhalt efter att barnen försökt riva hemmet, de försökte riva Ica med men för övriga oskyldiga handlares skull avstyrdes det försöket. När allt var handlat och alla satt i bilen igen styrde vi kosan mot ortens tv-butik, vi har haft problem med vår mottagning till boxern sedan vi fick den, läs för sex månader sedan, och idag hade jag helt enkelt fått nog av att vänta på att abonnemangstecknaren skulle göra något åt saken!
 
Därav har vi nu en ny boxer här hemma som bara väntar på att komma till användning! Innan dess lagade jag mat, det blev min favorit bolognese med spaghetti *mm* och nu väntar en maskin på att hängas, en disk på att diskas och en rumpa på att få sätta sig i soffan! Bäst att ta det hela i rätt ordning, annars blir det inget gjort!


Kvällens måltid!

Tröttast.se

- då var kvällen ett faktum igen, ganska skönt efter en lång arbetsdag. Var på ännu ett nytt ställe idag, fler nya ansikten och väägar, herregud, de senaste tre dagarna har jag nog sett varenda småväg runt i kommunen, förstår inte hur man ska lära sig dem men det kommer väl!
 
Efter arbetspasset susade jag och fixade mina arbetskläder, urfiina! :)) efter det var det dags att inta matbutiken, shoppa lite mejeriprodukter och kattmat - måste muta mina små raringar med något ;)
 
Hem för att börja saneringen, M och Lilleman har varit lediga idag = jag har dubbelt så mycket disk, tvätt och städning att göra mot när de är på jobb/dagis. Ja det var bara att bita i det sura äpplet och börja torka upp det spillda oboypulvret, dammsuga, diska, plocka undan och laga mat. Lilleman hjälpte mig så gott han kunde medan M satt i godan ro i soffan och surfade på sin Ipad - tänk om man kunnat sitta sååå?
 
Klockan 7 var allt färdigt, även denna donnan, har slötittat på TV sedan dess samt sprungit in till Lilleman ett tiotal gånger då de sovit mycket här hemma idag, hoppas han får ro att sova snart iallafall..
 
Det var min tråkiga agenda, hoppas den lät roligare än den var! ;)

Puuh vilken dag,

Igår var första dagen som poolare, rivstartade kickoffen med ett kvällspass - som jag förövrigt inte arbetat sedan Maj!? Lite ovant, både tidsmässigt och platsmässigt, men det gick bra! :) Roligt med nya vyer och människor, lite mer utmaningar i arbetslivet.
 
Var hemma ganska sent och som den rebell-ginis man är så ska man icke lägga sig direkt när man kommit hem, jag har väl inte kört hem för att lägga mig, right?! Upp igen halv sex imorse, jobb sjutillsexton, hem och hämta lilleman, köra till affären och sedan hem, laga mat, bygga med lego, diska, städa, waaaaaaaaaaa!
 
Och nu efter en lagd lilleman och två nyduschade katter är denna donnan ganska mör kan jag tala om! Lika lång dag väntar imorgon samt en massa annat småplock som telefonsamtal och ärenden, jippi, man ska känna att man lever!
 
Fick tillbaka min inlämning i Psykologi B idag och den var mycket väl godkänd :) ibland känns det en smula to easy när man skriver en insändning på 1.5 timmar och får högsta betyg, men jag antar att man förstått frågeställningarna väl då, min perceptionsförmåga är på topp!
 
Och mina diskussioner angående nynazisterna och John Hron inom det socialpsykologiska perspektivet var tydligen det svaret som läraren letade efter, yes! Nu är det "bara" en insändning + ett prov kvar sedan är den kursen också bye bye och jag blir ledig från skolan fram tills nästa åår!
 
Yeeij!

Elakast i stan,

Som ni tidigare har sett har vi två små katter här hemma, Murre & JB, de blir fyra månader nu i slutet på Oktober så lite halvsmå är de väl fortfarande! Dock långt ifrån den storleken vi hämtade dom i..
 
Iallafall, Murre och JB har fått vänja sig vid att bada, en gång i veckan! Det går förvånansvärt bra, Murre är den bästa, ofcourse ;) men trots bra samarbete i duschen kan jag inte hjälpa att tycka att de ser lite hatiska ut efteråt?
 
Correct me if I am wrong..!?

Hur ska detta sluta?

Ja, först hittar jag på min egen sovmorgon och nu har jag börjat hitta på mina egna ledigheter - är det då man kallas att man är flexibel i sitt arbete, arbetar lite när man själv känner för det?
 
Ahh, som tur var gällde inte ledigheten nu så det ska väl gå att rätta till och boka om :)
 
Idag har jag skrivit klart min insändning i psykologi B, en av uppgifterna handlade om mordet på John Hron och att jag skulle analysera nynazisternas handlingar inom det socialpsykologiska perspektivet. Jag har dragit mig för denna uppgift så långt jag kunnat, tills idag, för att mitt överjag inte vill förklara deras värdelösa beteende, för att då känns det som att jag godkänt det! Jag vill inte ens analysera det för då skänker jag dom jäklarna en tanke, en tanke de inte förtjänar!
 
Till mitt överjags förtvivlan fick jag släppa dennes principer och försöka analysera gruppens handlingar utefter det socialpsykologiska perspektivet, och nu är det äntligen klart! Det är väl något alla dessa ämnena i skolan har lärt mig - att ibland får man släppa sina egna känslor och tankar och försöka se på saker med fördomsfria och öppna ögon.
 
