Visst är det underbart när ens egen familj går bakom ryggen på en? När man som minst behöver det kommer det fram. Sitter i världens skit-situation och mitt i allt det ser man deras rätta färger.

"Det är klart vi ställer upp" - sedan får man en fem-siffrig skuld i nacken, samtidigt som vi sitter och betalar en lika stor summa på ett hus vi inte kan bo i. "Vi vill inte tjäna pengar på er " - jag har verkligen tappat tilltron till människorasen.

Fast egentligen, varför är jag förvånad?

"Jag önskar att du aldrig blivit född " - Love You too Bitch!

Vilket oengagemang ni bjuder på gott folk! Första och sista gången jag hade en "tävling" i min blogg, tur att ni är hästlängder ifrån antalet annars hade jag varit tvungen att utse en vinnare i denna icke-deltagar-givande "tävling"!

Neej, nu ska jag inte klaga, det är faktiskt hela FEM personer som har gissat och än är jag inte klar med er ;p Let´s keep the good guesses coming!

Ni behöver inte oroa er för att jag har räknat fel för det är den här söta maskinen som har countat it all! Yees, det är sant, jag har gett upp min hobby att samla 50-öringar
- efter 3 år!

Sjöbo har äntligen återfått sina halv-kronors poletter, nu slipper de kanske sätta upp lappar på Konsum om att de behöver 50-öringar (?)

Jag finner inga ord för hur äckligt förbannad jag är just nu, min dag kunde inte startat värre - Lilleman gick upp halv 7 (!) pigg som en lärka, det var inte denna stockholmaren. Kändes som att jag hade både nackspärr och ryggskott, måste ha legat himla konstigt inatt.

Vi gick upp och Theo fick sin frulle, när den väl var nedsjunken så var det full fart igen. Försökte övertyga Theo att han skulle ligga och mysa med mig och efter många om och men låg han till slut i min famn och snuttade på sin Snutte. Självklart, SJÄLVKLART ringer min telefon - jävla skit! Då blev Lilleman lika pigg igen och denna gången orkade jag inte ens försöka mysa med honom igen.

Vid halv 10 tiden gick vi ut och Theo åt frukost nr 2, jag satte mig och läste i Mäklarstadens tidning - inget hus (!) vårt hus var puts väck. När då M fick höra igår att en spekulant hade ringt till Lina (vår såkallade mäklare) och velat titta på huset så hade hon svarat - "Det går inte för de har bytt mäklare"

När huset inte är med i bostads-tidningen heller börjar man undra, försökte ringa henne - inget svar som vanligt. Ringde till deras kontor och fick prata med en annan där nere, han började hosta och harkla sig så fort jag nämnde vår adress (?) så jag frågade helt enkelt vilken anledning de hade till att det inte var utsatt i tidningen.

"Jaa, ni har väl försökt sälja det ganska länge?" sa han, "Två månader...." var allt jag hann svara innan han gjorde ett samtyckande "mm" som att jag menat att två månader var lång tid. Då röt jag ifrån att kontraktet gäller fram tills den 11 april och innan dess får vi inte kontakta annan byrå eller försöka sälja det själva på grund av deras jävla ensamrätt så vi har all rätt i världen att ha huset ute fram tills dess!

"Jo, men det är juh svårsålt" började han, då flippade denna nollåttan över och talade om för honom vad Lina hade sagt till den som hade ringt på huset, "Neej, det måste vara ett missförstånd" svarade han. "Missförstånd?! Varför har den killen köpt ett annat hus på den gatan nu då?!!" där kokade jag.

Det kunde han inte svara på utan sa att han skulle be Lina ringa mig, vem tror ni fegisen ringde till? Jo till M, hon ska tacka sin lyckliga stjärna för att det inte var mig hon pratade med för mig hade hon inte kunnat slingra sig ifrån lika lätt som med M.

Hur svårt ska det vara? Vi sålde vår 1a själva för ett bra pris, dessa idioterna kan inte ens skrapa in 50.000 mer för huset än vad vi fick för lägenheten och detta är en 5a (!) det är bud på att behålla det, jag har ingen lust att gå in med en kontantinsats på 100.000 i huset och gå därifrån med ett kvarstående banklån på 100.000 bara för att det ska vara så.

Regina försvinner ur almanackan!

