Mucho the dålig uppdatering yesterday ;/ ..

Det hela började med att jag hade lite ont i magen och illamående igår när jag skulle till jobbet, trodde det berodde på att jag var trött men juh närmare jobb jag kom desto mer gungade det i magen och illamåendet blev mer och mer tilltagande.

Brukar vara illamående ibland på morgonen på grund av att jag inte ätit något så provade äta vindruvor och hoppades på att det skulle hjälpa. Det hjälpte för stunden men efter ett tag kom det tillbaka, gjorde allt för att ignorera det men till slut när hela mitt huvud snurrade och det kändes som att jag skulle kunna trilla ihop när som helst gick jag och vilade.

När jag vaknade kändes huvudet bättre men illamåendet var fortfarande kvar, gick in till sjuksköterskan och fick två panodil, detta var runt 10-tiden. Strax därefter kom en av våra gruppchefer upp till avdelningen och frågade om jag verkligen mådde bra och om jag kunde stanna kvar.

"Jo da" svarade jag. "Det får gå!" samtidigt som jag försökte få fram ett ärligt leende. 30 minuter senare fick jag ringa ner till henne och säga att jag inte kunde stanna längre och det var tungt. Jag är inte den som ger mig men då kunde jag inte ens stå rakt upp på grund av illamåendet.

M kom och hämtade mig vid halv 12, en halvtimme senare kräkte jag ;/
Då var jag hemskt glad för att jag inte var kvar på jobbet!

På något konstigt sätt kändes det bättre efter det, kom hem och la mig och sov tills klockan var fem på kvällen. Då var jag både hungrig och pigg (?) Känner mig fortfarande lite slö men tror ändå att jag hade kunnat klara av mitt kvällspass jag hade ikväll. Fast det är kanske bättre att stanna hemma och vila upp sig?

Missade både Johans två-årskalas och Laserdoom igår ;/ ..
Det var min roliga Lördag, hur var eran?

Buhuu, vad inte roligt det var att stiga upp "imorse" - aa, jag kallar fan inte en mörkblå himmel med klarvita stjärnor på för en morgonhimmel (?!) Nej det var inte alls roligt.

De icke-roliga händelserna fortsatte att välla över mig på bussen till jobbet. För det första är jag som sagt ingen morgon-människa och det värsta jag kan stöta på på morgonen är en annan människa som jag inte känner (!) Naturligtvis var det en specifik sådan människa som skulle irritera mig denna morgon.

Bussen var nästan tom, massor med tomma stolar men såklart så skulle idioten sätta sig bakom MIG, gah, gaah, GAAHH! När jag åker bussen på morgonen vill jag fälla ner sätet samt fälla ihop ögonlocken och bara sova bort tiden till Dalby.

Det gick juh inte nu, för det är ofint att fälla ner sätet framför plytet på någon - men sätt dig för i helvetet inte bakom mig då! :@ Främlingar + Ginis + Morgon = ingen bra kombination.

Ajaa, satte upp knäna på sätet framför och kurade ihop mig istället, det är ganska mysigt men inte lika skönt i ryggen när man ska resa sig :/ .. Lyckades slumra till, vaknade av att en stor, typ skitstor, människa satte sig på sätet framför, BANG! :|

Det gjorde inte det lilla arga ginis-biet gladare. La ner tanken på en fridfull bussresa och tog upp min Ramlösa BURK som jag hade i väskan. Satt fint med den tills jag skulle stiga av, då fumlade jag självklart till det och burken välte åt sidan.

"KLUNK KLUNK KLUNK" - lät det och i mina öron lät det i stereo - ashögt! Då började idioten framför mig att rycka till, och när den stora människan "ryckte till" så kändes det i hela bussen. Tittade jättemycket bak på mig och vred och vände sig som en jäkla cirkusapa - cirkusgorilla rättfärdigar situationen bättre.

