6-månader,

Idag passerar Lykkeli ännu ett landmärke, att bli 6 månader aka ett halvt år är inte fy skam!

Dagen har firats med gröt och underbart fina kläder ifrån Newbie i stl 74 :))




attsittasjälv,

Vår älskade lilla prinsessa Lykkeli sitter numera själv (!) #tidenspringerifrånmig


Lykkeli Angelica Alice

Har missat att skriva om vår lilla prinsessas dop den 9:e augusti 2014 - tillsammans med sin kusin Alwin blev de denna dagen officiellt medlemmar i Svenska Kyrkan!

Min underbara familj!

Lykkeli

Man blir en aning förvånad när artisten Lykke-Li gillar en bild på min Lykkeli på Instagram 😉



Det där med sovmorgon....

Somliga påstår att det är överskattat, jag påstår att det är omöjligt! Åtminstone om man delar säng med Lykkeli - hon drar dig i håret, sparkas, gör glädjetjut från ingenstans m.m.

Alla sjusovares värsta fiende ;)





#hejsjöbo

#hejsjöbo

Instagram finner man väl de flesta på i dagens läge iallafall, inte minst Theo & Lykkeli och alla deras upptåg!

Med hashtaggen (halshuggen om du frågar Autokorrekt) #hejsjöbo har man chans att få sin bild publicerad i Sjöbos lokaltidning. Har använt taggen endel (enkel enl. A) och denna veckan lyckades en bild komma med :)

Att vara i svängen redan som 5-månader - vad ska det bli av vår lilla fröken 😘



godmorgon världen,

 
Lykkeliten <3
 

De nya tillskotten i familjen,

Vi har alltid haft gott om liv hemma hos oss, antingen är det jag som stökar rundor eller så är det M som har startat ett nytt projekt - men oftast är det vårt gemensamma lilla yrväder som fyller hela hemmet med sin underbara närvaro! Aldrig tyst, aldrig tråkigt, alltid ljud, alltid kul - i princip då daa! ;)
 
Något vi däremot har fattats är en liten fyrbent vän, det har varit dikussioner i flera år om vilken hundras vi ska välja och om vi verkligen har tid med hund. Första hindret var att vi bodde i lägenhet, ingen av oss ville "stänga in" en hund i en lägenhet. När vi flyttade till huset försvann det hindret och vi enades om en hund;
 
 
Kan man bli tuffare än denna lilla pälsbollen? Jag träffade på denna rasen när jag var hemma hos en vårdtagare, det är en västgötaspets, den äldsta hundrasen i Sverige. Den är en liten hund samtidigt som den är en stor hund, barnvänlig med ett bra lynne - perfekt! Jag började leta runt efter olika kennlar som födde upp dessa raringar.
 
Det fanns en del, dock många högre upp i landet vilket inte kändes speciellt relevant, man vill inte sitta med en valp i en bil i sju-åtta timmar. Nej, det hela kändes mycket hopplöst tills jag fick napp hos en som "bara" bodde tjugo mil härifrån, tiken skulle valpa inom det närmsta och vi kunde få tinga en valp.
 
Efter att ha skaffat mig lite kött på benen hade jag bestämt mig för en tik med stubbsvans, men när valparna väl var födda visade det sig att hon lovade bort valparna till nära och kära istället och det fanns inte längre någon valp till oss. Besvikelsen var ett faktum men det kanske ändå var till det bästa, vi stod i renoveringsplaner och det kändes enklare utan en hund mitt i allt.
 
Efter en vecka ringde kenneln tillbaka, en av väninnorna hade ångrat sig, så nu fanns det plötsligt en valp igen! Jaha, vilken valp var kvar då? En hane med lång svans, tikarna med stubbsvans hade de andra med förtur valt, såklart! Vi hoppade självklart av det "erbjudandet" - först är man första handsval och sedan får man ta någon annans "rester"..? Tack, men nej tack!
 
