Snart är det dags för vår 21-månaders lillkille att gå och lägga sig!

Imorgon måste jag komma ihåg att köpa nya batterier till kameran, det är helt underbart att jag minns det varje gång jag får syn på den icke-funktionella prylen - här hemma då! Kanske skulle hänga den runt halsen eller skriva idiot i pannan, se om jag kommer ihåg de fördömda batterierna då?!

Vill så gärna fotografera min lilla älskling! Just nu ligger han, med Snutte och Tiger tillsammans med M och tittar på Blixten, översööta pojkar! Tyvärr kan jag inte föreviga den här stunden på grund av att jag har ett minne som en dront!

Och nu minns jag, jag jobbar 8 - 21 imorgon, vilka batterier (?)
- jag får helt enkelt vänta tills på torsdag.

Då var det bara jag och Dexter kvar. M drog precis till jobbet och Theo nannar, guud så ensam man kan känna sig ibland. Tur att jag har datorn, den är bäst på att trötta ut mig!

Det är helt ofattbart hur glömsk jag har blivit de senaste åren, för att inte tala om den senaste månaden (!) M fick ringa och påminna mig om att vi skulle vara på Kräftskiva hos Connie klockan 4 idag - som jag hade bokat in!

Telefonsamtal från M;

När vi hade lagt på satt jag bara och försökte komma på hur f*n min hjärna kunde ha glömt det där, i mitt huvud är det den 8:e augusti idag, inte den 15:e. Men uppenbarligen har jag fel med tanke på att enligt datorer, tidningar och till och med min egen mobiltelefon är det den 15:e idag!

Och det var även därför jag egentligen var ledig idag, jag tyckte det var konstigt att jag var ledig på en lördag och tog därför på mig ett 7-16 pass innan i veckan, pucko? Ah, man blir som man umgås, right?

Btw, var hos frissan i tisdags, därav mitt fina hår! Tack Madde! :)

Usch, det märks att jag känner mig lite orolig ikväll, är trött men kan inte lägga mig. Hm, vad är det nu som är på gång? Förhoppningsvis är det bara all stressen i vardagen just nu som spökar med mina sömnvanor.

Nu ska jag iallafall shutta ner denna datorn, lägga mig brevid älsklingen och titta på Scrubs - gjutet! Imorgon väntar en ny spännande dag på mig, det blir jobb på kvällen, möjlig övernattning på jobbet för att börja tidigt lördagmorgon, får väl se hur det blir.

En sak som nästan är lite ennerverande, så fort man bara "råkar" kommentera en av de större bloggarna på ett sätt som inte "alla andra gör" åker besöksstatistiken upp i taket! Vad är det för fel på folk?

Om jag tycker det är konstigt att en människa som vill vara anonym och inte visa upp sitt ansikte, det är för övrigt helt och hållet upp till henne, inte ens kan slänga upp en magbild när hon är "höggravid" på grund av att alla kommer in och snor bilderna direkt av henne, då osar det katt!

Och vill jag yttra mig om det så får jag göra det!
Någon får juh säga det alla andra tänker ^^,

Jag har aldrig hört på maken att en person som lägger upp (max) 10 st magbilder får de stulna trots att det är stämplar på dom (?) Antingen finns det gott om sjuka människor inne på just hennes blogg eller så har alla andra 10.000-tals gravida med bloggar och magbilder världens tur iochmed att ingen psykopat snor deras bilder.

Nej, sånt kan irritera rumpan av mig! Kanske skulle varna Stina-Lee, hon måste vara target number One nu (!) och vilken guldgruva för en gravid-mage-psykopat dessutom. Hon laddar f*n upp fler magbilder på 1 dag än vad den andra har gjort på 8 månader! :D

Ajaa, skämt och sido, godnatt!

"wallaa driveruu?"

Hah, aa sånt shit kunde komma ur min mun för ett par år sedan, fortfarande slinker det en groda ut lite då och då, ajaa ett ord eller två har väl ingen dött av?

Arbetsnarkomanen har varit i aktion idag igen, min hjärna höll bokstavligt talat på att krevera på jobbet, ett larm till och jag vet inte vad .. Klockan drog sig sakta mot 4, därefter rusade den på som bara den, höll på att missa bussen hem och allt!