Där fick lilla ginis-biet nog. Nu var det nog med drumlar som störde mig på morgonen!
Reste mig upp för att stiga av, glodde på idioten och sa;

- "Det är för fan bara vatten!!"

Sedan gick jag av, ytterst missnöjd med hela min, vanligtvis så lyckade, bussresa.

GAARH! Gud vad arg jag är just nu, ännu ett i-landsproblem à la ginis är på väg. För alla andra är det kanske skitlöjligt, men för mig och speciellt M är detta rena hånet!

Hittade vår gamla lägenhet på blocket idag;



Bildens värsta;

Den vita byrån, som VI har köpt på IKEA, var en möbel till hallen (iochmed att vi slitit ut alla förvaringsytor tyckte vi inte att det var mer än rätt att köpa en snygg möbel som matchade lägenheten) har helt plötsligt flyttat in i vardagsrummet?!

Att vi sågade i det högra hörnet på byrån för att få in den vid rören som sitter i hallen tycks inte störa någon? Jag undrar just vad som står i hallen just nu, måste vara ganska tomt utan byrån?




Hon fick allt av oss med lägenheten, trots det ringde hennes mamma till oss (herregud är människan vuxen) och krävde 3000 kronor av oss för DET VAR DAMM BAKOM ELEMENTET

Usch jaa, klockan är 9:20 och vi (Lilleman and Moi) är vakna! Är helt slut i huvudet och totalt tjock i hela öron-näsa-hals, varför ska man alltid vakna till sådana saker? Jäkla virus de går på en när man sover, fegisar!

Varför tar vuxna människor ut sina problem på barnen?
De har inte gjort något!

..och alla idioter är vakna!

Det är väl sin sak om man är frivilligt vaken, som jag önskar att jag vore, men nej. En miljon för att få krypa ner i bingen i denna sekunden. Tyvärr är detta en omöjlig tanke, mest för att jag har en superpigg 21-månaders kille som vägrar att sova (plus) att jag har en hel maskin tvätt som måste bli klar och hängas upp innan jag en funderar på sängen.

Visst är det underbart att jobba röven av sig och samtidigt sköta hushållssysslorna?
Jag fullkomligt älskar det! -_-

Japp, min dag började inte bra idag, det startade med att jag precis hade kommit fram till jobbet. Då ringer  M "Theo är sjuk, du måste komma hem NU" Jaha, lagom paff man blir när man nyttjat en hel timme till att ta sig dit och så ska man bara vända helt om, jag hade tur för Terese hade jobbat natten så fick åka med henne hem!

Räddaren i nöden! :)

Kom hem, mös med Lilleman, städade lite och sedan var det dags för frukost! Då börjades det, först slängde Tanten upp en artikel om hudcancer i huvudet på mig och att det nu är konstaterat att människor med mycket leverfläckar har ökad risk för att få hudcancer.

 
Mina armar är ganska utsatta för dessa prickar, men i övrigt har jag inte speciellt många - eller 11 st leverfläckar på en vad + knä är kanske många? Ajaa, jag vet om att hon visade mig den för att hon anser att jag ligger i riskzonen, det är så hon gör, den frukosten var inget nöje.

Direkt uppepå den artikeln slänger hon en ny artikel om sund mat som man ska äta, jag orkar inte med tjat om nyttig mat och hudcancer när jag äter min frukost, fan, mår fortfarande illa av alla hennes idéer.

Jag vill bara leva mitt liv i lugn ro, vara aktsam för vissa saker, ta del av en del av allt det forskarna skriver om, oroa mig ibland när jag själv väljer det. Behöver inte en människa som står över huvudet på mig varje dag och talar om alla fel och brister som finns i hela världen.

Ledig lägenhet någon?

Sitter här och gäspar och tänker på hur jäkla härligt det hade varit att ligga i sängen just nu!

Jag har lyckats med en sak, en sensation, en helt jäkla meningslös sak som händer mig för att jag har ett Orosmoln här hemma som gör så att allt hon går nära faller itu.