Lite likt en domare i en fotbollsmatch eller en jurymedlem under en rättgång.
No matter the crime you shall stay judicial.

Slööööö,

Jag måste, jag ska, jag borde jag, jag, jag .... blablablaa, lönt att ens älta om det när jag vet om att jag inte tänker ta tag i det iallafall? Har varit ute i trädgården och arbetat, tvättat och fixat med gardinerna, nu får det vara nock! Alldeles strax ska man iväg på något nytt (!!) ska bli intressant, öka pulsen några steg.
 
Det är verkligen inte roligt att vara så här OFF, måste vara på grund av min otroligt aktiva dag jag hade igår *gääsp* den tar ut sin rätt idag.. Ack, ack. skam den som klagar eller hur var det..? :)

De nya tillskotten i familjen,

Vi har alltid haft gott om liv hemma hos oss, antingen är det jag som stökar rundor eller så är det M som har startat ett nytt projekt - men oftast är det vårt gemensamma lilla yrväder som fyller hela hemmet med sin underbara närvaro! Aldrig tyst, aldrig tråkigt, alltid ljud, alltid kul - i princip då daa! ;)
 
Något vi däremot har fattats är en liten fyrbent vän, det har varit dikussioner i flera år om vilken hundras vi ska välja och om vi verkligen har tid med hund. Första hindret var att vi bodde i lägenhet, ingen av oss ville "stänga in" en hund i en lägenhet. När vi flyttade till huset försvann det hindret och vi enades om en hund;
 
 
Kan man bli tuffare än denna lilla pälsbollen? Jag träffade på denna rasen när jag var hemma hos en vårdtagare, det är en västgötaspets, den äldsta hundrasen i Sverige. Den är en liten hund samtidigt som den är en stor hund, barnvänlig med ett bra lynne - perfekt! Jag började leta runt efter olika kennlar som födde upp dessa raringar.
 
Det fanns en del, dock många högre upp i landet vilket inte kändes speciellt relevant, man vill inte sitta med en valp i en bil i sju-åtta timmar. Nej, det hela kändes mycket hopplöst tills jag fick napp hos en som "bara" bodde tjugo mil härifrån, tiken skulle valpa inom det närmsta och vi kunde få tinga en valp.
 
Efter att ha skaffat mig lite kött på benen hade jag bestämt mig för en tik med stubbsvans, men när valparna väl var födda visade det sig att hon lovade bort valparna till nära och kära istället och det fanns inte längre någon valp till oss. Besvikelsen var ett faktum men det kanske ändå var till det bästa, vi stod i renoveringsplaner och det kändes enklare utan en hund mitt i allt.
 
Efter en vecka ringde kenneln tillbaka, en av väninnorna hade ångrat sig, så nu fanns det plötsligt en valp igen! Jaha, vilken valp var kvar då? En hane med lång svans, tikarna med stubbsvans hade de andra med förtur valt, såklart! Vi hoppade självklart av det "erbjudandet" - först är man första handsval och sedan får man ta någon annans "rester"..? Tack, men nej tack!
 
Djurlösa var vi och det var inte mer med det, men plötsligt en dag när jag var hemma hos en annan vårdtagare frågade denne om jag ville följa med ut i stallet och titta på kattungar? Kattungar!? Finns det något sötare? Efter den titten blev det en rutin att efter morgonarbetet gå in och hälsa på kattungarna i stallet, dessa söta, små charmerande hårtussar var helt bedårande!
 
En dag när vi kom hade det otänkbara hänt, kattmamman låg överkörd i diket utanför huset... Inne i stallet pep de två små fyraveckorskattungarna och undrade varför inte frukosten hade serverats än? Det blev dagens huvudbry, hur skulle man rädda kattungarna? De var för små för att äta kattmaten som de stora katterna i stallet åt och i stallet skulle de antagligen frysa ihjäl under natten.
 
Jag hade samtalat med M tidigare om att vi skulle ha en av kattungarna, han var inte överförtjust i idéen men hade ändå godkänt att jag och Lilleman skaffade katt. En katt kunde jag ta med mig, men jag kunde inte bara lämna den andra åt sitt öde!? När jag äntligen hade slutat körde jag hem till M och Lilleman, berättade den tragiska historien och förklarade för M att vi hämtar båda två, på studs, så får vi försöka finna ett hem åt den andra när den vuxit till sig!
 
Där gjorde M en helomvändning, istället för att, som jag trodde att han skulle reagera, börja diskutera emot packade han istället ihop en mjuk korglåda där kattungarna kunde ligga i under bilresan. Sedan förklarade han för mig att om vi hämtade två kattungar så behöll vi två kattungar :|
 
Sagt och gjort, här har ni våra två små monster som vägde 200gram stycket vid hämtning;

JB - den svart och vita, och Murre - den underbara grå och vita! ;)

Bra kritik!

Lördagkväll, Lillemans snarr var framme, skålen var fylld med popcorn, hela lilla familjen satt samlad och den underbara Råttatouille visades på dumburken - magisk stämning! Nu är filmen slut, Lilleman nannar och jag har magknip - hur kan allting förändras så snabbt? Hah... Bara en tanke så här på kvällskvisten, just nu sitter jag och M och väntar ut varandra - vem ska orka gå fram till televisionen och plugga in kanalerna igen? Envisa åsnan tänker juh knappast ge sig :p i-landskatastrof a la johansson/björk <3

På tal om något helt annat, jag har fått flera kommentarer från många olika håll om att det är roligt att jag skriver igen, positivt att höra då det varit mycket tjat om att jag borde börja skriva igen ;) Har som de flesta vet varit mycket plugg och jobb på sistonne, hjärnan har inte varit speciellt mottaglig för fler noveller, meeen ni ska känna till att jag har haft mina åsikter iallafall! Dock har dessa visat sig i korta sammanfattningar på mina statusuppdateringar @ Facebook - aa, folk har nog undrat om jag misstagit sidan med ett politiskt inkorrekt forum eller någon annan diskussionssajt för de som bryr sig!

