Ibland undrar jag hur jag orkar med allt som hänt/händer, ibland undrar jag vad det är som får mig att inte bara tappa kontrollen och skrika rakt ut.


Över 1,5 år har gått och nu ikväll är första gången jag tittar på dessa fotona, jag förstår inte hur jag har kommit så här långt som jag gjort utan dig pappa, är det för att jag vet om att vi ses igen? Aldrig att jag kommer känna efter, but still;