Tiden springer vidare och jag fortsätter i min egen lunk, ingen brådska eller stress, bara lugn och ro. Inte alltid en fördel då jag lätt blir panik-stressad och otroligt uppjagad när jag väl inser hur fort tiden går.

Ett exempel inträffade idag är jag skulle hämta Lilleman på dagis.

Jag gick förbi HSB:s kontor här i Sjöbo, kände en oroskänsla i magen, på grund av att jag inte riktigt visste hur man redovisar en lägenhetsförsäljning, och tänkte smått för mig själv "Jaa, nu ska jag snart fylla i deklarationen angående lägenheten." Kom på mig själv i samma stund att det är typ en hel månad sedan vi skickade in deklarationerna (!)

Med tanke på allt klydd och tjafs vi hade med deklarationen så borde jag ha kommit ihåg det, eller?
Ibland känns det som att jag drömmer min verklighet och har svårt att urskilja vad som är och vad som inte är.

Minst lika förvirrad blev jag när jag härom kvällen fick den en mycket speciell känsla, som jag inte känt på flera år. Klockan var typ 11 på kvällen och jag kom på mig själv med att "Shit! Jag har glömt att ringa pappa idag!" och börjar leta efter mobilen.

Jo visst, bara 2 år försenad, usch neej, vet inte vad det är med mig. Kan man vara så stressad att man tappar verklighetsuppfattningen och tror att man går runt i en verklighetsavvisande bubbla? Jag känner mig inte alls stressad men när jag tänker på allt runt omkring mig så är det faktiskt konstigt att jag inte är stressad :|

Vidare till något roligare - och helt klart sötare! :)