Nu uppdaterar jag inget alls istället, sitter bara hääär och vräker av mig, ginis i ett nötskal! Och lika glad är jag för det *lalalaa* g'natt!

Alla har vi en last,

- eller..?
 
Jag har väl aldrig riktigt ansett att jag har någon last, förutom syret, då min livsfilosofi är att det finns inget i denna värld som kan äga dig, människan är en fri individ som fattar sina egna beslut - precis som det humanistiska perspektivet propagerar om.
 
Ciggaretter och alkohol ses av många som dåliga laster i livet, jag har själv tidigare rökt i många herrans år men aldrig känt mig som en slav för ciggaretterna då jag rökte för att jag tycker att det är gott! Slutade ett par småperioder, en gång för att jag hade läst om KOL, andra gången när jag blev gravid och nu, tredje gången gilt, för att jag kom till en egen insikt om att min kropp inte mår bra av de där nikotinpinnarna.
 
Första gången när jag introducerades för KOL höll jag upp i ett par månader, sedan hade den KOL-nojan dämpat sig och ciggaretterna återinfördes i mitt liv igen. Andra gången var för mig självklar, jag tänkte in dra in något i mig som kunde överföras till mitt oskyldiga barn som låg väl förpackad djupt inne i min kropp utan möjlighet att påverka eller försvara sig mot omvärldens påverkan, mig inkluderad.
 
Jag rökte inte en ciggarett under hela graviditeten, inte efter födseln heller, neej avsmaken för ciggaretterna satt kvar. Kommande sommar däremot, när alla hormoner och andra krusiduller återvänt till sina ursprungliga platser - då var det fritt fram för ciggen igen! Efter sexton månaders uppehåll föll jag igen - för den goda smaken - jag har alltid och jag kommer nog alltid tycka att ciggarettrök luktar gott!
 
Pinnarna was back in business och skulle så vara i ytterligare tre år, då dagen äntligen kom och jag insåg att dessa inte bara luktade gott och kostade en helvetes massa pengar - nej, de skadar för sjutton det fysiskt viktigaste jag behöver för att kunna leva mitt liv - min kropp! :|
 
Och det har verkligen varit den bästa anledningen för mig att sluta röka, att jag gör det för min egen skull, inte på grund av en graviditet eller att man blir rädd, för sådant "går över" och då står man helt plötsligt där själv utan någon som helst anledning att sluta röka egentligen!
 
Ja, man kan säga att man är en idiot ibland, att man blundar för uppenbara saker och förnekar det som verkligen finns. Den där insikten jag fick, som jag väljer att kalla den, när jag började fundera på alla små celler i min kropp som mådde dåligt, den var helt outstanding! Förr när jag har tänkt på vilka skador rökning medför har jag enbart relaterat till lungorna - men om lungorna blir skadade blir i sin tur hela kroppen skadad för cellerna inte får det syre de behöver. Nu har det gått lite mer än ett år sedan jag kom till min insikt och jag har fortfarande kvar min anledning att inte röka, för hur jag än tänker eller beter mig så har jag alltid min kropp med mig!
 
Iallafall, nu spårade jag ur en smula som vanligt, åter till det här med laster, det är verkligen något som jag har bojkottat ur mitt liv. Man kan tänka sig om man blev strandsatt på en ö eller om jorden gick under, finns den där lasten för godis, kakor, bullar mm kvar då? Är det inte överlevnadsinstinkten som blir den stora lasten att hänga sig fast i då?
 
Jag anser fortfarande det att det är vi människor själva som fängslar oss fast vid materiella ting, inte tvärtom, vi skapar våra egna måsten här i livet alltför ofta. Däremot har jag skapat mig ett eget begär som man kanske kan se som en form last. Det är inte ett överdrivet intag om dagen som gör detta till en last, det är en annan typ av konsumtion jag håller på med;
 
Denna OS-skapelse har tagit mig med storm, för jäkla goda! Dock är de en limited edition utgåva, hur många 100 år tror ni det tar innan OS är tillbaka i London igen? Precis min poäng, så jag gör allt jag kan för att skapa ett förråd som ska räcka ett tag framöver - men jag blir aldrig nöjd! Först var det tio påsar som räckte, sedan tjugo och nu tror jag att jag har drygt trettio påsar och är fortfarande inte nöjd, tänk om de skulle ta slut!?
 
Hah, aa som man kan skapa sina egna måsten och begär, jag får inse mitt och fortsätta köpa dem tills affärernas lager tagit slut för då måste jag nöja mig med de jag har. Eller så äter jag alla påsarna på samma gång så lär jag väl aldrig mer i mitt liv ens vilja se eller lukta på dom igen? ;)
 
To be continued......
 
 

Tillåt mig att skratta,

- HÖÖGT!
 
