HELT SLUT!

Jag tror aldrig att jag har varit så här trött efter en arbetskväll.
Det känns som att jag bara vill spy.

Gosh, what a night, jag kan inte ens beskriva den med ord.
Snurrigt. Stressigt. Helt fucked up.

Och min älskling sover, ovanligt..?
Jag som ville ha en välkommen-hem-älskling-kram ;/ ..

Jag sa juh att jag är T-R-Ö-T-T!

Var uppe hos barnmorskan idag och fick förnyat mitt recept på p-piller, as always ska de ta blodtrycket, brukar ligga kring 130/70 - not today.

91/52 :|


Det är väl inte konstigt att jag är slö med ett sånt j*kla tryck, herregud. Men pulsen var normal och låg på 72 - det är alltid något att vara glad för.

Ajaa, nu förstår jag varför det typ flimrar för ögonen när jag reser mig eller att jag känner att kroppen inte vill mycket mer än det allra nödvändigaste. Nu ska jag och Lilleman vila middag, natt!

..dagens horoskop!

"Idag är din olycksdag"
- alla kräftor viftar på stjärten!

Ungefär så glad blev jag när jag läste mitt horoskop runt sju-snåret imorse, sedan den minuten har min dag kantats av tråkiga händelser som jag självfallet relaterat till den lilla meningen i dagens tidning.

Utan det där skithoroskopet hade jag inte ens lagt märke till mina små "olyckor"
- men istället gick jag runt med alla mina i-landsproblem malande i huvudet.

Hur fjantigt är inte det (?!) man läser ett par ord som en helt främmande människa har skrivit och helt plötsligt har hjärnan ett tidsfördriv att spekulera kring all day! Rent logiskt har h*n inte en aning om vem just jag är utan generaliserar hur just alla kräftors dag kommer att utspela sig!

Så, varför bry sig?

Jag vet inte hur många gånger den tanken har slagit mig eller de orden har trillat ur munnen på mig men trots det finns det dagar då mitt horoskop is the shit of the day! Från och med nu blir det inga fler shitoskop för min del!

Måste verkligen gitta nu!

Arghh nummer två. Har bråkat med mitt hår fram tills nu och självfallet är jag megaförsenad (!) och till råge på allt sätter jag mig och skriver om det här ARGHH nummer tre för mig!


Vi är juh verkligen INTE kompisar!

Gud vad irriterad jag är på mitt nya hår (!)

Det gör precis som det själv vill, tovar till sig all the time, krokar sig, fular sig - jag är endast ett saxklipp ifrån att bli av med det... Arghh, tacka någon för mitt vanliga hår! Fy vilket snällt hår jag har egentligen, dom här tjocka asiatiska hårstråna kan åka tillbaka till Kina igen!

Som sagt kan jag lätt bli irriterad för småsaker, men det här är faktiskt ingen småsak för mig. Jag har typ aldrig tovor annars och nu har jag trehundratjugoåtta gånger om dagen (!!) Jag hinner bara kamma ena sidan och sedan kamma den andra sidan, när jag sedan ska rätta till den första sida så tadaaa *TOOOVOR!*

Nu har skiten fått sig en rejäl dust av silverschampoot, ska nog se till så att de där tjocka wannabe hårstrån/sytråd inte behåller sin tjocklek ^^, - en ginis kan när en ginis vill!

Another star has fallen,

Idag önskade jag att jag aldrig hade gått till jobbet.

Samtidigt känns det bättre att jag faktiskt var där och såg hela händelseförloppet istället för att komma i efterhand och få veta det. Jag har alltid tusen frågor som surrar runt i mitt huvud och oftast får jag inte alla de svaren jag vill ha.

En av våra boende gick vidare idag, utan förvarning eller återvändo.

Jag får ofta höra av både boende och deras närstående att jag passar bra till det yrket jag har valt, att jag är väldigt mån om de äldre och gör mitt bästa för att försöka göra deras tillvaro som de vill ha den. Det har att göra med att jag tycker om och respekterar äldre människor väldigt mycket, särskilt nu när jag arbetar med det.

Att en av de äldre går bort är ingen ovan situation för mig, längre. Oftast känner man en lättnad för deras skull iochmed att det faktiskt inte är en dans på rosor att leva när man är 80+, att de flesta har ständig värk och inte längre klarar av vardagsbestyren.