Ikväll (klockan 23) när jag äntligen kommit hem, hade precis nattat min underbara son, hann bara slå ner rumpan vid denna dumburken så hörde jag hur dörren gnisslade upp. Det är ett sånt ögonblick då du bara vill hoppa ut genom fönstret, slå huvudet hårt i datorn, lära dig trolla och spöka bort dig själv till ett annat universum.

Nu gjorde jag självfallet inget av detta för då hade jag inte suttit i denna situationen som jag sitter i nu. Orosmolnet går igång, pelletspannan hade stannat, den har stått hela dagen. Vad har hon gjort? Tydligen suttit och väntat tills jag skulle komma hem för att beklaga sig om skiten för mig, jag kan koka för mindre!

"Okej, men Miche kommer hem sedan, han får titta på det." och då börjar Orosmolnet sjunga på sin andra lilla fiol, försökte ignorera den också. En tredje liten vissen fiol startas och jag orkade inte längre, jag var för fan trött som en fucking gorilla, allt jag ville var att få en stund för mig själv.

En sådan sak är omöjlig när Orosmolnet kommer på besök, ett sista desperat försök att bli av med klagovisan blev "Jag går ner och fixar pannan!" - Hoho, ni förstår kanske nu vad jag har lyckats med?

Ginis, den mest otekniska varelsen i vårat solsystem har lyckats plocka ihop pelletspannan fel och nu sitter skiten fast! Jaa, så är det. Fyfan vad jag är less just nu, och allt Orosmolnet har att säga är:

"Där ser du! Så enkelt var det inte!"

Jag är som sagt på ett ännu bättre humör nu än när hon först gnisslade upp dörren för en timme sedan. Nu kommer min M hem, hoppas att han kan fixa skiten innan jag får dåndimpen!

Det hela började med att jag slutade idag, jes! Det är en überbra känsla att sluta 14 när man har slutat 16 dagarna innan, känns som att hela världen ler mot en - eller något.

Vädret var asnajs, tempot högt och jordgubbarna billiga (25 kr/l) När jag hade köpt mina jordgubbar såg jag att det fortfarande fanns 10 minuter över tills bussen skulle komma (+) då skuttade jag (bokstavligt talat!) mot stationen för att sätta mig med Metro och min ask jordgubbar och bara njuta i solen!

Jooru, jag njöt, tills jag såg framsidan på tidningen.

 
Där stod jag med min Metro i handen och bara stirrade. "Neej, det är ett PR-skämt" försökte hjärnan trösta mig med, "Journalister ska alltid överdriva" fortsatte den. Fast denna gången var det inget skämt eller överdrivelse,
 
- det var den hårda kalla sanningen. Stämplad, i sex ord.

Det var faktiskt hemskt att se Kungen av Pop, en utav mina starkaste förebilder som jag alltid sett upp till, mannen bakom musiken jag dansade till som barn, bara vara död i en tidningsrubrik. Jag kan fortfarande inte tro det, eller jo, jag tror på det men jag förstår det inte.

Sorgligt, jaa, det är allt jag kan skriva. Det är j*vligt sorgligt.

Det känns verkligen som att världen har mist något, som att jag har tappat något, jag vet bara inte vad det är eller var jag brukade förvara det när jag hade det, men jag märker definitivt att det inte finns där mer.

Glad midsommar / det regnar ute!

Känns inte det som samma mening? Eller den här "I år kommer det bli den varmaste midsommaren på 328 år (!)" hur många gånger har man inte hört det nu? Hur många år i rad har man inte hört tjatet om jordens förhöjda medeltemperatur och att vi alla kommer dö om detta fortsätter?

Klimatförändringar? Rekordvärme? Dödsfall på grund av värmen?
- känner ni igen det?