In kommer Fatima, är jag inte den lyckligaste personen i världen just nu? Jag kanske ska döpa om mig till Fatima istället så jag har en plats kvar i det svenska samhället, det är fan fel att vara svensk i det här jävla landet!

Eva Brylla, du ska få ett samtal ska du veta!

Ååh, ibland blir jag oerhört trött på allt, så fort man har löst ett problem kommer det 3 nya, man hinner fan inte med! USCH, vad jag är less.

Det är tur att jag har min lilla solstråle som håller mig flytande de dagar det ser som mörkast ut, det är för honom man fortsätter kämpa, vad som helst för honom! Ibland får jag dåligt samvete när han sitter och är helt överlycklig trots att allt är kaos runt omkring, min son ska inte behöva ha det så, jag är hans mamma jag ska skydda honom från detta, fan!


Aldrig någonsin kommer jag kunna sätta ord på mina känslor till dig, jag kan säga att jag älskar dig, att du är mitt allt, att du gör mig till den mest stolta mamman i världen,
- den beskrivningen är en droppe i nilen mot hur mycket du betyder för mig.

Nu är det ett faktum, innan trodde jag bara att det var jag som var gnällg och negativ men nej, detta året suger, jag avskyr år 2009.

Direkt efter nyårsafton började all skit som bara kunde hända, min vakanta tjänst övergick till en fjuttig timanställning med enbart ett boende (min förra timanställning var i hela lunds kommun med minst 20 boende) samt 20 st andra vikarier att slåss om tiderna med.

Efter det fick vi som sagt lämna vårt hem, som fortfarande står och tuggar **.*** kr varje månad för p.g.a. den härliga lågkonjukturen och den låga förfrågan på bostäder så kommer det ta tid att sälja huset. Samtidigt har vi nya boendekostnader här :S

Som om att inte det skulle räcka så blir M varslad på jobbet, uppsägning den 15 mars. Ungefär i den vevan började tjafset med dagiset och vi fick betala in dubbelt på räkningen med löfte om att få pengarna tillbaka direkt igen, vilket var en ren löögn! Ska ringa den äckliga kärringen imorgon, remember.

Vad hände sedan? Jo, det kom en dubbel-elräkning, blir oftast så i januari när de läser av mätarna och allt ska korrigeras rätt, sen vart det massa andra utgifter som man inte riktigt var beredd på.

Usch, bara tråkigheter kändes det som.

Men, meen! Det började ljusna i tunneln, spekulanter på huset, M fick ett erbjudande om ett nytt jobb, jag fick fler tider på jobb osv. Nu är det faktiskt ganska lugnt, huset är inte sålt än, förhoppningsvis blir det det snart. M skrev på sitt nya anställningsbevis igår (+2000 kr mer i lön! :D)

Hah, tror ni inte att hans chef kom till honom igår och sa att han inte hade behövt söka nytt arbete för nu var det faktiskt mer att göra igen, ser det ut som att vi skiter i vilket? JA!

Allting börjar se ljusare ut, fram tills iförrgår kväll - skenet kan verkligen bedra. M satt vid datorn. Helt plötsligt säger den "För lite minne" och KRASCH! :|

Jag hade, notera hade, 1,4 gb med bilder på min älskling från dag 1 fram tills idag. Allting är borta!

Jag vet, jag borde ha bränt ut dom för länge sedan men nu var inte jag så smart och gjorde det, ska lämna in datorn till en data-expert nu i veckan förhoppningsvis, bara jag får ut dom bilderna sen kan jag kasta den datorn på tippen.

Det kan se ut som små vardagsbekymmer för en utomstående men för mig så var det nästan det värsta som kunde hända att bli av med alla foton på min älskade son, hans födelse, dopet, jular, födelsedagar, utflykter, hemmakvällar, promenader, lekar, alla tänderna, alla månadsbilder, första steget, första gången han kröp, första badet, första gången i sängen, alla out-fits-bilder mm. mm.

Det känns verkligen som att all skit händer detta året, det märks bara på att det kommer två st fredagen den 13:e på rad (alltså två st lördagen den 14:e på rad) och att det är i oturs och dyster månaden februari (?)

Det är den här återkommande lördagen den 14:e, jag avskyr verkligen den!

Igår hände absolut ingenting, jag hade en lugn och fin fredagen den 13:e, förutom att jag glömde min mobiltelefon hemma och kände mig naken hela kvällen på arbetet, men det kan hända även den bästa dagen!