Ni har kanske hört talas om bluffmailen som skickas ut till privatpersoner som handlar om att banken har upptäckt en felaktig ip-adress som gjort ogiltiga inloggningsförsök på kundens konto - vilket faktiskt är en jättebra säkerhetskontroll, tyvärr är detta inte kundens bank utan bedragare som sänder ut detta "varningsmail".
 
Vidare i texten informeras kunden om att dennes konto lagts som vilande och om kunden bara fyller i sin kontoinformation igen kommer allting att fungera som vanligt igen, attached i mailet finns en fin liten länk som de kallar "verifiera ditt konto".
 
Och det är när man väl går in på den länken för att verifiera sitt konto som man egentligen handräcker bedragarna all information de behöver för att länsa just detta kontot. Många har tyvärr råkat ut för denna fällan och blivit bestulna på sina tillgångar. Jag har läst om "fenomenet" i tidningen och tycker att det är helt sanslöst, ska man inte ens kunna lita på ett mail från sin bank längre!?
 
För som ni hör i min beskrivning här låter detta som ett seriöst mail där kunden inte har en chans att ens misstänka att något inte står rätt till. Det var iallafall vad jag uppfattade det som, åtminstonne fram tills ikväll när denna låg i min inkorg;
 
Subject; Problem på din sista faktura

Fel nr1 - Min bank har inte min mailadress.
Fel nr2 - Den arabiska texten över swedbankloggan
Fel nr3 - Swedbankloggan, de har "dragit" i bilden och gjort den sned.
Fel nr4 - Hallå, (?!) min bank använder bättre hälsningsfraser
Fel nr5 - Överskriften handlade om ett fakturaproblem, texten handlar om ett möjligt försök till intrång i min internetbank.
Fel nr6 - IP-adressen jag loggar in från är inte den avgörande faktorn i inloggningen, det är min bankdosa som står för den biten.
Fel nr7 - Det kommer inte fram vad de tillfälligt gjort med mitt konto?
Fel nr8 - Är den otroligt dåliga svensk-grammatiken, jag kan nästan höra hur människans dialekt lyder, inte speciellt likt en bank att bryta på svenska va?
Fel nr9 - Är hela denna patetiska texten! Gå och kamma er j*kla lowlifes! Eller åtminstonne ta en svenskkurs innan du ska försöka komma åt mina riksdaler som jag sliter för dagligen!
Fel nr10 - Att jag fick detta mailet, jag ska f*n gå in på Swedbank imorgon och säga "HALLÅ! Ni hade mailat mig va?" - detta är bara så grymt dåligt...
 
Ursäkta min dåliga franska men vem faan i hela helvetes norden går på detta urbota korkade ihopsatta skitmeddelande?! Anyone? Really, I would like to talk to you and teach you some signs. Kom igeen Sverige, nog för att vi är blonda och blåögda men måste vi bete oss som korkade idioter för det!? Just an honest question, from me to you!

&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;quot;..I don´t need no education!&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;quot;

"I don't wanna go to school, I don't need no education
I don't wanna be like you, I don't wanna save the nation
I just wanna live my life, everyday a celebration
One day I'ma leave this world, I'm waitin for the revelation"
D12 - Revelation
 
Många av er vet säkert inte ens var detta "rime" kommer ifrån eller vad det gör för nytta i denna världen? Detta var mitt motto för tio år sedan, på detta viset levde man, det var på den tiden då ginis the rebel härjade i korridorerna på Österportskolan. Eller ja, när jag väl var i skolan ska kanske tilläggas, det var typ det sista stället i världen där man kunde hitta mig, jag avskydde, milt uttryck, det fängelset med alla sina fångvaktare (lärarna).
 
Fängelsedirektören (rektorn) låg högst upp på min elimineringslista, det var en riktigt jobbig gubbe som trodde att han skulle skapa en förändring i mitt beteende genom att sätta mig på en stol framför honom titt som tätt. Dock fintade han då inte med denna 17-åringen, neera, hon var ute inom tio minuter igen, efter ett par försök att få igenom en diskussion gav nog gubben upp, till min vice fängelsedirektör förtret (läs min klassföreståndare) som var i maskopi med fängelsedirektören.
 
Denna gubben, Christer, var en mycket märklig gubbe, stor ölmage, dåligt humör, urtråkiga lektioner och en minifläkt på katedern som han använde när hans lugnande mediciner kickade in och fick honom att svettas för mycket - vad kunde en stycket ginis the rebel tycka om honom då? Jag kan redan nu avslöja att vi blev bästa vänner from day one, om man befunnit sig i tvärtomlandet, vi skydde varandra likt pesten from the day one.
 
Jag tror att det började vid uppropet i andra ring, första mötet med den nya klassen i den nya inriktningen och även första mötet med personen som skulle bli min mardröm. Jag minns inte vad han sa på introduktionen men denna nollåttan var iallafall den första att bemöta hans ord med motord. Efter lektionen stoppade en liten tjej mig, min nya klasskamrat, och sa "Regina, du får inte göra så där, han kan få dig reglerad för det där!"
 
Okeej, ginis the rebel + du får inte göra så där, equals, any guesses?
Samt tanken på att han skulle ens försöka påverka min skolgång, come on!
 
Jag kan juh säga att mina sista två år på Österportskolan var händelserika - jag gjorde allt för att visa gubben att jag var en självständig individ som inte lyssnade på vilken skit som helst och Christer gjorde allt i sin makt för att knäcka mig, bl.a. genom att sätta mig hos rektorn, ringa hem, skälla ut mig offentligt m.m. utan framgång - åtminstonne inte förrän han drog sitt sista ess i rockärmen (som är en helt annan historia) vilket gjorde att jag hoppade av skolan i slutet på Maj, trots den stundande studenten ett par veckor senare - enkom för att jag skulle f*n inte gå ut med den gubben på samma trappa som jag!
 
