Jag vet inte om någon av er är bekanta med behovshierarkin, eller en snubbe vid namn Maslow för den delen heller som var den som presenterade den kända teorin "Maslows behovstrappa"..? Jag kände inte heller till honom förrän jag började min resa i undersköterskeutbildningen, teorin dök upp i flertalet ämnen och har häpnadsväckande nog fått en egen plats i mitt lilla hjärnkontor, vem var det som sa att tjat inte lönar sig!? 

 

Iallafall, den här mannen menade att människan har olika behov för att må bra, han skilde på de primära och de sekundära behoven. Behovsmodellen ställs upp likt en trappa med fem trappsteg, dock är de tre nedre stegen (de primära) ett enda jättekliv som man bör trampa uppför på samma gång. Dessa primära (nödvändiga) behov är; kroppsliga, fysiska behov; syre, föda, vätska etc. trygghetsbehov; t.ex. tak över huvudet samt sociala behov som omfattar att människan är ett flockdjur som behöver både kärlek och gemenskap för att må bra.

 

Dessa behov gott folk är de grundläggande ingredienser i något vi kallar god hälsa - det vi alla vill uppnå! Om inte dessa är uppfyllda kan vi omöjligt gå vidare i trappan. Självklart är behovet av syre och föda viktigare än skydd och gemenskap men tillsammans bildar de grunden för en god helhetssyn på livet.

De sekundära, eller som Maslow kallade dom - självförverkligande, är precis som de låter - inte livsnödvändiga, vi kan leva förutan dom utan att hotas av självförödelse! Dock är de psykiskt höjande för människan och kan påverka dennes livskvalité på ett otroligt positivt sätt - och ni vet om vi mår bra psykiskt mår vi även bra fysiskt, right?

 

Allt hänger ihop i livets stora kretslopp,

 

Trappsteg fyra ombesörjer behovet av uppskattning, visst blir vi alla lite gladare när någon uppskattar oss för den vi är eller något vi har gjort? Att få beröm och ros stärker självkänslan och ökar kongruensen mellan vårt idealsjälv och självbilden (som alla människor har). Ja, det där med uppskattning och beröm ska man inte sitta och hålla inne med, ett leende föder fler leende så smile people! :)

Det där sista trappsteget då, det översta, sista och egentligen mest värdefulla uppnåbara, det kallar Maslow kort och gott för självförverkligande - det innebär när vi uppnår ett större mål i livet som vi kämpat för. Här utvecklas man som person och får både bättre självkänsla samt självförtroende, jaa det är väl detta trappsteget man skulle velat stå uppe på och dansa hela dagarna? Fast då hade det nog inte varit lika åtråvärt och belönande I guess!

Känner ni er utbildade nuu? Vad tuusan ville donnan med detta psykologiska inlägg!?
Det ska jag berätta för er,

 

Jag är 27 år gammal, har en son på snart 5 år, har arbetat sedan jag var 18 år och aldrig haft semester (!!) dock var jag "ledig" i 4 månader i samband med att vår son föddes men sedan dess har det varit full rulle! Jag har arbetat nästintill alla helger de senaste 5 åren, storhelg som vanlig helg, kvällar, nätter - you name it, I´ve been there! Det har varit jobbigt att aldrig veta när man ska arbeta eller om man ens får ihop sina timmar varje månad, men dock har jag klarat det i alla dessa år (+) och när det varit som jobbigast har jag alltid försökt tänka att någon dag är det min tur, och vet ni vaad?