Åh, jag blir så trött, jag vill har värme! Ge mig värme för f*n. Det enda vi gör i detta landet är att köpa varma kläder och går runt och fryser. Vädergubbarna borde få sparken, de luras juh! Jag vill kunna använda alla mina sommarkläder som jag har inhandlat utan att råka på en dunderförkylning i mitten av JUNI!

Fatta, det är askallt i Juni, var f*n är klimatförändringarna någonstans?
Afrika?

Nej, idag är det midsommar och jag tänker halv-trotsa kylan med mina guula leggings, I feel Yellow, och vita sjömans tunika tillsammans med en munkis. Självklart får jackan följa med, annars ser jag väl ut som en dränkt katt ikväll när jag kommer hem.


Måste hitta mina rullor snart känner jag, mina benmusklor behöver stimulans. Funderade på att dra ut och jogga men det är inget jag tycker är roligt. Att åka rullor däremot, det är att förena nytta med nöje!

Jag kan erkänna till att jag i många fall överreagerar, tar ut saker i förskott - får för mig att jag är ett orakel som kan se in i framtiden om hur saker och ting ska bli. Dessutom är jag mycket duktig på att tjafsa och bli sur för småsaker, däremot är jag ännu duktigare på att glömma dessa småsaker och be om ursäkt för mitt dåliga bemötande.

De enda som jag har tålamod, förståelse och överseende med är mina vänner. De kan säga dumma saker som irriterar mig, glömma bort när de har lovat saker, inte höra av sig på en lång tid eller dylikt.

Det gör inget, för de är mina vänner och jag värderar dom mer än att bli sur på dom för sådana saker. Även om de inte ringt mig på flera månader så svarar jag inte surt i telefonen för det, jag låtsas inte att "Jag är en helt ny människa nu och kan inte längre prata allmänt med dig för du har inte hört av dig på jättelänge!"

Nej, för jag förstår om de inte hör av sig, vi är alla vuxna människor nu med arbete, barn och en vardag som involverar oerhört mycket stress. Därav svarar jag "Hej gomman!" även om vi inte talats vid på länge, det är fortfarande min vän som ringer, inte en främling (?) 

Citatet "Vänner är som stjärnor, det är inte alltid de syns men man vet att de finns där." verkar vara något som bara fungerar i mobil-telefonen, i det verkliga livet är det uppenbarligen inte så.

Jag har även lärt mig att jag inte är någon annans fullmakt, alla människor har olika värderingar och åsikter om saker och ting. Detta hade jag mycket svårt att förstå under mina uppväxt år, för hallå, det var väl klart att alla skulle tycka som jag - jag hade juh rätt i allt!

Idag har jag överseende och kan till och med diskutera och förstå andras tankar, helst med mina vänner.

Mitt tålamod har också vuxit, när jag var yngre skulle jag ha saker direkt, allting skulle ske exakt när det var sagt - helst sekunden innan. Idag kan jag ha överseende med att en vän glömmer bort mig, tålamod att vänta på att han/hon ska höra av sig och förståelse för vad hans/hennes orsak nu än är.

Det "enda" kravet jag har på mina vänner är att de ska bete sig på samma vis mot mig, jag behandlar andra som jag själv vill bli behandlad. Tydligen är vissa av mina "vänner" precis likadana som de där människorna jag inte vill ha omkring mig, människor som enbart tar och inte kan ge något tillbaka.

Tyst falskhet, att man inte ens kan vara ärlig mot en vän (?) utan att man helt plötsligt bara mottager ett sms en dag och inser att "Shit, hon är nog sur!". Ringer upp och känner att den där magkänslan verkligen stämmer. Lägger på, funderar i flera timmar på vad problemet kan vara för att 40 minuter innan man ska ses mottaga ännu ett sms om att hon inte kommer till det avtalade mötet.

Återigen har jag tålamod, tålamod att vänta i 5 timmar på att få veta vad hennes problem är. Överseende med att hon stressat upp mig i 5 timmar på arbetet på grund av sitt dåliga beteende och förståelse för att hon 10 minuter innan jag slutar messar att hon inte kommer. 