Dagen idag började med att jag vaknar klockan 6 - KLOCKAN 6! Då gick min buss, är jag förvånad? Nej. Fick dra igång M som lagt sig sent igår, eftersom det är lördag idag så har han sovmorgon, i vanliga fall - inte när det är lördagen den 14:e. Efter många om, men, suckanden och stöningar så fick jag upp min lilla älskling.

I med en slurk kaffe och sen skulle vi köra, förutom att det satt ett 2 mm tjockt lager is på alla rutorna, det var så kallt ute att det rök om bilens strålkastare, sjukt!

Kom till jobbet, hittade inte mina nycklar, var döds-trött, gick praktiskt taget och gäspade hela förmiddagen, verkligen inte likt mig. Nu har det lugnat sig lite och dagen börjar lida mot sitt slut, endast 4,5 timmars arbetstid kvar.

Men för oturen är det ganska många timmar tills klockan slår 00:00, vad kan hända härnäst? Missar bussen hem? Trillar på isen? Tappar busskortet på bussen?

Ååh, mina nerver orkar inte en sekund till.

Allt skit som bara kan hända, händer idag. Började redan i förmiddags, väckte Theo strax innan 10, skulle byta blöjan på honom. Då ligger det en vattenflaska där så hela skötbordet är blött, får byta på honom ståendes istället.

Ungen har självfallet gjort nummer två, jag försöker torka av honom lite försiktigt så att det inte ska kladda, vad gör Theo? Sätter sig ner på sitt ben, skit över hela låret och vaden + foten! Plums i badet med honom, sen ska han ha på sig blöjan, vad gör min lilla man då? Pinkar ner hela mamma och kläderna som han skulle ha på sig.

ÅÅH!! Ner i tvättstugan, in med allt i maskinen, ger Theo frukost, macka + yoggi .. Ja, han kladdade och hade sig men det får han lov, sen ska vi tvätta av oss i vasken, då drar Theo sig ner i vasken och sätter sig och drar strålen över huvudet, dyblöt!

Till något helt annat;

Ringde till vår internet-leverantör som skulle ringt för 2 veckor sedan, då jag ringde och sa upp det, jaa då får vi betala för dom två veckorna också JIPPI! Sen helt plötsligt hade vi 3 månaders uppsägning, jag bara men det hade vi inte i december? Nej, då hade vi inte tre månaders uppsägning helt plötsligt (går det så går det ungefär), men vi kunde inte få pengar tillbaka för de 3 månader vi betalt in i förskott utan vi får sitta med dubbla kabelmodem här + en rauter.

Jaja, ringde till M, vansinnig, han ringde upp dom. Fem minuter senare ringer han mig, så nu ska vi ner där klockan 16 idag och skriva under ett papper så får vi våra pengar tillbaka. JAHA?! Det är som vanligt, tjejerna ska dom köra över, jag ska ge den jävla människan.

Ringde till Försäkringskassan, nu var mitt tålamod slut, frågade kärringen hur det gick med min föräldrapenning jag skickat in begäran om. "Neej, det är ingen som har tittat på den än." NÄHÄ?!! Jag blev garanterad utbetalning senast den 3 februari utav en annan där förra veckan.

"Nej serru, det är lång handläggningstid nu, vi håller fortfarande på med ansökningarna från December" - där flippade jag ut, vad hon fick höra, helt plötsligt säger hon "Men jag skickar denna nu så du har dina pengar på Torsdag denna veckan."


Varför gjorde hon inte bara så från början så hade vi sluppit allt tjafs?!! Nej, dom tycker tydligen att det är roligt att tjafsa dom där rackarna. ÅÅH jag är så arg! Och jag vill röka, jag vill duscha, jag vill ALLT!

Min frukost;



Han blev ovanligt tyst för en stund sen, som alltid när de små liven blir tysta är det för att de hittar på något de inte får, jovisst, tuggat på alla mina tre äpplen HAHA :D Det var faktiskt sött gjort.


Jaa, nu ska jag göra mig ordning och sticka med Theo upp till Veve och Emilia, hoppas den friska luften lugnar mina nerver en aning.

Jag och Theo har precis käkat brunch, fast på eftermiddagen, det blev knäckemackor med kaviar och ägg. Theo är äggvite-intollerant så han fick nöja sig med kaviaren - och det gjorde han vill jag lova!