Döden är i de flesta fall väntad redan ett par dagar innan det faktiskt händer, ett "vak" sätts in för att de ska känna en trygghet och veta att de inte är ensamma. I vissa fall sitter anhöriga själva hos dom och i en del ovanligare fall vill de inte ha någon hos sig, de vill bara vara ifred.

Vi i personalen gör allt vi kan för att deras sista tid ska bli så behaglig som möjligt.

En rutin jag har, om jag är på plats samma dag som någon har gått bort, är att gå in till h*n, ha en tyst minut, önska de lycka till och sedan gå ut. Det känns alltid bättre att ha fått säga adjö till dom för även om man inte är en anhörig till dom så har man trots allt varit en del av deras vardag.

Man lär känna dem på deras äldre dagar, man är deras stöd och trygghet den sista tiden.

Idag hamnade jag i en situation som jag aldrig har ställts för innan, en av våra boende gick mitt framför ögonen på oss. Att gå från punkt Allt är okej till punkt Jag finns inte mer på femton minuter, jag har fortfarande svårt att förstå.

Inga återupplivningsförsök hjälpte, två ambulanser med fem personal hjälpte inte, h*n var borta. Försvann, mitt framför våra ögon, och kom aldrig igen.

Det är många som säger "Ah, är man över nittio har man levt sitt liv" eller "H*n skulle ändå dö snart i vilket fall!" - såna kommentarer kan reta gallfeber på mig, för samtidigt som jag kan hålla med om att de har levt länge och att livet inte varar för evigt - det är faktiskt ett liv som slocknar!

No return, det är över.

Ung eller gammal, det är aldrig roligt när ett liv slutar.
Särskilt inte så abrupt som idag, fan!

My new best friends ..


And off to work!

Jävla SNÖ! #@%&!¤

OMFG! Äntligen hemma, gud vilken dag!

Dagen började helt fucked up, klockan ringde - bara det sabbar hela morgonen, tittade ut - MASSA SNÖ! Och ingen plogbil i syne :| Väckte M och en ytterst ledsen Lilleman, great, just idag var han inte på vakna-solstråle-humör :(

När vi precis gjort oss klara för att gå ut i bilen kom plogbilen och vet ni vad den gjorde? Förutom att ploga gatan så plogade den upp all snö mitt på de bilar som stod längs parkeringarna efter gatan, inklusive vår bil....... Jag hade precis grämt mig över att det var tre dm snö överallt, helt plötsligt var där sex-sju dm hög vall omkring vår bil!

INKOMPETENTA MÄNNISKOR SKA INTE KÖRA PLOGBILAR!

Efter många om, men, svärord kom vi oss iväg. Mötte till slut upp min stackars lilla Terese, som varit med om en lite värre morgon än mig, vid Sandbäckskolan. Gick på bussen 07:15 - tjugo över åtta var vi i Dalby (!) helt sinnes!

- tänk vad paralyserade vi blir när moder natur härjar litegrann?

Förutom det hade jag ett dubbelpass idag, ångest i magen från halv nio på morgonen tills vid sju ikväll då jag insåg att snöovädret nog inte skulle hinna slå till innan jag slutade klockan nio. Och nu är jag äntligen hemma, lite tidigare tack vare T´s sambo :)

Btw! Vi är de enda som har en parkeringsplats just nu! :) M har skottat upp en egen liten ficka till oss, ser rätt roligt ut, alla andra bilar är begravda i snö medan vår står på marken utan snö *nananaa* :D

KAOOS!

Åh, välkommen hem till mig själv!

Ikväll behövde jag en rejäl klapp på axeln innan jag gick hem för fyfan vilken galen kväll det har varit! Nej, jag har inte varit ute och roat mig, jag har jobbat - som jag alltid gör!

Pensionisarna kan vara jäkligare än man tror ibland, haha, lustigt nu när man tänker på det. Kvällsmaten var lite försenad idag på grund av olika komplikationer och den ena avdelningen med drygt åtta boende på trodde att de hade hittat den bästa lösningen för att få maten att komma;

De tryckte järnet på sina knappar på samma gång! Det plingar fortfarande i mina öron efter deras lilla sammansvetsade larm-attack - eftersom vi inte visste om att det var därför alla panik-ringde flög juh pulsen upp i taket, hjärtklappning, kallsvettning och total yrsel.

Aa, jag kan säga det - jag har aldrig känt mig så stressad någon gång!