Nix, då stod jag hellre i en korvvagn på Sweden Rock festivalen och arbetade! 
Envis som en åsna? Jag tror faktiskt att jag hade vunnit över åsnan också!
 
Sedan den dagen har jag föraktat allt vad lärare och skola heter, jag har rent ut sagt avskytt dessa utbildade auktoriteter som ska hjälpa ungdomarna mot en framtid, inte dra ner dom bara för att de inte gör som de säger.
 
Well, well, tiden gick och med den blev man äldre, jag började arbeta inom äldreomsorgen som tjugotvååring och tyckte att livet flöt på ganska behagligt. Fast efter ett par år började det bli tjatigt att inte kunna gå efter ett schema och att bli inringd i tid och otid, nu ville jag minsann ha ett schema!
 
"Du måste vara undersköterska Regina om du ska få fast tjänst inom äldreomsorgen idag!" sa min enhetschef till mig. Pyttsan på dig, tänkte jag, icke att jag skulle sätta mig i skolbänken för ett ruttet schemas skull! Ett år till flöt förbi, jag var tjugofem och på god väg mot tjugosex, ginisgarden började sänka sig och jag sökte in till undersköterskeutbildningen på distans. Jag satte studierna på halvtid för att kunna fortsätta arbeta mina 80-100% utan att skolan blev ett hinder eller tvärtom, en lagom takt där jag pluggade utan att lägga märke till det.
 
Det gick bra första året, trivdes superbra med min nya lärare, hon visade mig att det var roligt att lära sig och att det faktiskt gick att diskutera med sin lärare utan att bli utskickad ur klassrummet för att "man varit snutig". Sedan får jag väl också erkänna till att på gymnasiet öppnade jag aldrig en bok - jag fick boken, den åkte in i skåpet, de ville ha in boken, jag tog ut den ur skåpet - jag har alltid lyckats vara logisk och allmänbildad och på det viset klarat av mina kurser utan kursliltteraturen.
 
På MedLearn blev det annorlunda, jag lusläste mina böcker, skrev sida efter sida med stödord, gjorde alla mina instuderings- och insändningsuppgifter till punkt och pricka. Jag fick självklart utdelning för detta och man kan säga att arbete och plugg flöt på utomordentligt bra!
 
Tills för ett par veckor sedan, jag fick erbjudande om den fasta tjänsten jag ska börja på på måndag, kravet - undersköterskeutbildningen ska vara klar innan. En lätt genomgång, under min halvtidstakt studerade jag tio poäng i veckan, en som studerar heltid studerar tjugo poäng i veckan - jag stod med 400 poäng kvarvarande poäng = 40 veckor på halvtid / 20 veckor på heltid.
 
Vad gör man? Jo man biter i det sura fucking äpplet, inser att man antagligen bara kommer få G i de tre sista ämnen, screwar upp hela sitt slutbetyg som man vill använda för att söka in till sjusköterska i framtiden - dock får jag den fasta tjänst som jag sålänge trånat efter.
 
Och om jag ändå bara skulle få G, varför pina sig själv i 20-40 veckor? Vi tar det på tre veckor! And I did, samtidigt som jag har arbetat, varit mamma och gjort alla andra måsten jag har i mitt liv, ni kan tro att jag har varit en smula uppjagad..
 
Men när det väl var dags att plocka frukten från min skörd, ha mina slutprov, visade det sig att min noggranna genomgång av alla de tidigare ämnena gav utdelning i mina tre sista tillvalsämnen;
Om någon hade sagt till mig för tio år sedan, "Regina, en dag kommer du förstå vikten av att ha en utbildning" - jaa, jag kan juh tänka mig vad ginis-the-rebel hade svarat den *piiiiiip* *piiiiip* *pooop* - kan ni? ;)

Mysfaktor.se

Mm, efter en heldag på jobbet, stirr i mataffären, halvfabrikat till kvällsmat, tvätt på tvättställningen, disk i diskhon, nyduschad, snortrött lilleman i sin säng samt en sambo som sover "middag" halvåtta på kvällen - när lugnet faller över det lilla huset, då passar denna donnan på att njuuta!

Sålänge allting håller sig lugnt tror jag nog att jag ska kunna hålla fingrarna borta ifrån alla måsten, atleast for tonight, och bara unna mig ett glas vitt framför dumburken. Sitter inne på min favorit-app; TV.nu och sållar mig igenom tidstablån, Kockarnas kamp kan väl vara en smula underhållande dock väljer mitt ekonomiska intresse Lyxfällan framför gubbshowen! :)

Likt många andra svenskar anser jag i detta fallet att det var bättre förr,
- miss you guys!

Vissa människor.........

Ja, dessa jä*la människor och deras jä*la funderingar!
 
Det tycks hit och tycks dit, yttrar sig där och syns här, framhäver sig själv och visar för alla hur korkade de är - undrar om de ens förstår innebörden i uttrycket "Tala är silver och tiga är guld." (?!) bespar mig era värdelösa, irriterande värderingar!
 