La ner det, det är inget jag hänger upp mig på, mitt liv är för kort för att sura för sådana banala småsaker.

Idag, återigen, sträckte jag ut min hand - TVÅ GÅNGER! Människan bara stöter bort mig. Jag har frågat om det är något som har hänt, jag har varit trevlig fast att hon inte har varit det, jag har försökt men nu räcker det!

För mina vänner kan jag gå igenom eld och vatten, mina riktiga vänner tar mig för den jag är, de behandlar mig som jag behandlar dom. Efter en snabb huvudräkning upptäckte jag att Hon inte passar in bland mina riktiga vänner, inte vän över huvudet taget.

Som man behandlar andra blir man själv behandlad! Jag har fått riktigt nog, mina vänner kan trampa på mig om de känner för att de behöver ta ut sin frustration på någon, men fan inte ska de stå och hoppa på mig!

Mitt tålamod är äckligt långt, men du har fan trampat över rejält!
En vänd rygg är en vänd rygg, för mig, så tja!

Som sagt, kommunalarbetare, det finns vissa av dem som jag verkligen undrar om de fick jobbet via en lott-dragning eller helt enkelt var bäst-i-test på att vara idioter (?)

Sedan vi flyttade ifrån vårt lilla hus har jag ringt in den aktuella mätarställningen istället för att betala den uppskattade räkningen på 2500 kr som vi hade i elräkning när vi bodde där. Det har alltid gått alldeles utmärkt fram tills häromdagen ..

Jag såg på vår elräkning där kommunen beräknat att vi skulle gjort av med 911 kwh och sedan på den faktiska mätningen att det inte gått mer än 67 kwh denna månaden, tack solen! Dessutom hade vi, enligt deras beräkningar, gjort av med 20 kbm vatten FÖR MYCKET!

Räkningen låg på strax under 2000 kr och med tanke på att allt var räknat på tok för högt såg jag fram emot en 500-kronors räkning. Jo morsning, får prata med en liten näbbgädda, antagligen sommarpraktikant, som talar om för mig att jag inte kan ringa in mätarställningen längre för deras digitala avläsare har faktiskt börjat gälla nu.

"Men det bryr väl inte jag mig om? Jag tänker inte betala 2000 kr för 67 kwh, det förstår du väl?" sa jag frågande till henne.

"Neej, jag förstår vad du menar, men vi har redan skickat ut en ny elräkning till dig för juni månad där vi kommer korrigera detta." svarade Näbbgäddan.

"EH? Jag sa, jag tänker inte betala 2000 kr för 67 kwh, hörde du inte vad jag sa?" jag kände hur vreden började tränga sig igenom min strupe, jag avskyr att betala för saker jag inte använder!

"Jo, det är det jag säger, vi korrigerar det nästa månad, då har ni 500 kr till godo!"

Hm, efter 0,1 sekunds tankeverksamhet förstod jag att vår elräkning denna månaden måste ligga på 1500 kr ifall vi har 500 kr till godo nästa månad om vi betalar in 2000 kr denna.

"Jag tänker inte betala 1500 spänn för 67 kwh! Dessutom har ni räknat 20 kbm för mycket på vattnet så det kan ni också dra av?" Gav henne siffrorna från vattenmätaren.

"Men, detta är juh samma siffror som du ringde in till oss i februari!" sa Näbbgäddan dö-snorkigt som att jag ljög för henne.

"Jaa, du vet, vi bor juh inte där, minns du det?" med min hånigaste röst, nu började Näbbgäddan bli sur och jag var nästintill rosenrasande!

"Det med vattnet kan kvitta, för ni måste göra av med 60 kbm (5 kbm/mån) vatten om året, det är det lägsta vi tar betalt för!" sa Näbbgäddan.