Djurlösa var vi och det var inte mer med det, men plötsligt en dag när jag var hemma hos en annan vårdtagare frågade denne om jag ville följa med ut i stallet och titta på kattungar? Kattungar!? Finns det något sötare? Efter den titten blev det en rutin att efter morgonarbetet gå in och hälsa på kattungarna i stallet, dessa söta, små charmerande hårtussar var helt bedårande!
 
En dag när vi kom hade det otänkbara hänt, kattmamman låg överkörd i diket utanför huset... Inne i stallet pep de två små fyraveckorskattungarna och undrade varför inte frukosten hade serverats än? Det blev dagens huvudbry, hur skulle man rädda kattungarna? De var för små för att äta kattmaten som de stora katterna i stallet åt och i stallet skulle de antagligen frysa ihjäl under natten.
 
Jag hade samtalat med M tidigare om att vi skulle ha en av kattungarna, han var inte överförtjust i idéen men hade ändå godkänt att jag och Lilleman skaffade katt. En katt kunde jag ta med mig, men jag kunde inte bara lämna den andra åt sitt öde!? När jag äntligen hade slutat körde jag hem till M och Lilleman, berättade den tragiska historien och förklarade för M att vi hämtar båda två, på studs, så får vi försöka finna ett hem åt den andra när den vuxit till sig!
 
Där gjorde M en helomvändning, istället för att, som jag trodde att han skulle reagera, börja diskutera emot packade han istället ihop en mjuk korglåda där kattungarna kunde ligga i under bilresan. Sedan förklarade han för mig att om vi hämtade två kattungar så behöll vi två kattungar :|
 
Sagt och gjort, här har ni våra två små monster som vägde 200gram stycket vid hämtning;

JB - den svart och vita, och Murre - den underbara grå och vita! ;)

&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;quot;..I don´t need no education!&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;quot;

"I don't wanna go to school, I don't need no education
I don't wanna be like you, I don't wanna save the nation
I just wanna live my life, everyday a celebration
One day I'ma leave this world, I'm waitin for the revelation"
D12 - Revelation
 
Många av er vet säkert inte ens var detta "rime" kommer ifrån eller vad det gör för nytta i denna världen? Detta var mitt motto för tio år sedan, på detta viset levde man, det var på den tiden då ginis the rebel härjade i korridorerna på Österportskolan. Eller ja, när jag väl var i skolan ska kanske tilläggas, det var typ det sista stället i världen där man kunde hitta mig, jag avskydde, milt uttryck, det fängelset med alla sina fångvaktare (lärarna).
 
Fängelsedirektören (rektorn) låg högst upp på min elimineringslista, det var en riktigt jobbig gubbe som trodde att han skulle skapa en förändring i mitt beteende genom att sätta mig på en stol framför honom titt som tätt. Dock fintade han då inte med denna 17-åringen, neera, hon var ute inom tio minuter igen, efter ett par försök att få igenom en diskussion gav nog gubben upp, till min vice fängelsedirektör förtret (läs min klassföreståndare) som var i maskopi med fängelsedirektören.
 
Denna gubben, Christer, var en mycket märklig gubbe, stor ölmage, dåligt humör, urtråkiga lektioner och en minifläkt på katedern som han använde när hans lugnande mediciner kickade in och fick honom att svettas för mycket - vad kunde en stycket ginis the rebel tycka om honom då? Jag kan redan nu avslöja att vi blev bästa vänner from day one, om man befunnit sig i tvärtomlandet, vi skydde varandra likt pesten from the day one.
 
Jag tror att det började vid uppropet i andra ring, första mötet med den nya klassen i den nya inriktningen och även första mötet med personen som skulle bli min mardröm. Jag minns inte vad han sa på introduktionen men denna nollåttan var iallafall den första att bemöta hans ord med motord. Efter lektionen stoppade en liten tjej mig, min nya klasskamrat, och sa "Regina, du får inte göra så där, han kan få dig reglerad för det där!"
 
Okeej, ginis the rebel + du får inte göra så där, equals, any guesses?
Samt tanken på att han skulle ens försöka påverka min skolgång, come on!
 