Jag vill ha det till, jag som förälder, att det finns vissa osagda regler (normer) som ingår i föräldraskapet, dessa är likt alla andra normer i det svenska samhället; övergripande och självklara! Och jag vill verkligen tro att mänskligheten innerst inne är god, believe it or not, men jag vill då f*n inte tro att alla har en välfungerande hjärna!
 
Om man ska ge någon titeln som Årets-Mamma, vad är motiveringen då?
För jag läste precis den mest otroligt korkade och nedvärderande motiveringen;
 
(Jag listar punkterna då jag slipper citera en person som inte vet vad ordet meningsuppbyggnad innebär)
 
- Ej röka under graviditeten
- Ej knarka (både under graviditeten och efter antar jag?)
- Ej lämna bort sina barn för att "supa skallen i bitar"
- Ej ha flera barn med olika pappor
- Ej handla sprit, cigg eller tattoos till sig själv om barnet behöver något
- Ej låta barnen vara på dagis när de inte vill

*trallar på hiphopens tio budord*
"..du skall icke dräpa din nästa"
 
Jag vet inte om det är jag som är helt iq-befriad men hur fan gör de där patetiska ståndpunkterna en människa till en bra mamma? Om någon hade velat förklara varför de tycker jag är en bra mamma och framställt mig med den radängan, ja jag ansvarar inte för de konsekvenserna, jag hade nog frågat om personen i fråga var självmordsbenägen? Jag bedömde punkt ett, två, tre och fem som självklara - de andra två punkterna har inget med någon bra föräldraroll att göra!
 
Om man har barn med flera olika betyder väl inte att man är en dålig förälder (?!) eller att man inte kan ta hand om sitt barn (?!) - kan ekvationen vara så simpel att plus minus noll dividerat med tio likamed att kvinnan ifråga, som denne härmed dömer, gått ifrån något som inte fungerar och försöker skapa något som gör det? Ingen är väl född med facit i hand, ska man bli dömd som dålig förälder för att man har olika pappor till sina barn? Det hade kanske varit en ännu värre situation om det varit samma pappa till barnen?
 
Och det där med rökning och graviditet, jag slutade själv att röka under min graviditet och det var inget jag basunerade ut, det var mitt beslut och något min kropp mådde bättre av. Faktum är att enligt statistiken röker 15% av de svenska kvinnorna i åldrarna 16-64 år, kan någon räkna ut lite snabbt hur stor andel som INTE röker..? Som automatiskt ska hamna på ToppMum-list här ovanför för att de fortsätter med ett beteende de alltid haft - sitt nonsmokingbeteende. Visst, det är en bedrift och en "god" gärning när man som kvinna slutar röka för att man är gravid, men det gör inte dig till en bättre mamma för det!

Änsålänge har jag inte sett att det står "Rökning gör dig till en dålig förälder" på cigarettpaketen, - undrar om den hade fungerat bättre än "Rökare dör i förtid!" (?)
 
Att man inte ska knarka och supa skallen i bitar som förälder är väl ganska självklart vaa? Och om ditt barn behöver mat, välling, kläder, blöjor eller något annat var kommer ens tanken in att man inte ska handla sprit, cigaretter och tattoos före det? Ett sådant uttalande kan göra mig förgrymmad, vad är det för jämförelse? "Ahh, nu behövde han nya skitbyxor igen - vi skiter i det och drar på bolaget istället!" Seriöst, behöver man ens använda det som en motivering och ett argument för att man är en bra mamma?
 
Samt det där med att hålla barn/en hemma ifrån dagis när man känner att de är i behov för det - då handlar det inte om att de är sjuka på något vis utan när de bara behöver vara hemma en dag eller två. Jag, och många andra med mig, arbetar, arbetet innebär en inkomst, inkomst innebär kläder, blöjor mm till barnet/n - var någonstans gör jag mitt barn en tjänst genom att gå hemma och riskera att förlora min inkomst + att jag inte har någon inkomst den dagen då barnets frånvaro är ogiltigt enligt min arbetsgivare? Och hur bra låter det som att barnet mår om det är i behov att vara hemma utan att den har någon fysisk eller psykisk nedsättning..? Hur ska det gå i skolan då? Den dagen kommer och problemet är att även om miljön blir annorlunda så har barnet/n kvar sitt beteende.

Och så la grand finale, slutklämmen på poängen denna varelse försökte få fram;
"Hur många andra här kan säga desamma?"
 
*TOTALT HJÄRNSLÄPP*

Den stora frågan är - HUR MÅNGA AV ER KAN INTE SÄGA ATT DE GÖR DETSAMMA?!!!
I sådana här lägen önskar jag att det fanns körkort för att skaffa barn, vad finns det för idioter?!

Jag vet inte vad ni anser är en mamma men jag anser att en mamma är en person som barnet kan känna sig trygg hos, som värnar för sitt barn och dennes framtid. En person som är engagerad i sitt barns utveckling och stöttar upp där behovet finns, som hjälper sitt barn att bli en självständig individ som känner sig trygg i sig själv och inte någon klätterapa som sitter fast längs smalbenet på en. En mamma ger sitt barn den uppmärksamhet och uppskattning som barnen så väl behöver, en mamma dömer inte sina barn efter deras handlingar och älskar dom för vad de är och inte dess handlingar. Kärleken för sitt barn ska omhulla dom hela livet och ge dom mod att bemöta världen och alla dess förväntningar med en rak rygg och en stark blick, nyfikenhet och entusiasm.
 