Kokade två ägg, äggoman som man är, när jag öppnar det ena är det helt orange´t :S öppnade det andra och det är gult och ser ut som vanligt, hm? Här tas inga risker (salmonella) så det brandgula ägget åkte i sopen!

Just nu känns mitt välbefinnande igår kväll, lite illamående med en bubblig mage, som en droppe i havet mot hur jag känner mig idag.

Har vaknat från och till hela natten, kallsvettats och mått illa, steg upp som jag skulle imorse och hoppades på att lite frisk luft skulle ta kål på vad det än var som jag kände av.

Dead wrong, återvändsgränd. På vägen till jobb mådde jag så illa att jag tänkte stanna mitt ute i ödemarken bara för att få en nypa frisk luft. Väl framme i tätorten tänkte jag ta första buss hem igen, men den friska luften fick mig att se ett ljus i tunneln, promenaden till arbetsplatsen skulle med all säkerhet ta kål på illamåendet!

..never under estimate your enemy

Naiv som man är traskade jag i en lugn takt, för att inte magen skulle bubbla ännu mer, till jobbet. Väl därframme insåg jag att promenaden inte hjälpte kungens skit och så fort jag visade mig därinne skickade de hem mig igen.

Det går tydligen maginfluensa och kräksjuka där, jippi, jag tror knappast att det är det jag råkat ut för - jag är inte den som får dom sjukdomarna bara sådär. Men nu tror väl alla att det är det jag har, får se, nästa arbetspass är på fredag, det siktar jag på.

Nu ska jag vila mig och hoppas på att lite sömn kan råda bot på detta, frisk luft och att röra på sig gjorde det iallafall inte, det gav mig bara en något krökt hållning och sölig gångfart.

Endast 19 dagar av detta året har gått, ändå har våra liv förändrats radikalt;

M har fått för sig att han är bisexuell och ska skola om sig till balettdansös, dessutom tänker han attenda en pride-festival nästa helg (?) Theo är sig ganska lik förutom att han har börjat knapra en massa blåa piller och tycker om att sniffa på limstick! Jag själv har ändrat skepnad (eller klivit ur maskerad-dräkten) och blivit en häxa utan dess like, imorgon tänker jag tillaga våran katt till middag. Vårt hem har gått upp i rök och vår bil skrotade sig själv på tippen i förrgår.

Skämt och sido, ser man sitt liv från den synvinkeln (ovanför) så verkar allt det som har hänt inte lika hemskt. Sanningen är att vårt hem är till salu och att jag är på ett riktigt dåligt humör för tillfället på grund ut av omständigheterna runt omkring oss. Och jag önskar verkligen att vår bil kunde gå och skrota sig själv på tippen, jävla problemmakare!

Skulle egentligen inte börja blogga än, i´m waiting for a new design on the blogg, men när man suttit 8 kvällar i rad och läst bloggar så blir man lite sugen på att själv skriva av sig.

Måste tillägga en sak;
Barn är inga leksaker!

- and it´s time for some wining, i believe.

Idag är jag trött och grinig, lättirriterad och extremt negativ, varför? Joo, det började så här att jag inte fick den nattsömnen jag hade förväntat mig i förrgår natt och sovmorgonen dagen därpå som jag hade blivit utlovad var som bortblåst!

Ajaa, inte mycket att göra åt det för jag skulle ändå till la wörk klockan 12 och jobba till 21:05 - de där sista 5 minuterna är ungefär som mina 5 mm i min längd - extremt viktiga!

Lagom till halv 8 snåret på kvällen inser jag att nattpersonalen på avdelningen inte kommer komma och den kommer inte att ersättas heller, p.g.a. att verkligen ingen kunde gå in, så jag tog på mig att stanna kvar över natten.

So I did, kom hem strax efter klockan 8 imorse, lyckades slumra till vid halv 9-9 tiden, väcks av M ett par timmar senare för då ska inte jag ligga där och dra mig för då kan jag absolut inte somna sen ikväll!

Nähä (?!) här har man ingen egen vilja kan jag säga så jag har helt enkelt varit uppe sen dess och mitt humör är som sagt inte alls på topp, möjligtvis på fel topp om det skulle vara något.

Aaa, för att sammanfatta gnället;
- jag är arg idag, men som alltid så kan argalappen pigga upp mig en aning;

Fortsättning på cp-läkare kan man säga!

Fast denna gången var det CP APOTEKET som började, åkte in till Ystad Lasarett igår för apoteket där var det enda i närheten som hade Theos medicin hemma.