"Amehh, herregud, betalar jag för vatten jag inte nyttjar också (?!)" där höll min hjärna på att få dåndimpen, ska jag behöva låta kranarna stå halvöppna dygnet runt för att jag ska få nyttja det jag betalar för?

Käbblet fortsatte en stund till tills Näbbgäddan blev riktigt psyk i huvudet.

"Vad är det du inte förstår?" började Näbbgäddan pipa gällt.

"Jag förstår inte varför jag inte bara kan ge dig min mätarställning och du skickar mig en ny faktura för denna månaden som jag har gjort de senaste 5 månaderna?!!!" det var som att prata med en vägg, en väldigt korkad vägg.

"Jag kan dra av de 500 kronorna ni har till godo nästa månad på denna månadens räkning om du vill?"

Där orkade inte jag mer, hade bråttom till Theos vaccination och 1000 andra saker som skulle fixas så jag sa till henne att det gick bra - samtidigt som min lilla hjärna tänkte "Vänta du bara, nu ska jag ringa M".

Sagt och gjort, Näbbgäddan blev dö-mallig för att hon "vann" konversationen och vi la på i frid och fröjd - trodde hon ja! Sedan fick hon det hett om öronen! :D Sa till M att hon hade höjt rösten och varit spydig mot mig och då fick hon sina fiskar varma! Rätt åt henne, oförskämda snorunge!

Iallafall, min poäng i allt detta var juh att elräkningen kom idag ..

På räkningen står det;
MAKULERAD

En bit ovanför på specifikationen står det;
Beloppet avräknas nästa faktura: -553 kr

Vi har betalt in så pass mycket för mycket innan att vi fick en elräkningsfri månad denna månaden PLUS att vi har 500 kr till godo nästa månad! Bättre än jag hade vågat hoppas på!

Frågan är bara: Varför bråkade näbbgäddan med mig? Jag hade juh rätt?
En ursäkt hade då inte suttit fel!

Nu är jag ledsen.

Jag har pratat, även innan Theo föddes, om att jag ska spara hans första lock och kunna visa honom när han blir större. Min pappa hade en sin första lock med sig hela livet, den var ett dyrbart minne för honom.

Jag vill självklart göra detsamma för mitt/mina barn. Dock har Theo aldrig varit ett speciellt "hårigt" barn och den här "första locken" har tagit extra lång tid på sig att växa ut, men den som väntar på något gott vet ni (?)

Nu äntligen hade locken nästan vuxit klart och jag hade börjat prata med M om en framtida klippning till Theo och poängterat miljontals gånger om att den där locken ska jag ha;


Idag medan jag var på jobbet gjorde M en sak som gör mig både ledsen och arg - han klippte Theo, utan att säga något! "Det skulle vara en överraskning!" Jovisst, haha jättekul, eller inte!

Inte nog med det, hans söta lilla lock, den är kastad tillsammans med kaffesumpen! SLÄNGD BORTA BYE BYE! Åh jag är så arg just nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen, FYFAN!

GUD VAD JAG ÄR IRRITERAD!

Denna dagen, den har varit emot mig sedan jag vaknade 09:31 imorse, bara det, att jag inte vaknar förrän halv 10 när jag har 20.000 olika saker att fixa innan jag ska åka till jobbet, GAH!

Typ all tid innan jag skulle ta bussen kändes skit, var trött och allmänt yr i huvudet. Tog iallafall på mig mina ballerinaskor och en tunnare tröja innan jag gick till bussen, vädret var nästintill perfekt ute och det skulle minsann synas på mig idag!

Kom till jobb klockan halv 3, ytterst spännande när jag inte började förrän klockan 4 (!) söndag + bussar till/från Sjöbo går inte ihop. Bussen hem var lika krånglig, slutar 21 och bussen går antingen 22:30 eller 20:30.

Fick UTLOVAT att jag kunde gå hem klockan 20, nattpersonalen skulle komma in tidigare och övrig personal var informerad. Allt såg bra ut för min tidiga hemgång fram tills 19:52 ..................