Nu i efterhand önskar jag att jag faktiskt hade missat den, den var överfull! Fick stå upp till Veberöd, därefter kunde jag äntligen placa ändan och läsa Metro. När solen skiner kan jag dagdrömma mig bort om en lugn plats med en bra tidning där jag bara kan sitta helt för mig själv och njuta!

Tillbaka till verkligheten, där det inte finns en lugn stund med en tidning, och även om jag skulle få det (har faktiskt hänt 1 gång) så lever bara min mobil djävulen med mig så jag blir vansinnig och går ner i källaren och viker tvätt eller något. Aa, för när jag är i tvättstugan och saglar efter sällskap är det minsann ingen som ringer!

Ajaa, vidare i refrängen - när jag precis landat ballarna på hemmaplan, som hämtat ur en taskig komedi, ringer såklart jobbet - "Kan du börja 7 imorgon istället för 8:15?"

Jamenvisst! Klart jag kan det, säger min tröga hjärna, vad skulle jag annars göra av den tiden? Sova kanske (?!!) så nu går jag 7-16 HEELA VECKAN och inte bara 3 dagar! Gah, gagah, mjush! Det är tur att jag lever i livsfilosofin att inget ont kan vara för evigt, the day will end sooner or later. Däremot hur mycket skit man ska genomlida innan dess är en helt annan filosofi.

Lööning på fredag förresten! Snacka om att jag är glad, klirrade in ett par tusenlappar mer än förväntat, det blir nya brillor till denna donnan, ska ha ett par med UV-skydd thats for sure! Och självklart kommer det blir klädshopping till min stjärna!

Jaa faktiskt.

Ibland undrar jag om jag är blond på riktigt, om jag är den mest korkade människan i världen eller om det helt enkelt är så att min hjärna tar oväntade kaffepauser när jag inte vet om det?

Ta dessa två scenarierna så kanske ni får en liten inblick i mitt lilla dilemma huruvida min hjärna fungerar som den ska eller inte.

ginis skulle bli duktig, jaa jag hade faktiskt tänkt att börja jogga, allt gick som planerat tills en tanke for upp i min lilla hjärna; "Meh, var ska jag ha cigaretterna när jag joggar? Sjukt jobbigt att springa och röka samtidigt (?)"

Hm, där insåg jag att jag är nog inte riktigt redo för att börja jogga.

Nästa scenarie hände precis nu, M har köpt mitt favoritgodis (nonstop) och tänkte att jag skulle lägga mig en stund framför teven och titta på My name is Earl. En idé ploppade automatiskt upp i hjärnan;

"Toppen! Då kan jag äta nonstop och göra sit-ups på samma gång, mysfaktor på hög nivå!"

Jaa, ni ser kanske själva det uppenbara?

Jag börjar allvarligt fundera över om det där med träning inte är min grej, jag har aldrig tränat i mitt liv, hade 80% frånvaro på idrotten, hatar allt vad frisk luft och ut och "promenera" är. Plus att jag inte ens kan koppla ihop att onyttigheter plus träning equalz no good shit man :|

Och alla andra underbara mammor därute :)

Min dag har hitintills bestått av arbete och bussresor, plus ett stop på närbutiken härintill för att köpa ett mamma-kort till min egen mamma. Själv har jag inte fått något - men det kommer kanske?

Lilleman och M är hos hans mamma, jag hann tyvärr inte följa med på grund av att jag inte var i Seabo förrän klockan var tre, ajaa, shit happens!

Har precis lekt Angrymom inne på min Bilddagbok, jaa för jag har en bilddagbok! Som jag typ aldrig uppdaterar eller är inne på, jag mest bara äger den.

Det var en, rent ut sagt, oförskämd snorunge som hade kommenterat en bild på mig och Theo, där han är 2 dagar gammal och jag ser ut som en fet val i sjukhusdress och ... skitsamma, jag lägger upp den så kan ni se själva, är urusel på att förklara.


Kritafisa idag, 12:00
är det du som är mamma till det där barnet?? hur gammal är du?

KABOM! Att hon ens vågar kalla min son för "det där barnet" .. självmordskandidat (?) Och att ifrågasätta min ålder när hon själv är född 94 (!) Jaa, resten är väl historia nu, diggar hennes namn - jäkla fisunge!