Kommer in, får sitta i en lång kö, kommer till kassan, dom tar receptet - får sitta ner ytterligare 20 minuter för att de ska blanda till medicinen, kommer tillbaka till kassan igen.

Väl där så säger hon i kassan;
"Detta är en jättehög dos, det måste ha blivit fel."

Jag som redan är trött på allt som ska krångla försöker febrilt tala om för denna söta tant att doseringen är hög pga att han redan fått denna medicin innan i den vanliga dosen och att det inte hjälpte så därför är doseringen hög och doktorn har informerat oss om detta.

"Nej, jag kan inte skriva ut detta förrän jag har pratat med doktorn, du får vänligen sitta ner tills jag fått tag på honom."

Återigen back in the chair, trodde jag skulle få ett riktigt utbrott där inne, nu fick det vara bra!

Hon kom tillbaka igen och talade om att doktorn inte var anträffbar men att de lagt in en sökning på honom så han ringer as soon as possible.

Jag och M och Theo åkte ner till småbåtshamnen under tiden och promenerade där, faktiskt himla mysigt och Theo tyckte det var jättespännande med alla båtar.

Åkte tillbaka till apoteket (som skulle ringa oss när de fått besked) och då säger de att doktorn vi träffade inte var tillgänglig som igår, men de har fått tag på EN ANNAN DOKTOR som ska ge sitt utlåtande.

Där fick jag ett utbrott, ska de låta en doktor som inte ens har träffat Theo och tittat på honom eller hört all bakgrund till allt detta bestämma hans dosering?! Och läkaren som skrivit receptet blir totalt ignorerad.

M blev också vansinnig och vi körde in mot Sjöbo, strax utanför Sjöbo ringer apoteket och säger; "Vi har pratat med den nya läkaren nu, han har dragit ner doseringen till hälften så nu kan ni komma och hämta medicinen."

Jag tror aldrig att jag har dumförklarat en människa så hårt som jag gjorde då - "Han har redan fått den doseringen en gång och den biter inte på det!"

"Ni låter en helt främmande doktor bestämma över min sons medicinering så vi kommer få åka akut in med honom till Lund om 10 dagar igen, vad fan är det för logik?!!!"

Sa till henne att vi hämtar ingen medicin förrän de fått tag i den doktorn vi träffade.

08:30 imorse ringde det från Apoteket i Ystad.
"Hej, vi har fått tag på doktorn ni träffade och vi har ändrat tillbaka till den doseringen han hade skrivit ut så nu kan ni komma in och hämta det."

Jag har bara ett fucking ord att säga om vår fucking jävla sjukvård i detta landet;
LÖÖÖNT?!!

Jävla viktigpettrar som dyker upp överallt!
THANKS FOR NOTHING!

Tänk nu om vi hade nöjt oss med vad den "nya" doktorn ändrade doseringen till igår, inte fan hade apoteket fortsatt ringa vår doktor för att se ifall den nya doseringen blivit rätt!

"Men vi måste dubbelkontrollera sådant innan vi ger ut medicinen så det inte blir något fel."

Det enda den fucking personalen höll på att göra var ett stort jävla fel med Theos dosering så han inte blir av med sin öroninflammation! Lita på en doktor som inte ens undersökt mitt barn ... Dumförklarar doktorn vi träffade och skita stort stycke i vad vi föräldrar anser,

- that´s mee!

Orka med en dator? Det har jag inte gjort på ett ganska bra tag nu, det är bara för himla trist ibland, har kommit in i en sån blogg-torkar-svacka (eller vad det nu är dom kallar det).

Och det är faktiskt jättejobbigt att ta sig ur den, uppe på det hela finns det inte en enda rolig blogg ute i cyberrymden som kan ge mig en gnutta inspiriation till att skriva vidare.

Nej det är helt klart mycket trevligare att sitta med en väninna på verandan och ta en kopp kaffe och snacka om allt möjligt, känns faktiskt som att jag får ut mer av det än av den här fjoll-bloggen.

Me like real people (?!)

Hon som alltid finns där när jag känner mig nere, som kan få mig att skratta och tappa vardagen totalt, hur fan kan hon bara lämna mig?

Nää, så farligt är det inte, men fan inte så långt ifrån ..

Vet inte om ni har hört den tragiska nyheten, men min favorit-blogg har lagts ner - HemligaHaggan - det är fan bara inte sant, ska alla försvinna nu?