Nackdelen med att vara en ny vikarie med ett par års erfarenhet är att trots att man inte riktigt vet hur man löser olika situationer så vet man vilka konsekvenser förseningar kan leda till - ikväll önskade jag mig tillbaka till mina första månader som timvikarie - rena lyxen!

Ajaa, det löste sig till slut och alla låg fint i sina sängar när vi gick hem, we completed our mission but the way from start to finish wasn´t all good ;/ ..

Min kropp är störd!

Visst kan min kropp bete sig lite annorlunda ibland,
men såna här dagar är bara överdrivna och dryga!

Några exempel på idiot-saker som kan hända;

- Jag nyser om jag får i mig för mycket mint (som tandkräm eller tuggummi)
- Jag nyser när jag noppar mina ögonbryn, mest det högra
- Kliar jag mig på armbågen ilar det i revbenen
- Äter jag nybakta baguetter eller liknande får jag tandköttsinflammation

Och dagens störmoment;
- Om jag äter grovt bröd för fort får jag hicka, det slår aldrig fel!
Jag måste fan idissla tuggorna om jag ska slippa hickan :@

För att göra det hela ännu roligare försvinner inte hickan, vilket ofta är utfallet. Det räcker att jag dricker något, hostar, röker - lever (?!) för att den ska komma smygandes igen. Det är så att man bara vill nita sig själv, måttligt irriterad på detta!

Btw, tack för alla gulliga kommentarer!
Även om jag inte alltid svarar - You know Me like You ^^,

En påminnelse,

- om varför pojkar leker med bilar och flickor med dockor!

MAN BLIR SKITIG!

Mjush, har precis burit ner våra sommardäck i förrådet, som ni kanske ser? Kan juh säga att jag överlåter det jobbet till M nästa gång, no more shity carwheels för min del!

Nu blir det kaffe innan tvättstugan kallar :)

Åska? Hagel?

Okej, när det åskar och haglar i slutet av november kan jag också hålla med om att vädret inte riktigt beter sig som vanligt, vad kommer härnäst? Solsken och 35 grader (?) drömma kan man alltid göra ^^,

Har precis ätit, strax innan det packade jag in 3,2 kg färs i frysen, thats alot of meat :| blir köttfärssås resten av månaden antar jag! Just nu vill jag inte ens fundera över mat, har varit en riktig ätar-dag idag :S

På jobbet hade vi "höstfest" där det bjöds på både musik och utsökt resturangmat till oss alla, oerhört gott att äta "tocke" får jag säga, mättande med. Och äppelkakan till efterrätt gjorde inte magsäcken större, hah, men man kan inte tacka nej till det, tyvärr!

Just nu är jag bara allmänt trött och frustrerad, har varit en lång och ganska dryg dag som snart är slut. Nu ska jag diska efter middagen jag lagade, ungefär som alla andra dagar har sett ut denna månaden -_-

Efter det blir det dammsugning och en styck två-åring i plurret!
Wohoo, vilken kanondag.

HJÄLP BJÖRN HEM!

Ibland kan jag tappa hela fucking jävla hakan åt hur svenska staten behandlar sina landsmän när de är i knipa! Det är för fan skamligt! Vi betalar multum i skatt varje månad från vår egen lön som vi gått och kämpat ihop till och vad får vi ut av det?!


FÖR ATT HAN INTE HADE NÅGON FÖRSÄKRING?!

Hans anhöriga har redan fått betala 120.000 kr i sjukvårdskostnader nere i Thailand och de bråkar om en liten försäkring (?!) Det kostar dom 21.000 kr per dygn att ha honom där och han får inte ens tillräcklig hjälp för de pengarna! 

HJÄLP BJÖRN HEM, VISA ATT VI BRYR OSS OM VÅRA LANDSMÄN FÖR DET GÖR DÅ FAN INTE VÅR REGERING! - SKAMLIGT!

Här är Björns familjs blogg, gå in där och ge vad ni kan för att han kan komma hem igen!
Tänk på; ALLT ÄR BÄTTRE ÄN NOLL!

---> BJÖRN´S BLOGG <----

"Han var där imorse.." (?)

- And then what?!

När vi lämnade Theo på dagis imorse hade han som vanligt Snutte och Tiger med sig - som han alltid har! När jag kom och hämtade honom i eftermiddags var det bara Snutte som var kvar.

Alltså, jag har följt alla deras (dagisets) jävla regler om hur man ska göra för att få ha sina saker ifred - informerat och skrivit namn. Men tydligen måste jag stämpla fast Theos saker någonstans för att de andra rackarungarna ska låta dom vara!