Det handlar inte om hur mycket man köper eller håller barnen hemma från dagis, det är vad man gör för att gynna deras utveckling och se till att de har all "packning" med sig när det en dag är deras tur att stå på egna ben! Inte fan ser du väl en fågel som står och tjafsar om hur många maskar den ena ungen ätit eller hur jobbig den andra var som skrek hela dagarna?

Ska det vara så svårt att förstå att våra barn inte har bett oss att komma till dom, det är vi som har bett dom komma till oss. Det heter inte att vi föräldrar avstår saker för våra barns skull, det är vi som tar vårt ansvar - och sålänge de är här och behöver oss, så fucking länge finns vi där, punkt slut!
 

Behöver du en sovmorgon?

No probs, ginis fixar dealen till dig!
 
Så enkelt är det kanske inte men jag lyckades väl skapa min egen "sovmorgon" imorse. Hur gör man då detta undrar säkert en del av er, I´ll explain! På min nuvarande arbetsplats, som jag gör mitt sista arbetspass hos imorgon, använder vi oss av ett såkallat sexveckorsschema som snurrar runt, runt, runt i en harmonisk jargong.
 
Jag och min guldfiskhjärna har haft den ypperliga bekvämligheten att udda veckor ser likadana ut och jämna vecka ser likadana ut, so far all good. Dock börjar jag alltid 07:00 på morgonen vilket kan vara en ganska stressande tidsfaktor när man ska hinna inom dagis före arbetspasset så jag fick schemat ändrat - under en vecka av sex veckor börjar jag halv åtta istället.
 
Fortfarande är allt i sin ordning, det som varit i sin oordning är att jag änsålänge inte hunnit njuta av mina halvåttaturer då guldfiskhjärnan likt en hamster i ett hamsterhjul envisats med att dyka upp på jobbet klockan sju iallafall.... Meeen, mina damer och herrar, här kommer det berömda "men:et"; igår kväll kom guldfiskhjärnan på att det faktiskt är en vecka på sex veckor som jag börjar halvåtta och det måååste vara denna veckan, ja för annars hade juh den idéen aldrig slagit mig!

Tyvärr är kroppens inbyggda klocka svår att förändra över en natt så jag var uppe som vanligt halv sex trots min sovmorgon. Absolut inte till mitt förtret - jag hann både tvätta, hänga tvätt, diska, plocka undan, göra iordning Theo för dagis, koka kaffe till M samt ordna mig själv för jobbet innan det var dags att köra - ibland är det skönt att få undanröjt lite INNAN arbetet så man kan varva ner lite mer när man kommer hem.
 
Allting var frid och fröjd, ja jag hann tillochmed kasta soporna innan jag körde (och det är + i kanten!) och lyssnade i godan ro på mitt kära morgongäng med Gry och Anders - när man börjar sju är det oftast bara reklam när man ska köra. Jaa, jag hade en helt underbar morgon helt enkelt!
 
Dock visade det sig när jag kom fram till jobb att det var inte denna veckan som jag började halv åtta utan nästa, behöver jag förklara igen varför jag inte litar på något som inte jag skrivit upp i min almanacka i samtid med att jag fått informationen? Den där skrynkliga saken som sitter innanför mitt pannben kan vara den mest förvillande lilla rackaren och komma med sådana osanningar att ett fängelsestraff hade suttit på sin plats!
 
Ajaa, jag har juh tyvärr bara den iq-befriade krokbensläggaren och de säger juh att man ska vara nöjd med det man har, det kunde varit värre, eller!? Lite tokigt och knasigt som det brukar vara med mig, men jag ljuger om jag säger att jag inte hade en underbar lugn morgon, halvåtta rocks! :)

Maslows behovstrappa,

Jag vet inte om någon av er är bekanta med behovshierarkin, eller en snubbe vid namn Maslow för den delen heller som var den som presenterade den kända teorin "Maslows behovstrappa"..? Jag kände inte heller till honom förrän jag började min resa i undersköterskeutbildningen, teorin dök upp i flertalet ämnen och har häpnadsväckande nog fått en egen plats i mitt lilla hjärnkontor, vem var det som sa att tjat inte lönar sig!? 

 
Iallafall, den här mannen menade att människan har olika behov för att må bra, han skilde på de primära och de sekundära behoven. Behovsmodellen ställs upp likt en trappa med fem trappsteg, dock är de tre nedre stegen (de primära) ett enda jättekliv som man bör trampa uppför på samma gång. Dessa primära (nödvändiga) behov är; kroppsliga, fysiska behov; syre, föda, vätska etc. trygghetsbehov; t.ex. tak över huvudet samt sociala behov som omfattar att människan är ett flockdjur som behöver både kärlek och gemenskap för att må bra.
 
Dessa behov gott folk är de grundläggande ingredienser i något vi kallar god hälsa - det vi alla vill uppnå! Om inte dessa är uppfyllda kan vi omöjligt gå vidare i trappan. Självklart är behovet av syre och föda viktigare än skydd och gemenskap men tillsammans bildar de grunden för en god helhetssyn på livet.

De sekundära, eller som Maslow kallade dom - självförverkligande, är precis som de låter - inte livsnödvändiga, vi kan leva förutan dom utan att hotas av självförödelse! Dock är de psykiskt höjande för människan och kan påverka dennes livskvalité på ett otroligt positivt sätt - och ni vet om vi mår bra psykiskt mår vi även bra fysiskt, right?
 
