Jaa, ibland är man roligare än man gör sig.

När jag höll på att laga potatisbullarna/värma dom i ugnen, frågade Theo mig gång på gång; "Är de snart färdiga mamma?" och varenda gång blev svaret; "Nej, hjärtat, de är inte riktigt varma än!"

Minutrarna gick och Theo blev mer och mer otålig.
"Är dom färdiga nu mamma?"

Till slut, efter många förfrågningar; "Ja hjärtat!"

När jag precis lagt upp maten på hans tallrik säger jag;
"Nu får du vänta lite Theo för maten är varm!"

Den blicken jag fick tillbaka översatt i ord;
"Skojar du med mig?!"

Ååh, jag måste vara belönad med den underbaraste unge i denna världen!

Theo leker med sina bilar;

Bil1 - "Men, vad gör du?"
Bil2 - "Vi försöker bara rädda dig."
Bil3 - "Vi har en överraskning till dig!"
Bil1 - "Va? Har ni?"
Bil2 - "Ja! Den är här borta."
Bil3 - "Titta! Överraskningen är Blixten!"
Bil2 - "Vrooom vrooom! Wow, han är cool!"

Och så fortsätter det, just nu har de "alla" gått in på rummet och hittat några andra Blixten-figurer.

Att ett barn på tvåochetthalvt år bara kan sitta så och vara tre olika "personer" på samma gång, föra ett "ordentligt" samtal - jag är totalt häpen :| Min underbara lille skruttunge!

Vår otroligt fina solstråle!

Tror ni att vår lilla kille börjar bli stor..?

Vägde och mätte honom här hemma för en månad sedan, då var han cirkus nittiosju lång och vägde femton kilo (!) Storlek nittiotvå är snart ett minne blott, istället välkomnar vi storlek nittioåtta slash etthundrafyra;

Haha, jag har världens bästa son!

Han har mer koll på våra regler än vad vi själva har. I detta hemmet behöver man inte vara orolig för att det ska bli orättvist mellan vuxen och barn på grund av att den vuxna inte tänker på att följa alla de 1000 regler som barnet måste.

Nej, jag har min egen lilla påminnare! :)

Om vi skulle råka säga "Fyfan" så säger Theo;
"Så där säger man inte!"

Häromdagen sa jag till Theo att vi hade bråttom och måste springa;
"Mamma, man får inte springa inomhus."

Om teven står på när vi äter;
"Inte teve när man äter!"

Och så fortsätter det, hela listan igenom! :D
Theodor är den coolaste lillkillen som finns!

Har haft lite svårt för att introducera "fisk" i Theodors kost, han has a thing for fiskar, eller något (?) Han har ätit maten med god aptit tills han kommit underfund med att det är "fisk" på tallriken. Då har det blivit tvärstopp.

Nu har jag äntligen knäckt nöten utan att behöva smussla in maten i munnen på honom, jag säger bara att det är samma mat som Mummel äter! Mummel är då pingvinen från Happy Feet som råkar vara en av Theos favoritfilmer och karaktär.

Det är nog en av de vanligaste tillsägningarna som finns i våra svenska hushåll.

Men idag kom jag på något som faktiskt är värre än att "Leka med maten"
- det är att PRATA MED DEN!

Oh my god, där stod jag med min påse med räkor och lilla Theodor kommer.
- Vad är det där mamma?
- Det är räkor, hjärtat.

Theo stod och tittade på dom en stund och till slut sa han;
- Hej små fiskarna! med sin på tok för gulliga bebis-röst.
- Nej, hjärtat det är inga fiskar, det är räkor. svarade jag.

Då sträckte han fram handen för att klappa dom.
- Nej hjärtat, man får inte klappa dom, dom vill vara ifred.
Theo tittade på mig, tittade på räkorna och sa;
- Hej små fiskarna, det är ingen fara, vi ska inte äta er!

Återigen med den på tok för gulliga bebis-rösten,
snacka om att jag inte ville äta de små söta fisk-räkorna efter det ;/ ..