"Jaa, han var juh här imorse." sa den ena fröken.
"Jag såg honom inte när han skulle vila efter maten." sa en annan.
"Ah, jag har sett honom i eftermiddags." sa den tredje men inflikade snabbt;
"Eller, det var nog Snutte jag såg!"

- :| Svårt att se skillnad på en blå filt som är 1 x 1 meter och en liten Tiger (?!)

Frågade Theo var Tiger var någonstans och han svarade att "Barnen tog Tiger!" och såg väldigt besvärad ut - jättekul, hade jag sett de barnen hade jag förklarat ett och annat för dom.

Detta är andra gången Tiger är puts väck, sist var det en liten pojke som gick hem med honom - flera dagar i streck (!) utan att pojkens föräldrar tyckte något var konstigt?!!

Nu är det slut för Tiger att följa med på dagis, om vi hittar honom igen, den saken är klar!


Någon som har sett denna lilla krabaten?

Ni är upprörande!

Över 2** som läst min blogg idag och jag har fått två kommentarer, TVÅÅ (?!)
Snart skrivstrejkar jag om inte ni skärper er!


Onsdag

Mitt-i-veckan-dagen och jag jobbar inte idag heller.

Visst är livet underbart ibland? Jobbar inte förrän på Fredag som det ser ut just nu, ska minsann försöka ringa jobbet idag (igen) som jag gjort alla andra dagar utan svar och fråga om dom ens lever?

I guess this is what they call unprioriterad
- vad är det för lönt att man har ställt upp i två år (?!)

Officiellt!

 
Så, nu är min årsökning officiell, jag beklagar till mig själv ;/ ..

Galet!

Tänkte ägna två minuter utav denna underbart tidiga morgon till att berätta om min tragiska sol-katastrof igår. Detta är någonting som enbart kan hända en ginis och irritera den till max!

Jag skulle som sagt sola igår, det började med att jag skulle sola på morgonen innan jag började men så ändrades min tid från åtta till kvart i sju, "Ajaa då får jag sola efter jobbet innan jag ska med bussen" - tänkte jag!

Snabbade mig som f*n från jobbet och kom till solariet i god tid, fast inte tillräckligt god tid då alla var upptagna med människor som skulle ligga där i tjugo minuter till :| Helt plötsligt hade jag en aslång väntan tills bussen skulle gå, jippi?

Kommer till Sjöbo och tänker att nu ska jag f*n sola här! Väl inne på det solariet så är faktiskt mitt favorit-solarium ledigt "Wii!" tänkte jag och gick till växlaren och skaffade mig ett x antal tior.

Problemet här var att myntmaskinen utanför solariet ville inte ha sina egna tior, nix, den bara spottade ut dom igen! Lyckades få i två st och medan jag stod och tjoffade in tior, som typ åkte karusell, så stoppades inmatningen!

"Tidsfördröjning 2:54 min, soltid 6 min"

Stod det på displayen. "Amen för fan, sex minuter .. Det är inte ens värt att klä av sig för det!" gormade jag för mig själv, men det fick jag så vackert göra.

Störigt?

Min blogg har gått sönder ;/ ..

Jag har inte ens varit inne på designinställningarna och trots det är min blogg helt FUCKED UP! Inläggen hamnar precis var dom vill och min "side" eller vad det heter sitter numera längst ner på sidan om ni ville veta?

ORKA MED BLOGG.SE (?!)

Ulf Larsson - död?

Såg det precis inne på Aftonbladets hemsida, blev faktiskt chockad, han? Tycker att "legender" trillar av pinnen både här och var. På något sätt känns ens egen dödlighet verkligare när någon man känner eller en "kändis" går bort ;/ ..

Det känns väldigt tråkigt, Ulf var för mig "Den tjocka glada gubben på Teven" under en stor del av min uppväxt. Jag förstod inte så mycket av vad han höll på med och varför eller vad han egentligen var för något men han var alltid glad.

Nu på senare tid har man läst mycket om hans alkoholism, viktnedgång mm. Viktnedgången tog på något sätt bort min bild av honom, han passade inte längre in som den tjocka gubben och på så vis försvann min "gubbe" redan där.

Och nu är han borta för alltid, jag hoppas verkligen att han har det bra där han är nu och att han bringar mycket skratt i himlen till alla de som finns där, may you rest in peace.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0