Nej, nu ska jag bli glad igen och invänta att mina två små pojkar kommer hem och sedan fira mors dag med min alldeles egna lilla familj!

Loggade precis in på en gammal sajt jag är medlem på, Lunarstorm.se närmare bestämt. Jag skriver aldrig med någon därinne utan loggar bara in med jämna mellan rum för att se vilka idioter som besökter min sida, alltid roligt att skratta åt vissa patetiska människor ;)

Idag hade jag fått ett mejl (!) kryss i taket! Såg att det var ifrån en klubb jag varit med i sedan Theo låg i min mage, Mammaklubben. Det var inget sånt där roligt mejl som jag ville läsa flera gånger. Nej, det var ett sånt där Gör-arga-morsan-riktigt-irriterad mejl -_-

"Klubben Mammaklubben: Blockad.
Du har blivit utkastad och blockad från klubben Mammaklubben. Du kommer inte att kunna ansöka igen till denna klubben."

Ursäkta? Hur kan man bli både utkastad och blockerad när man inte ens besöker den fattiga sidan? Jag skiter totalt i vilket om jag är med i en fånig klubb eller inte men, att "kasta ut mig"?

Tiden springer vidare och jag fortsätter i min egen lunk, ingen brådska eller stress, bara lugn och ro. Inte alltid en fördel då jag lätt blir panik-stressad och otroligt uppjagad när jag väl inser hur fort tiden går.

Ett exempel inträffade idag är jag skulle hämta Lilleman på dagis.

Jag gick förbi HSB:s kontor här i Sjöbo, kände en oroskänsla i magen, på grund av att jag inte riktigt visste hur man redovisar en lägenhetsförsäljning, och tänkte smått för mig själv "Jaa, nu ska jag snart fylla i deklarationen angående lägenheten." Kom på mig själv i samma stund att det är typ en hel månad sedan vi skickade in deklarationerna (!)

Med tanke på allt klydd och tjafs vi hade med deklarationen så borde jag ha kommit ihåg det, eller?
Ibland känns det som att jag drömmer min verklighet och har svårt att urskilja vad som är och vad som inte är.

Minst lika förvirrad blev jag när jag härom kvällen fick den en mycket speciell känsla, som jag inte känt på flera år. Klockan var typ 11 på kvällen och jag kom på mig själv med att "Shit! Jag har glömt att ringa pappa idag!" och börjar leta efter mobilen.

Jo visst, bara 2 år försenad, usch neej, vet inte vad det är med mig. Kan man vara så stressad att man tappar verklighetsuppfattningen och tror att man går runt i en verklighetsavvisande bubbla? Jag känner mig inte alls stressad men när jag tänker på allt runt omkring mig så är det faktiskt konstigt att jag inte är stressad :|

Vidare till något roligare - och helt klart sötare! :)

- eller?

Har äntligen bokat tid hos frissan, det var bannemig inte en dag för tidigt kan jag säga (A) nu står jag bara mellan valet och kvalet, slinga eller helfärga (?) blonda slingor eller helblont (?) eller varför inte helt enkelt rida rakt mot min säkra ström och färga det i någon mörk färg?

Då var klockan slagen läggdags, sitter just nu och tittar på Kitchen Nightmares, I just love Gordon! Ska därav försöka fatta mig kort så jag inte missar för mycket utav programmet.

Har jobbat idag och sedan jobbade jag lite till och avrundade eftermiddagen med lite mer jobb! Spännande Torsdag (!) den iskalla idiot-vinden som valde att yra åt alla håll och kanter gjorde inte dagen mer spännande. 

Vi var som sagt på utvecklingssamtalet ang Theo klockan 17:30 och Lucky Bastard rosade min lilla älskling till max! :) Tur för henne, ett ont ord och jag hade flugit på kärringen, har fått så ini norden nog utav av det där såkallade dagiset att jag snart exploderar på dom!

Droppen kom idag ..