Jag kan juh säga att mina sista två år på Österportskolan var händelserika - jag gjorde allt för att visa gubben att jag var en självständig individ som inte lyssnade på vilken skit som helst och Christer gjorde allt i sin makt för att knäcka mig, bl.a. genom att sätta mig hos rektorn, ringa hem, skälla ut mig offentligt m.m. utan framgång - åtminstonne inte förrän han drog sitt sista ess i rockärmen (som är en helt annan historia) vilket gjorde att jag hoppade av skolan i slutet på Maj, trots den stundande studenten ett par veckor senare - enkom för att jag skulle f*n inte gå ut med den gubben på samma trappa som jag!
 
Nix, då stod jag hellre i en korvvagn på Sweden Rock festivalen och arbetade! 
Envis som en åsna? Jag tror faktiskt att jag hade vunnit över åsnan också!
 
Sedan den dagen har jag föraktat allt vad lärare och skola heter, jag har rent ut sagt avskytt dessa utbildade auktoriteter som ska hjälpa ungdomarna mot en framtid, inte dra ner dom bara för att de inte gör som de säger.
 
Well, well, tiden gick och med den blev man äldre, jag började arbeta inom äldreomsorgen som tjugotvååring och tyckte att livet flöt på ganska behagligt. Fast efter ett par år började det bli tjatigt att inte kunna gå efter ett schema och att bli inringd i tid och otid, nu ville jag minsann ha ett schema!
 
"Du måste vara undersköterska Regina om du ska få fast tjänst inom äldreomsorgen idag!" sa min enhetschef till mig. Pyttsan på dig, tänkte jag, icke att jag skulle sätta mig i skolbänken för ett ruttet schemas skull! Ett år till flöt förbi, jag var tjugofem och på god väg mot tjugosex, ginisgarden började sänka sig och jag sökte in till undersköterskeutbildningen på distans. Jag satte studierna på halvtid för att kunna fortsätta arbeta mina 80-100% utan att skolan blev ett hinder eller tvärtom, en lagom takt där jag pluggade utan att lägga märke till det.
 
Det gick bra första året, trivdes superbra med min nya lärare, hon visade mig att det var roligt att lära sig och att det faktiskt gick att diskutera med sin lärare utan att bli utskickad ur klassrummet för att "man varit snutig". Sedan får jag väl också erkänna till att på gymnasiet öppnade jag aldrig en bok - jag fick boken, den åkte in i skåpet, de ville ha in boken, jag tog ut den ur skåpet - jag har alltid lyckats vara logisk och allmänbildad och på det viset klarat av mina kurser utan kursliltteraturen.
 
På MedLearn blev det annorlunda, jag lusläste mina böcker, skrev sida efter sida med stödord, gjorde alla mina instuderings- och insändningsuppgifter till punkt och pricka. Jag fick självklart utdelning för detta och man kan säga att arbete och plugg flöt på utomordentligt bra!
 
Tills för ett par veckor sedan, jag fick erbjudande om den fasta tjänsten jag ska börja på på måndag, kravet - undersköterskeutbildningen ska vara klar innan. En lätt genomgång, under min halvtidstakt studerade jag tio poäng i veckan, en som studerar heltid studerar tjugo poäng i veckan - jag stod med 400 poäng kvarvarande poäng = 40 veckor på halvtid / 20 veckor på heltid.
 
Vad gör man? Jo man biter i det sura fucking äpplet, inser att man antagligen bara kommer få G i de tre sista ämnen, screwar upp hela sitt slutbetyg som man vill använda för att söka in till sjusköterska i framtiden - dock får jag den fasta tjänst som jag sålänge trånat efter.
 
Och om jag ändå bara skulle få G, varför pina sig själv i 20-40 veckor? Vi tar det på tre veckor! And I did, samtidigt som jag har arbetat, varit mamma och gjort alla andra måsten jag har i mitt liv, ni kan tro att jag har varit en smula uppjagad..
 