Hemliga Haggan, Pygmén och Satungen - dom känns som en liten såpa man har följt, det kan inte bara sluta sådär! Fyfan, det är som en bra bok med ett uselt slut,

man bara sitter där och tänker på all den tiden och energin man lagt ner på att läsa den där j*kla boken och till vilken nytta, för att få ett skitslut (?!)

Kunde lika gärna struntat i att läsa boken, och det hade jag gjort med om jag varit smart nog och läst slutet först!

Detta känns ungefär lika ruttet.
LOUSY ENDING!

men blogg.se suuger!

Jag har sagt det innan och jag säger det igen, denna sidan behöver en seriös make-over! Det är då fan, måste man fixa allt själv eller vad är det frågan om (?!)

Ibland undrar man.

Märks det att jag fortfarande är vaken och verkligen inte borde vara det? HOHO - you´re so right! Tänkte att jag skulle hinna vräka av mig lite godsaker härinne innan jag trillar i sängen.

Fast efter all den här cp-energin det har tagit mig att ta mig in på den här fattiga sidan för att få chansen att vräka av mig har fått mig att helt tappa lusten.

- sorry bloggen, det blir inget för jag har huvudvärk.

Så nu får ni sitta där i er ensamhet och undra vad jag egentligen hade på hjärtat om inte den här fiina tjänsten från blogg esse hade fuckat sig.

det dom säger om barn!

När ett barn är tyst är det fara och färde på G! Igår blev Theo tyst, då satt han och knaprade i sig min internetdosa, nu imorse satt han tyst, då har han dragit ut mitt minneskort till kameran ur skrivaren och satt i godan ro och gnagde på det.

Och så blir han skitsur när han inte får ha det :p Tänk om han kunde sitta lika fint och snällt när han får en av sina egna leksaker, nej - på något konstigt sätt är dom inte alls lika roliga (?!)

Aaa, rolig morgon ja visst. Skönt att M som går hemma och är pappa-ledig får lov att sova ut |-) Ser verkligen inte fram emot min 7-16  mån-fre nästa vecka.

Eftersom jag jobbat mån-lör denna veckan trodde jag att jag skulle få en lugn morgon idag, kanske lite sovmorgon, kaffet färdigt när man vaknar, eller åtminstonne att vi skulle gå upp tillsammans,

Ibland undrar jag hur jag orkar med allt som hänt/händer, ibland undrar jag vad det är som får mig att inte bara tappa kontrollen och skrika rakt ut.


Över 1,5 år har gått och nu ikväll är första gången jag tittar på dessa fotona, jag förstår inte hur jag har kommit så här långt som jag gjort utan dig pappa, är det för att jag vet om att vi ses igen? Aldrig att jag kommer känna efter, but still;

- varför har jag skiten kvar?

Jag loggar in lite då och då, mest för att se vem som har varit inne och rotat på en, konverserar väldigt sällan med någon - det händer men inte alltför ofta.

Det är inget kul att vara därinne, man loggar in, glor i en minut och klickar ner rutan, ungefär så roligt är det - men jag ska ha kvar den (?!)

Nu loggade jag in - no life on me! Men tydligen finns det någon som har mindre liv än mig för jag gick in i besöksloggen, som vanligt - LOOL! Varför blir jag itne förvånad?

Hade fått typ 10 besök av en viss FRauL F53 eller något sånt, den blev medlem 12:15 idag - den loggade in på mig 12:15 idag *hmm* - människor som bara registrerar sig för att snoka, såna har jag inne på mig ett par ggr i veckan :S

jävla skit!

Har precis stängt ner Theos fond-överföring nu, vi fondsparade till honom den 10e var månad, nu har hans fond sjunkit med ett helt månadsbelopp - och vi har ändå den fonden som inte ska sjunka utan mest ticka ränta.

FIMPNING!

Så nu är den borta, pengarna som står på fonden får stå kvar men vi ska sätta in pengarna som vi skulle fondspara in på hans konto istället varje månad tills börsen stabiliserat sig.

Samma med mina ABB, på ett par dagar har de sjunkit från 30.000 till 25.000 - hey ya! Borde sålt skiten innan, men det är lätt att vara efterklok .. och väldigt lätt att vara girig innan dess!

Inga fler värdepapper på ett tag säger jag bara!
Fast Forexbanken ska ha  rätt bra avkastningsränta?