Lite bakgrundshistoria;

Vi har Theo på dagis på halvtid, vilket innebär 24 timmar i veckan och inte en sekund till. Om jag bokar in Theo på en tid och jag får förhinder, Theo blir dålig eller något annat händer som innebär att han måste stanna hemma så stryks inte mina timmar som jag bokat, även om jag ringer 3 dagar innan och säger till om det.

Inte ens när jag ringde en timme senare för jag kom på att jag bokat fel dag till honom, förvirrade jag, så ströks timmarna (!) Utan de räknades in i "veckoförbrukningen", allt för att få upp oss i heltid eller något?

24 timmar i veckan är inte mycket tid och jag får hushålla hårt med dessa timmar och har inte råd att förlora 1 minut av dom. Tack vare att dagiset är så pass gnälliga som de är och bara snattar timmar av mig till höger och vänster så har jag börjat med det att jag ringer först dom eftermiddagen dagen innan han ska till dagis och talar om att han kommer.

I sista sekunden ringer jag bara för att vara säker på att Theo inte är dålig och att jag verkligen ska jobba och att vi kommer få utnyttja dessa bokade timmar. Det har också hänt att Theo har blivit sjuk innan jag ens ringt och bokat in honom på dagiset och jag har fått ta VAB ifrån jobb.

Detta har inte varit några problem innan, fått hemskickat en frånvaro-lapp från Försäkringskassan som dagiset ska fylla i och intyga att Theo inte har varit där, dagiset har alltid fyllt i lappen och allt har varit frid och fröjd.

Tills idag .. Jag ber Theos såkallade Mentor att fylla i intyget för den 7:e april, dagen vi var inne hos Barnkardiologen i Ystad, då jag tog VAB (!) Tiden från Ystad fick jag redan på förmiddagen dagen innan vi skulle dit, dagen innan jag skulle jobba, dagen innan Theo skulle till dagis - vilket jag inte ens hunnit ringa om för att jag ringer alltid på eftermiddagen dagen innan!

Skönt, tänkte jag, slipper jag ringa dagis och tjafsa med dom om att Theo inte kommer och att de ska bränna inne timmar för mig blablabla, hah! Aa visst, då säger kärringen "Nej, denna kan inte jag fylla i." EH? Varför inte? "Theodor var inte inskriven på dagis denna dagen och då kan vi inte heller skriva på intyget."

Hm, det gick bra för två veckor sedan? "Vi har fått nya regler nu." Mitt motargument var självfallet "Du ska enbart fylla i att du intygar att Theo inte var här den 7:e april och om ni har faktan i er pärm att Theo inte var här den dagen, vare sig han hade en tid eller inte, så är väl det ett intyg om att han inte var här?!"

"Jaa, jag tycker också att det är helt sjukt men jag kan tyvärr inte hjälpa er." fortsatte kärringen, dessa jävla ord från det där jävla dagiset - "Kan tyvärr inte hjälpa er" - de orden har jag hört sedan September 2008!

Tänkte fortsätta diskussionen och tala om för henne hur iq-befriad hon lät men kände samtidigt att jag har bråkat nog med det där eländiga dagiset! Så jag satt tyst, nickade och lyssnade på hennes bullshit och tänkte att jag ringer Försäkringskassan istället direkt när jag kommer hem.

Sagt och gjort, pratade med en kvinna på FSK, som först inte förstod vad problemet var, om jag har läkarintyg att vi var hos läkaren + att jag har på papper på jobb att jag tagit VAB + att han inte står som varken närvarande eller inskriven på dagiset den dagen, vad är problemet?

Det undrar jag också, svarade jag henne. Nu ska en handläggare från Försäkringskassan ringa mig, fast i deras slow-motion-takt är det nog bättre att jag ringer och jagar dom imorgon, så här vill jag fan inte ha det! Hur lyckas jag hamna i all skit med det där dagiset?

Varför ska allt vara så besvärligt? När jag väl har lärt mig hur jag ska hantera Försäkringskassan och hur de arbetar då ska The Fucking Day-Care starta!
 

Det är väl torsdag (?)

Alla dessa röda dagar och för tidiga "Glad Påsk"-hälsningar har gjort mig helt snurrig på vilken veckodag det egentligen är men vid närmre granskning så ja, det är torsdag idag!