Men när det väl var dags att plocka frukten från min skörd, ha mina slutprov, visade det sig att min noggranna genomgång av alla de tidigare ämnena gav utdelning i mina tre sista tillvalsämnen;
Om någon hade sagt till mig för tio år sedan, "Regina, en dag kommer du förstå vikten av att ha en utbildning" - jaa, jag kan juh tänka mig vad ginis-the-rebel hade svarat den *piiiiiip* *piiiiip* *pooop* - kan ni? ;)

Maslows behovstrappa,

Jag vet inte om någon av er är bekanta med behovshierarkin, eller en snubbe vid namn Maslow för den delen heller som var den som presenterade den kända teorin "Maslows behovstrappa"..? Jag kände inte heller till honom förrän jag började min resa i undersköterskeutbildningen, teorin dök upp i flertalet ämnen och har häpnadsväckande nog fått en egen plats i mitt lilla hjärnkontor, vem var det som sa att tjat inte lönar sig!? 

 
Iallafall, den här mannen menade att människan har olika behov för att må bra, han skilde på de primära och de sekundära behoven. Behovsmodellen ställs upp likt en trappa med fem trappsteg, dock är de tre nedre stegen (de primära) ett enda jättekliv som man bör trampa uppför på samma gång. Dessa primära (nödvändiga) behov är; kroppsliga, fysiska behov; syre, föda, vätska etc. trygghetsbehov; t.ex. tak över huvudet samt sociala behov som omfattar att människan är ett flockdjur som behöver både kärlek och gemenskap för att må bra.
 
Dessa behov gott folk är de grundläggande ingredienser i något vi kallar god hälsa - det vi alla vill uppnå! Om inte dessa är uppfyllda kan vi omöjligt gå vidare i trappan. Självklart är behovet av syre och föda viktigare än skydd och gemenskap men tillsammans bildar de grunden för en god helhetssyn på livet.

De sekundära, eller som Maslow kallade dom - självförverkligande, är precis som de låter - inte livsnödvändiga, vi kan leva förutan dom utan att hotas av självförödelse! Dock är de psykiskt höjande för människan och kan påverka dennes livskvalité på ett otroligt positivt sätt - och ni vet om vi mår bra psykiskt mår vi även bra fysiskt, right?
 
Allt hänger ihop i livets stora kretslopp,
 
Trappsteg fyra ombesörjer behovet av uppskattning, visst blir vi alla lite gladare när någon uppskattar oss för den vi är eller något vi har gjort? Att få beröm och ros stärker självkänslan och ökar kongruensen mellan vårt idealsjälv och självbilden (som alla människor har). Ja, det där med uppskattning och beröm ska man inte sitta och hålla inne med, ett leende föder fler leende så smile people! :)

Det där sista trappsteget då, det översta, sista och egentligen mest värdefulla uppnåbara, det kallar Maslow kort och gott för självförverkligande - det innebär när vi uppnår ett större mål i livet som vi kämpat för. Här utvecklas man som person och får både bättre självkänsla samt självförtroende, jaa det är väl detta trappsteget man skulle velat stå uppe på och dansa hela dagarna? Fast då hade det nog inte varit lika åtråvärt och belönande I guess!

Känner ni er utbildade nuu? Vad tuusan ville donnan med detta psykologiska inlägg!?
Det ska jag berätta för er,
 
Jag är 27 år gammal, har en son på snart 5 år, har arbetat sedan jag var 18 år och aldrig haft semester (!!) dock var jag "ledig" i 4 månader i samband med att vår son föddes men sedan dess har det varit full rulle! Jag har arbetat nästintill alla helger de senaste 5 åren, storhelg som vanlig helg, kvällar, nätter - you name it, I´ve been there! Det har varit jobbigt att aldrig veta när man ska arbeta eller om man ens får ihop sina timmar varje månad, men dock har jag klarat det i alla dessa år (+) och när det varit som jobbigast har jag alltid försökt tänka att någon dag är det min tur, och vet ni vaad?