Allt hänger ihop i livets stora kretslopp,
 
Trappsteg fyra ombesörjer behovet av uppskattning, visst blir vi alla lite gladare när någon uppskattar oss för den vi är eller något vi har gjort? Att få beröm och ros stärker självkänslan och ökar kongruensen mellan vårt idealsjälv och självbilden (som alla människor har). Ja, det där med uppskattning och beröm ska man inte sitta och hålla inne med, ett leende föder fler leende så smile people! :)

Det där sista trappsteget då, det översta, sista och egentligen mest värdefulla uppnåbara, det kallar Maslow kort och gott för självförverkligande - det innebär när vi uppnår ett större mål i livet som vi kämpat för. Här utvecklas man som person och får både bättre självkänsla samt självförtroende, jaa det är väl detta trappsteget man skulle velat stå uppe på och dansa hela dagarna? Fast då hade det nog inte varit lika åtråvärt och belönande I guess!

Känner ni er utbildade nuu? Vad tuusan ville donnan med detta psykologiska inlägg!?
Det ska jag berätta för er,
 
Jag är 27 år gammal, har en son på snart 5 år, har arbetat sedan jag var 18 år och aldrig haft semester (!!) dock var jag "ledig" i 4 månader i samband med att vår son föddes men sedan dess har det varit full rulle! Jag har arbetat nästintill alla helger de senaste 5 åren, storhelg som vanlig helg, kvällar, nätter - you name it, I´ve been there! Det har varit jobbigt att aldrig veta när man ska arbeta eller om man ens får ihop sina timmar varje månad, men dock har jag klarat det i alla dessa år (+) och när det varit som jobbigast har jag alltid försökt tänka att någon dag är det min tur, och vet ni vaad?

- idag kom den dagen som jag väntat på sedan jag typ föddes, this is me and I just fucking love it! Äntligen blev det min tur och jag fick tillochmed komma i den arbetsgruppen jag sett upp till i tre år, jag tror faktiskt att detta är kompensation nog för alla slit-timmar de senaste åren!

*JUMPING ON THE FIFTH STEP*

Var börjar man?

Egentligen skulle jag bara vilja starta om hela denna sidan då jag känner att det är svårt att synkronisera det gamla med det nya just nu. Meeen då jag är på tok för envis för att ens tillåta mig själv att tänka den tanken är det lika bra att försöka, det blir vad det blir!

Jag kan väl börja med att säga att min bloggsidas information om mig är passé, syftar då på 24-års-statusen som jag hade sån ångest över att uppdatera efter att jag passerat 23-års kontrollen.. Vad ska man säga nu..? Jag har inte ens fyllt 25 än och ändå måste jag uppdatera åldern till 27 otroliga somrar..?! Eller mjao, kanske jag får erkänna att jag faktiskt fyllde år då M gav mig en oförglömlig födelsedag just det året... :) Men ändå!

Är fortfarande sambo i den lilla tätorten Sjöbo, dock inte på samma ställe som innan då vi bodde på Sjöbos mest händelserika gata med Swat-patruller, bombningar och skottdraman. Nej, nu bor vi ute i skogen! Det värsta som har hänt här ute det senaste året är en halvgalen ekorre som har till hobby att kasta ekollon på tomtägarna (vi), vet inte riktigt hur man ska avverka detta beteende - till en början var det väl lite charmigt när det kom en nöt flygande härochvar men nu är det mest tjatigt. Kanske skulle prova gå ut och slänga mina matrester på honom också så kanske han förstår att det inte är ett speciellt attraherande beteende?

Arbetsplatsen är också av gammal variant, numera arbetar jag i Sjöbo kommun vilket jag trivs jättebra med då jag alltid har nära hem ifall det skulle hända något! Kommer antagligen uppdatera er med ny information angående denna imorgon sååå stay tuned! :)

Och så har vi vår älskade lilla Theodor som är allt annat än liten just nu, på god väg att växa om sin ena förälder kan man säga utan att överdriva! 5-års dagen ligger bara en månad bort, nästa år är det skolan som gäller, ett stort steg för både honom och oss! Där undrar jag också vart alla åren tagit vägen..? Det är inte bara jag som blir äldre iallafall, that´s for sure!

Till sist, men absolut inte av minst börda, har vi min korta stubin och mitt svängiga humör, har jag förändrats här? Har jag tagit en angermanagment kurs och helat mitt sinne från den vansinniga drivkraften som attackerar mig i vissa sammanhang..? Har jag lärt mig att tålamod är den bästa egenskapen en människa kan ha? Har jag äntligen lärt mig att svälja all skit som människor kastar mot mig?

Ett kort och ärligt svar; Nej.

Hoppas ni får fortsatt trevlig läsning!


Long time no seen,

Jag tror faktiskt att jag varit en sengångare i mitt tidigare liv för jag har då det där sega uppskjutarbeteendet kvar i mig! Jag får väl jobba på det, igen, för tiotusendeetthundratjugotolftegången.

Vad gör hon då? Dricker superbränt kaffe, planerar min insändning i psykologi B (det lät bra iallafall..) som ska vara inskickad innan dagen är slut, försöker samordna alla papper och paket som ska med Posten idag, roar en styck 4-åring och försöker passa två vilddjur - snacka om simultanförmåga haa?

Jaa, jag förstår faktiskt inte ens hur jag ska ha tid att skriva här men den som inte har tid får bannemig ta sig tid, right!? Förhoppningsvis kommer det fler uppdateringar, ginis2012 har genomgått en del uppdateringar sedan sist and I will share it when i got the stick out of my ass!

RSS 2.0