Jobbade halv-kväll idag, 13-18:30 - glassigt! :) men har ändå varit relativt mycket i omlopp så man är inte pigg direkt |-) Känner mig faktiskt ganska hungrig nu också, är väl mest för att jag inte har möjlighet att gå ut i köket och äta den maten jag vill ha utan att någon synar den under mikroskop - drygt!

Usch neej, nu börjar idioterna sina trevliga samtalsämnen om all skit som finns, bokstavligt talat skit också, hur orkar man? Jag vill bara hem! Hem, hem, hem, hem, hem. Nämnde jag att JAG VILL HEM?

Tanten är väl sur för att hon inte har kommit sig iväg till Blåkulla än eller något.

På tal om något helt annat; morgondagen. Den tänker jag och Theo spendera med Tebbe och Johan, långt härifrån (observera) är det fint väder ska vi bannemig sätta oss på ett fik med smågrabbarna och bara glassa i solen, har jag velat göra hela veckan!

Det hände faktiskt en bra sak idag när jag var på väg till jobb (!) har försökt nå en person i cirkus fem veckor i genomsnitt fyra gånger om dagen och hon har aldrig varit anträffbar, idag ringde jag bara på måfå och tamigtusan hon var där! :D

Får veta inom någon vecka om det går bra eller dåligt, hihi :D

Har inget roligt alls att skriva idag, förutom att det varit ett underbart väder med 16+ grader som mest, heja sommaren! Fast våren skulle kanske komma först? Klimatförändringar eller inte, något är skumt!

Idag hade jag min "delade tur", fast egentligen hade jag inte den - det hela är faktiskt ganska komiskt. Mitt första pass var 06:45 - 13 och det andra var 16 - 21, riktig ångest att behöva sitta kvar på jobb i tre timmar med det underbara vädret utanför, men jag la mig i vilorummet och läste lite tidningar och sov en timme.

Gick upp vid halv 4, drog över till Shell för att inhandla mig en Yoggi till kvällspasset, kommer in på avdelningen och där står redan två stycken personal som säger till mig; "Hej Regina! Ska du vara med oss ikväll? Är vi tre ikväll?" Det där klingade illa i mina öron med tanke på att vi alltid är två på kvällarna.

Hittade vår GC och vi gick upp och kikade i den röda lilla pärmen, mycket riktigt, min förvirrade hjärna hade gjort det igen! Toppen, suttit kvar där i tre timmar för ingenting men lite tur i oturen hade jag då V också skulle köra hem till Sjöbo så fick åka med henne! :)

Detta med min förvirring börjar bli en aning skrämmande nu,
ska jag inte ens kunna förlita mig på mina egna anteckningar längre (?)

Idag har vi ätit prinsesstårta på jobbet till min ära! Jag sa juh att jag skulle fira min 1-års dag på ett roligt sätt och vilket sätt är inte bättre än en prinsesstårta? :D

April, april!
Visst är jag rolig?

Det var en arbetskollega som slutade idag, därav tårtan.

Jag har faktiskt inte lurat någon idag, brist på fantasi?
Oh yes.

Är det någon som kan förklara för mig varför mina besökare ökat med typ 200% idag?

i admit, i can be stupid!

Tack vare Jakob, från The Voice, och hans tjat om Facebook vareviga dag i programmet la jag till mig på den omsusade websidan Facebook. Hade ingen aning om vad det var för sorts sight, allt jag visste var att folk blev beroende av den och att de var tvungna att uppdatera sidan hela dagarna, enligt en tidningsartikel iallafall.

Började söka efter kompisar och upptäckte direkt att det fanns två olika färger som ett namn kunde stå i, mörkblått och "klickbart" eller svart och inte "klickbart". Mitt logiska tänkande förstod direkt vad detta betydde; de med blåa namn var medlemmar på Facebook och de som hade svart namn var inte medlemmar på Facebook - eftersom man inte kunde klicka sig vidare på de namnen. Det enda konstiga var att det fanns foton på dem brevid namnen (?)

Eftersom jag hört en hel del skumt om websidan tidigare, t.ex. att ens chef/lärare kan gå in och snoka på en där eller att Facebook vet allt om en, tyckte jag inte det var något konstigt. Logiskt tänkanden; det är Facebook som har lagt till dom där (!) jaa, ibland är inte jag mer än människa.