- idag kom den dagen som jag väntat på sedan jag typ föddes, this is me and I just fucking love it! Äntligen blev det min tur och jag fick tillochmed komma i den arbetsgruppen jag sett upp till i tre år, jag tror faktiskt att detta är kompensation nog för alla slit-timmar de senaste åren!

*JUMPING ON THE FIFTH STEP*

One Life One Love

De säger att en bild säger mer än 1000 ord, men denna bilden beskriver mer än 1000 känslor inom mig! <3
"Lyckliga gatan....." - äntligen!

WORD!


Känn dig LUGGAD!

Igår var jag hos frissan, första gången i år (!!) man kan juh säga att det har satt sina spår! Det blev en hel del på längden som åkte av men desto mer i front-partiet, typ femton cm.....

Yes my darlings, denna nollåttan är numera med lugg!




Före klippningen!






RESULTATET! =)

Jag är nöjd, mina ögonbryn är det däremot inte, de anser nog att de har fått lite konkurrens om platsen att vara på. Men de vänjer sig la!

I THINK I GOT IT!

Usch jaa, jag tror jag precis har kommit fram till vad jag vill göra med mitt liv! Men vägen dit känns just nu milslång, varför kom jag inte fram till detta innan?

Jag vill jobba inom vården, jag tycker om att hjälpa människor, jag vill finnas på plats och kunna göra mitt yttersta för människor som är i behov av vård. Polis har juh varit mitt drömyrke sedan 12 år tillbaka, men den utbildningen skulle vara svår att anpassa till det livet man lever idag.

Sjuksköterska har slagit mig, men ändå inte tilltalat mig tillräckligt för att få den där härliga känslan i kroppen vid tanken på att bli det. Men idag slog det mig, något som jag möter ganska ofta i det jobbet jag har; Ambulanssjuksköterska!

Ja, det kan bannemig inte bli bättre än det! Det är en lång utbildning men den går samtidigt den vägen jag tänkt på innan, via sjuksköterskeutbildningen som är på tre år, sedan ska man specialutbilda sig vidare och skaffa sig reell kompetens.

Visst det kommer ta tid men det känns som något jag verkligen vill, vilken härlig känsla! =)

JA TACK!

Suddigt.se

Glad Midsommar!

Denna familjen är strax färdiga för att bege sig mot Midsommar-firandet, lämnar tyvärr tillställningen efter en timme för att fira resterande Midsommarafton på äldreboendet!






Som sagt; suddigt.se - dumma mobilkamera!

Det gick juh ganska bra!

Wii, provsvaret är finally back! MVG! Även min inlämningsuppgift - MVG! Bara en inlämning och ett prov återstår av denna kursen, får jag full pott på dom också får jag MVG i denna kursen meed! =)

Jag kan snart börja staapla dom!
Ingen kan vara mer nöjd än Moii just nu! ^^,

Imorgon är det dags för ytterligare ett arbetspass, har som sagt sex sådana denna veckan, lite botten men det kompenseras med tre småpass nästa vecka! Alltså hoppas vi på soool nästa vecka!

Träffade min Tebbeliina idag också, ibland önskar jag att jag hade the guts att göra saker som hon har! Bannemig tagit sitt långa blonda svall, färgat det mörkt och klippt av det (!!) Vilken chansning, men gud vad fint det blidde! Jag vill också.... (innerst inne) men som vanligt kommer jag move along och skita i det!

Ähh.. Nu ska jag spela mitt spel, sedan blir det duschen och sängen! G´natt!


Cirkus Bambino

INLÄGG FRÅN 23:E MARS! =)

"Har varit på en mycket annorlunda cirkus ikväll, ett litet tält med gammal rekvisita, pinnarna som höll upp det hade inte mitt förtroende iallafall.. D-igt, är nog ordet jag söker, inredningen och deras redskap såg ut att vara hämtade från 70-talet, annorlunda! =)

Det hela började med att en clown kom in med en jättestor kostym á la uff:ad för 30 år sedan, med lite smink i ansiktet och en liten röd näsa, tillsammans med en pojke iklädd en färgglad, bred kostym.. Clownen drog lite vulgära skämt som inte kändes direkt passande för den yngre skaran av publiken.