Jag behöver inte fördjupa mig mer i den soppan men det hela slutade med att jag steg ut från avdelningen 20:12, min buss går 20:25 .. Ahh lugnt tänkte jag, jag får springa dit!

Byter om till mina ballerinaskor och tar min tröja under armen och går mot utgången. Och där stod jag, helt stilla och stirrade ut.

SPÖREGN + ÅSKA (!)
- BALLERINASKOR + EN TRÖJA (?)
= KATASTROF!

Herregud, jag stod i valet och kvalet, gå ut eller inte? Kom på att en kompis jobbade på avdelningen intill och tänkte att hon kunde kanske köra ner mig till bussen, jees, vilken plan! Kommer in där, ser att de ligger ganska långt efter, ger upp idéen direkt.

Ringer älsklingen istället, min lilla räddare i nöden!

SKITDAG!

Har iallafall tittat på Dirty Dancing 2 nu - totally inlove. Tyckte inte om slutet bara, obotlig romantiker (?)

Igår var jag och Theo i Ystad hela dagen hemma hos min väninna Sussie.

Försökte laga vår dator, eller åtminstonne få ut vad som fanns på hårddisken - typ alla bilder på Theo (!) Efter många försök och frågetecken om varför datorn inte ens ville visa vad som fanns på hårddisken beslöt Sussie sig för att se hur mycket minne som var taget från den.

Vi har en hårddisk på 76309 mb (76 gig) och det lediga utrymmet var 76308 mb :| Tom, datorn är T O M, alla bilder är borta, utan att jag ens vetat om det, TACK NINA! Där försvann hela Theos första år, tack för att du försökte laga min dator och sedan inte ens kunde vara ärlig nog och berätta att det enda du gjort var att tömma skiten! TACK!

Det är nog värt en "Dagens Ros" i tidningen va?

Jaja, skitsamma, bilderna kommer inte tillbaka för att jag sitter och spottar och svär en stund. Inte heller den dumma bilden i dagens YA på mig och Sussie kommer försvinna, skit!

Ajaa, nu ska jag försöka hitta våran XP skiva och få liv i den tömda labtopen.

Ligger i sängen och tittar på Mumien med älsklingen, har bara en liten "bloggpaus" nu ;D

Idag har det inte hänt så mycket, har jobbat, ordnat papper på HSB angående vår försäljning av lägenheten förra året - att sälja den var en baggis om man ska jämföra med hur man ska deklarera för skiten (!)

Hämtade Lilleman på dagis idag, mitt i eftermiddagsluren så det var bara att ta vagnen och gå hem, ganska lyxigt tyckte jag tills min stjärna vaknade och jag såg alla rivmärken han hade i sitt lilla ansikte - att inte dagispersonalen informerar en om att något sådant har hänt (?!)

Detta var en av sakerna jag tog upp på Theos utvecklingssamtal; Varför han slår mot mitt ansikte och försöker riva mig (?) när han blir arg och inte får som han vill (!) När han väl inser att det inte biter på mig så börjar han dra mig i håret - han är mycket väl medveten om att detta gör ont och att han inte ska släppa i första taget.

Jag kallar inte min son en ängel och att han aldrig kan göra fel men frågan är fri; Är detta något han har lärt sig ifrån dagis? "Ooh nej!" svarade Theos Tant "Barn är oftast mycket mer aggressiva hemma eftersom att de känner sig tryggare där och därför vågar utagera mera" fortsatte hon.

"Jag köper trygghetsversionen MEN Theodor har aldrig hållt på så här innan och jag har själv sett ett annat barn här örfila sin "kamrat" så hur kan du vara säker?" frågade jag henne. "Nej, nej, nej!" sa hans virriga Tant och skakade på huvudet samtidigt som hon ännu mer förvirrat fnittrade åt hela situationen och som taget från ingenstans startade hon en ny diskussion och helt plötsligt var ämnet som bortblåst.