Idag vet jag att de blåa namnen är personer som har en "öppen" Facebook och de svarta namnen har valt att t.ex. enbart vänner eller dylikt ska ha tillgång till just deras lilla krypin. Svarta namn - I hate it! Det är som en återvändsgränd, enerverande.

"Jag är minsann inte svart, alla får gå in och titta på mig!"

Upptäckte igår att jag är svart som natten därinne, det är tydligen inställt när man blir medlem att man ska vara "låst" - hur skulle jag kunna veta det? I´m a ded-end! Allt är låst för personer som jag inte är vän med så igår, när jag upptäckte detta, skulle jag minsann vara duktig och trycka i att personer jag inte känner får lov att skriva till mig därinne!

Sagt och gjort, personer jag inte känner får lov att skriva i min "Logg", det enda jag glömde var att tillåta personer jag inte känner att gå in på min sida, de kanske ska kunna komma in innan de ska skriva?

Varför känns alltid ens egna problem som världsstora när det faktiskt finns barn i Afrika som svälter ihjäl varje dag? Varför lägger man energi på småbagateller varje dag (?) är det för att man inte har annat att klaga/bråka/tjafsa om som gör att man letar efter nålar i höstackar och gör fjädrar till hönsgårdar?

Jag kan bli fruktansvärt arg på mig själv ibland, specifikt när jag för en gångs skull tänker på hur mycket värre allting kunde ha varit istället för att tänka att jag har världens problem-liv - för det har jag inte!

Jag är innehavare av världens underbaraste, mest välskapta son som gör mig till den lyckligaste människan i världen varje dag, har en underbar sambo som är världens bästa pappa till vårt barn. Jag har ett jobb - dock som timanställd men jag har ett jobb, det är inte alla som ens har det!

M har fast jobb, vi är inte sjuka någon av oss, vi har tak över huvudet - dock är jobbigt att inte kunna bo i vårt eget hus när vi trots det betalar hyran + elen varje månad som om att vi bodde där.

Trots allt det så ska jag leta fram alla negativa saker och blåsa upp dom som en stor luftballong, åt skogen med ballongen, skicka´n till Mars eller något (!) Jag måste verkligen stanna upp och se allt jag har och inte allt jag inte har, det är ingen som blir lycklig av att tänka på allt som man kunde haft eller borde haft - man får se från sin egen situation och göra det bästa av det.

Har läst otroligt många bloggar nu, bloggar som jag för en kort tid sedan inte ens visste existerade, om unga människor som knappt hunnit starta sina liv och trots det har fått gå igenom lika mycket tråkigheter som 100 st 100-åringar inte ens har. Hur kan det bli så?

Varför? Varför är våra livsöden så olika? Var finns det där "Dela lika" (?) - det är inte rätt att en person ska behöva genomlida hur mycket skit som helst, finns det inget stopp? Var är "rättvisan"?

à la Moi!

Jaa vem, förutom jag, är först "smart" nog att ge bort sin söndag kväll 15-21 - på grund av att bussen inte går hem förrän halv 11 - och sedan iallafall står där i givakt klockan 15 för att påbörja det dryga arbetspasset, frågan lyder;

- VEM ÄR SÅ KORKAD (?)

Jo, JAG! Theo måste ha tagit med sig 75% av min hjärna ut för så här tankspridd och förvirrad var jag inte innan honom, eller? Det är en ganska fin bortförklaring iallafall och funkar inte den kan man alltid börja prata om ålder och demens, det funkar skitbra!

Ajaa, fick jobbat min kväll, min stackars arbetskollega kände inte alls för jobb idag så lilla jag kom som en räddning ut ur stormen, det finns väl en mening med allt (?)

Fick reda på att min dator inte är död (+) IT´S ALIVE! :) Blev helt överlycklig, får antagligen hem den i mitten på veckan, hoppas bara att rätt filer gick att rädda. Tydligen var det systemet som hade kraschat på grund av mina 1000 olika virus och flertalet inhemska trojaner som bosatt sig i datorn sedan något år.

Jaa, fråga inte mig varför man har sådana husdjur på en hårddisk, jag bryr mig inte så mycket, så länge datorn startar när jag trycker på knappen och internet fungerar som jag vill spinner jag som en katt ^^,

Godkväll gott folk!