Och vad skulle clownen göra dåå? Jo, han skulle skjuta pojken! Där fick jag panik eftersom jag har försökt lära Theo att man aldrig ska sikta på en annan människa, inte ens med en leksakspistol, för det är i mina ögon fel!

Clownen tog pojken i nacken och placerade ut honom, pojken skulle då verka lite "busig" och gick ifrån sin position varpå clownen högt berättade att pojken är "dum i huvudet" - sååå säger man inte! Clownen tog pojken i nacken igen och ställde tillbaka honom, då reste sig Lilleman upp och sa;

"Varför är clownen dum mot pojken?!" - Theo tycker absolut inte om sånt beteende! Jag svarade honom att clownen var en riktig buse och att man inte ska bry sig om honom. Ajaa, det var öppningsnumret, ogillades skarpt, det var på skämt men det finns gränser för vad man skämtar om....

Annars var de väl ganska roliga, Bambino (clownen) skulle spela en roll som den där halvknasiga, småkaxiga, lite tröga personligheten, värdinnan (hans fru) anspelade hela tiden på hur dum clownen var och gjorde skämt av det - de hade pajkastning för att få ett garv, sånt kan jag tycka om men inte vad jag är ute efter om jag besöker ett cirkustält...

Det hela kändes mer som en sketch än ett cirkusnummer. De var ändå kära på något vis, det var en familj. Mamma, Pappa och deras 6 barn som de lärt lite jonglering och akrobatiska konster.

Annorlunda, helt klart roande i vissa situationer men inte alls som vi svenskar är vana vid att en cirkus ska vara. Det har säkert med ursprung att göra också, i detta landet skyddar vi våra barn något kopiöst mot allt, men de här (tror de var från Rumänien eller liknande) var inte speciellt rädda om sina barn på något vis.

De vulgära skämten och beteendet de hade gentemot varandra och sina barn är nog mycket vanligare i deras hemland och inget som de själva ser som konstigt eller upprörande.

En annan fick juh hjärtklappning!"


Clownen, pojken och geväret...............


Lilleman fick utföra en konst med hjälp av Clownen


Clownen, i ny outfit, föreställande mannen med järnhakan


Far&Son, inte direkt min grej men duktigt av dom! =)


ÄNTLIGEN! =)

De nya kläderna kom idag! Inte en dag för tidigt!

Är så nöjd så, förutom att mitt fina vita nattlinne blivit utbytt mot en marinblå herrskjorta i storlek megastor! Mjush... Det gick inte ens att låtsas att det var till mig! Men det andra var finnemang! Lillemans kläder vart hur fina som helst + att nu är alla tröjor i strlk 104 utrensade (!)

Garderoben är snart fullständig, tror att den lilla killen ligger inne med en 15 par shorts vid detta laget, nu får morsan ge sig! =) Min garderob fick sig också en frisk fläkt, måste även rensa den...... En annan dag!



Två ego-bilder, har dock två nya plagg på mig! (;
Och vet ni... Imorgon ska vi hämta vår nya bil, wiii! =)

Priima Ballerina! =)


Var bara tvungen att lägga upp denna bildenMoi och världens finaste Maxima! =)

SÅÅ JÄKLA SVENSKT!

1 juni, äntligen är du här! Sommarmånaderna kan börja!

För mig står Juni för ljus, värme, skolavslutning, bad, sol, glädje, midsommar, nationaldagen, blommor, grönska, semester, sommarlov - massa, massa bra saker! =)

Precis varit ute på en timmes rask promenad i det underbara vädret - förutom vinden! Stannade till vid torghandlaren och köpte med mig lite "sommar" som piggade upp mig ännu mer;



JAG ÄLSKAR SVENSK SOMMAR! =)

Tidigare inlägg
RSS 2.0