Jaa, då var det vår tur att få öronen uttjatade :D

Igår började det lite smått, men idag har det eskalerat;
"Varför det mamma?" x 10.000 :|

Hah, och han nöjer sig inte med svaret heller utan besvarar det med ett nytt "Varför det?" och när jag till slut säger "För att det är så!" svarar Theo det med;

"Mamma, jag frågade faktiskt varför?"
Haha, ska man skratta eller gråta? :D

Hah, mammas kille har morsans humor ;D

Ikväll är en ganska tom kväll får jag säga, Lilleman är inte hemma (!) waah, hela vår lägenhet känns tyst och tom. Tänk att en liten kille kan fylla ett helt hem med skratt och glädje - otroliga Theodor!

Theo har tagit det stora klivet idag och ska sova över ensam (utan mamma och pappa) hemma hos farmor och farfar, ingen var lyckligare än han själv haha :) Trösten är att jag vet om att han inte kan ha det bättre än vad han har det där och att han trivs - skönt att ni finns! :D

Såå ikväll blir det en slå-in-Theos-klappar-kväll, han får juh inte se dom, de ska Tomten komma med!

Haha, vår lilla man är bara för rolig ibland!

Alldeles precis när jag stod och vek in tvätten som vi tvättade igår kom han in i rummet;
- Mamma! Jag är gammal! Två år!

Hah, kunde inte låta bli att le åt hans kommentar, han menade självklart att han "är två år gammal" men mixtrade ihop orden lite ;) Lyckliga lilla Theo, vår allas favorit!

Det finns en person i denna värld som får hela min insida att glänsa av lycka, samtidigt som hela mitt liv kan rasa vid bara tanken på eller risken av att något skulle kunna skada denna lilla människan.

Det är den första personen jag vill se när jag vaknar och den sista att se innan jag går och lägger mig. Han är vårt ljus, vår lycka, vår länk till allt här i livet - Mamma och pappa älskar dig mest ut av allt skruttunge!

Theo är den tokigaste, mest idérika, ambitiösa, glädjebringande lilla två-åring jag någonsin mött! Och det skriver jag inte enkom för att jag är hans mamma, alla som någon gång har träffat Theo har märkt att han är en otroligt framåt individ med en hjärnkapacitet som är ovanlig för hans ålder!

Han är omtänksam och snäll med samvetet på rätt ställe, samtidigt som han kan vara en riktig liten bråkstake som kan ställa till med både det ena och det andra! En vilja av stål och ett hjärta av guld - det är vad Du har älskade Theodor!

Ibland blir jag rädd för hur snabbt Theo lär sig saker.
Hans tal, hans beteende, allting, det är inte ens i närheten av en vanlig två-åring.

För en kvart sedan startade jag Farbror Joakim till honom, Theo har hamnat i stadiet att han vill se Farbror Joakim i två minuter sedan ska han se på Nemo och efter två minuter av den ska han se på Blixten och så går det runt, runt, runt.

För att motverka detta beteendet har jag förklarat för honom att om man vill se en film så får man titta färdigt på den innan man byter till en ny och det har han förstått.

För en stund sedan kom han iallafall och sa att han ville se på Nemo så jag svarade att "Nej hjärtat, nu får du titta på Farbror Joakim!". Han gick in till teven igen utan diskussion, precis som vi lärt honom.

Alldeles precis tyckte jag att jag hörde "Introt" till Nemo (?) "Neej...." tänkte jag "Hur skulle det kunna höras nu?" Gick in till teven och mycket riktigt, Nemo var igång!

Theo har alltså stoppat Farbror Joakim, tryckt ut skivan, tagit ur den och lagt den på teven (där den alltid ligger), hittat Nemo skivan som är en bränd skiva och ser ut som alla andra, lagt den på rätt håll, fått in luckan igen och startat filmen!

Hur otroligt är inte det (?!)

Klockan är tio över nio den här Söndagsmorgonen.

Kan för andra tyckas som ganska tidigt men för en snart två års kille har man hunnit med mycket! Aa, ätit två stycken frukostar, sprungit runt och busat så mycket att farmor vaknade.

Jaa, han har tillochmed spelat på sin pappas elgitarr som var kopplad till förstärkaren
- denna har han dessutom själv startat!

Då vaknade självfallet farfar också!