Eftersom att Theo själv kom hem med 6-7 st rivmärken över hela ansiktet idag och en bula i pannan så ska jag ringa dit imorgon och höra med dom om dom har skaffat en katt där (?) För det kan väl inte vara så att det beteendet jag ifrågasatte för en vecka sedan, som tydligen bara visar sig hemma hos oss, har invaderat dagis idag?

Jag blir så less på dom, vad tror dom? Att jag är korkad? Varför inte bara erkänna att "Jaa, det var ett annat barn som gjorde så idag" istället för att inte säga något och att jag först upptäcker det när min son vaknar, hur mycket tillit känner man för sådana människor?

INTE ETT UNS!

Hade de bara talat om att det hänt och vilket barn det var hade jag kunnat pratat med föräldrarna istället, man går inte på dagispersonalen på grund av hur ett annat barn beter sig. Tydligen så vet dessa föräldrar inte om att man faktiskt klipper naglarna på sina barn, kanske skulle ge dom en nagelsax så min son slipper fler rivmärken i ansiktet?

Och med tanke på att det barnet har siktat på/varit nära hans ögon så känns det ganska akut att få fatt i vilket specifikt/specifika barn det är. Att få stopp på detta innan något allvarligt händer och absolut få stopp på beteendet, jag tycker det är minst lika illa att min son river något annat barn som att han själv blir riven!

Jag har magont varenda jävla gång jag lämnar min son på det där dumma dagiset, känner att snart har denna nollåttan fått nog av lögner och smusslingar, då blir det Lillgården nästa! Där har dom iallafall vett nog att ha de minsta barnen i en byggnad och de stora barnen i en annan byggnad.

På Theos dagis leker de alla tillsammans - från 1 år upp till 6 år leker, ni kan tänka er hur detta slutar kanske? Att de söta små 6-åringarna springer och öppnar de "barnsäkra" grindarna kring dagiset så de små barnen "rymmer" gör inte min oro bättre :|

- jag har lagt jackan för tidigt!

Varför lyssnar jag på andra? För ett par veckor sedan sa en arbetskollega till mig att jag borde lägga min mössa och min vinterjacka för nu var det minsann vår! Nej, sa jag bestämt, jag vill inte bli sjuk! Då var jag löjlig och allt vad det nu innebär, lite frisk luft hade då aldrig skadat ett par öron (?) Nu har jag lagt jackan och mössan i dagarna tre och är tjockare än någonsin i hela trynet.

Skiten i näsan har satt sig i både ögon och öron, kliar och bular sig överallt - hör knappt något på grund av locken för öronen, visst skulle jag lägga min jacka och mössa? Ååh, varför ens lyssna på sådana kommentarer? Jag är en svag individ som tänker vara stark nog att ha min mössa och min varmare jacka på mig imorgon bitti!

Jobbar 06:45 - 12 imorgon och gud nåde den som säger något om min mössa ..

Aa, det gick åt skogen med vilan, först propsade M på att Lilleman skulle vara uppe hos mig medan han gjorde allt annat skit som bara fanns, där blev det ingen vila kan jag säga :p Och när Theo väl gått och lagt sig vad gör M då?

Jo, det ska jag berätta! Han sätter igång en film med världens volym härinne och prasslar med en ostbågepåse samtidigt. Lyckosamt nog lyckades jag somna ändå men vaknade 10 minuter senare av att hans söta film fick för sig att spela en symfoni i en ännu högre tonart!

Fräste åt M att sänka det där förbannade ljudet fast vad kvittade det? Jag lyckades inte somna om och ironin skrattar mig just nu i ansiktet då M ligger och sover i vår säng ..

Huur gick detta till?

Jävla skit rent ut sagt, jag kommer vara äckligt trött hela natten (!!) Har planerat ut min sovmorgon imorgon iallafall; jag stannar kvar på jobb efter passet och sover ett par timmar där, då kan M försöka väcka mig ^^,