Åh, välkommen hem till mig själv!

Ikväll behövde jag en rejäl klapp på axeln innan jag gick hem för fyfan vilken galen kväll det har varit! Nej, jag har inte varit ute och roat mig, jag har jobbat - som jag alltid gör!

Pensionisarna kan vara jäkligare än man tror ibland, haha, lustigt nu när man tänker på det. Kvällsmaten var lite försenad idag på grund av olika komplikationer och den ena avdelningen med drygt åtta boende på trodde att de hade hittat den bästa lösningen för att få maten att komma;

De tryckte järnet på sina knappar på samma gång! Det plingar fortfarande i mina öron efter deras lilla sammansvetsade larm-attack - eftersom vi inte visste om att det var därför alla panik-ringde flög juh pulsen upp i taket, hjärtklappning, kallsvettning och total yrsel.

Aa, jag kan säga det - jag har aldrig känt mig så stressad någon gång!

Nackdelen med att vara en ny vikarie med ett par års erfarenhet är att trots att man inte riktigt vet hur man löser olika situationer så vet man vilka konsekvenser förseningar kan leda till - ikväll önskade jag mig tillbaka till mina första månader som timvikarie - rena lyxen!

Ajaa, det löste sig till slut och alla låg fint i sina sängar när vi gick hem, we completed our mission but the way from start to finish wasn´t all good ;/ ..