Denna dagen har varit extremt mycket mer problem-fri än föregående dag, fick sovmorgon till klockan 10 imorse (!) gick upp med Lilleman och åt frukost, en skål gröt med mjölk till Theo och en kopp kaffe med mjölk till mig.

Vid ett-tiden gick vi ut på promenad, som jag redan har tjatat om i förra inlägget - jag vet (!) Iallafall, i hela tre timmar var vi ute i friska luften och jag kan säga att både min näsa och min blåsa var överlyckliga när vi kom hem - kom på precis när vi gick hemifrån att jag borde nog gått på toa innan vi gick ut.

Både Emilia och Theo sussade sött i sina vagnar så jag och Veve bestämde oss för att hitta en bänk på ett lugnt ställe där vi kunde sitta och snacka. Vi lyckades men lugnet varade inte länge och det var då inte barnen som förde låda. Som taget från ingenstans kom det en katt fram till oss och började stryka sig runt benen - sånt alla katter gör.

Söt liten katt med halsband och hela köret, verkade vara en väldigt rar liten figur tills han/hon hoppade rätt upp i Theos vagn (!!) Ni kan tro att en etthundrasextiotrecentimeters sittande stockholmare flög upp fortare än kvickt och puttade ner det jävla kattskrället, där gick den från "söt liten katt" till "jävla kattskrälle" på cirkus tre sekunder.

Det var inte slut där, då började den åla sig mot lyktstolpen som stod intill bänken, vilken normalkatt står och rå-gosar med en iskall och stenhård lyktstolpe? När den gjort det i ett par minuter attackerade den asfalten istället, började rulla runt och ha sig, efter det kom den fram till oss igen och började nosa på vagnarna - även Emilias vagn denna gång.

Sjasade väck skrället, då kom det en gående person på cykelstigen som föll i kattens intresse - skönt tyckte vi, försvinn härifrån! Tydligen var den människan inte tillräckligt intressant för ett par minuter senare var den tillbaka igen. Dryge! "Skutt" (!) kattjäveln var uppe i Theos vagn igen, denna gången blev jag riktigt förbaskad på den och sjasade iväg den ordentligt, då gick den bort till nästa lyktstolpe - cirkus femtio meter - och började gosa med den.

Där satt den kvar en ganska lång stund och glodde bort till oss, då kom det en kvinna med sin hund - "jippi" sa jag och Veve, hunden kommer skrämma iväg katten! Icke, katten reste världens ragg och borstade upp sin svans, mer vart det inte, hunden och kvinnan gick förbi oss och helt plötsligt var katten tillbaka igen - GAAH!

Fortsatte att CP:a sig och tänkte precis hoppa upp på Emilias vagn men då röt Veve ifrån så katten hoppade i sidled av förskräckelse - HAH! En stund efter det så gick katten faktiskt, eller småsprang är nog det rätta ordet, ner för den intill-liggande backen. Efter var femte meter stannade den och tittade bak på oss och plötsligt var den borta!

Lyckan varade inte någon längre stund, uppför backen kom en kvinna med sina tre barn, två cyklandes och en i vagn. En liten kille på 3-4 år cyklade en bra bit före sin mamma och syskon, efter honom kom katten galopperande (!) Jag och Veve bara frös till :| "Vad i helvetet gör den?"

Pojken som verkade ganska ny på det där med att cykla, med tanke på stödhjulen etc, började trampa ännu fortare för att komma ifrån den vettvilliga katten, då växlade även den upp en växel. Det sista vi såg var att pojken svängde ner till bostadsområdet och katten for efter, det såg ut precis som att den tänkte ramma cykeln - självmordskandidat?

Då tyckte jag och Veve att det var dags att gå, vår lugna eftermiddag försvann lika snabbt som katten, kan man inte kalla den för en terrorist? Jag hoppas verkligen att mina katter inte beter sig så när de är ute och svirar, helt sjukt.

En onödig sak att skriva om och jag hoppas verkligen att ni har ångest för all den tid ni spenderat på att läsa om vår terror-upplevelse men jag ville skriva om detta och det är min blogg så;