- över en natt!

Theos senaste meningar är;
"Vad gör du?"
"Vem är det?"
"Det gör inget."
"Det är inte farligt."
"Vart ska du?"

Häromdagen när vi åkte hem från T-lilla satt jag och M och pratade "vuxensnack", Lilleman satt där bak lugnt och stilla. Helt plötsligt, från ingenstans, säger Theo "Mamma, sluta prata med pappa!" - whaat? Hah, jag och M bara tittade på varandra och skrattade och började prata med Theo istället.

Även hans "R" som började komma för någon vecka sedan sitter nu som en smäck! "Mammas och pappas rrrrum" bruka han säga, R verkar vara en väldigt rolig bokstav för Lilleman!

Godförmiddag världen!

Huuga vad trött jag är idag, Lilleman har haft en dålig natt, vaknat tre gånger och varit ledsen - mardrömmar kanske? Han har nog varit vaken två och en halvtimme inatt så han är ganska mör just nu med tanke på att han steg upp tio i åtta imorse :S

Sitter här och segar, väntar på att klockan ska ticka vidare så man kan dra sig ner mot byns lilla centrum, frisk luft kanske piggar upp?

Theo sitter och läser i sin Blixten-tidning han har fått av M, den roar honom mer än jag trodde att den skulle göra - najs surpraajs! :) Han både räknar och lever sig in i serierna via bilderna!


Jag får se mig besegrad denna gången, bara för att det inte står "För barn från 2 år" på sakerna behöver det inte betyda att de inte kan glädjas av dom iallafall - så länge de inte är skadliga för dom!

Kvällsmaten serveras alltid runt klockan fem på eftermiddagen, vid sju-snurret får han en frukt eller något annat litet tilltugg och efter det är det badet som gäller!

Äntligen har jag fått det på film!

Yees, då var återbesöket avklarat!

Har nyligen kommit hem från Barn-mottagningen i Ystad där Theo som sagt har gått för sina "böjveckseksem" sedan februari 2008. Då varken eksem eller torr hud förekommit på 1.5 år (sedan april 2008) är han nu avskriven ifrån det.

"Antagligen var det en allergisk reaktion av äggvita som utslagen kom ifrån."
sade farbror doktorn idag efter att ha synat Theo väldigt noggrant.

Det började med att de sa att Theo var mjölkallergiker och att det var laktosen i mjölken prickarna kom ifrån. I januari 2008 fick han börja på laktosfri ersättning, detta bytet reducerade inte prickarna ett dugg men vårdcentralen vägrade att lyssna på mig angående AD-dropparna och att prickarna faktiskt hade börjat träda fram efter att han börjat få dom.

Ringde till Barn i Ystad, kom in där i februari 2008, när vi kom dit blev läkaren minst sagt upprörd, Theo såg ut som en röd-prickigkorv rent ut sagt! Hela hjässan, bålen, ryggen, armarna och benen var fyllda med utbuktande röda "kakor". Han sattes genast in på en penicillin-kur och två olika sorters salvor men fortsatt laktosfrikost - lyckades icke övertyga denna läkaren heller om AD-dropparnas inblandning i det hela.

Återbesök april 2008 på Barn i Ystad, prickarna var puts väck och vi ifrågasatte läkarnas ordination på laktosfrikost. Därav gjordes ett blodprov enbart för att "övertyga" oss föräldrar om att läkarna faktiskt hade rätt! Provsvaren visade inga tecken på laktosintollerans, provet visade trettio olika saker de hade tagit prov på och det enda som gett utslag var just äggvita 0-1 på skalan - alltså typ nada?

Hösten 2008 var vi på återbesök igen, då åt Theo både mjölk- och äggprodukter, inga prickar eller torr hud syntes till och inga salvor hade använts på ett halvår. "Vänta ni bara, det kommer nu till hösten när det blir regn och rusk ute!" sade doktorn till oss.

Idag, hösten 2009, frågade han oss om han inte haft några utslag eller torr hud "Nej, inte sedan april TVÅTUSENÅTTA!" svarade jag honom. Och då var han såklart tvungen att lägga den där smarta kommentaren om att det var inga böjveckseksem utan helt enkelt en allergisk reaktion utav äggvita, för det är han juh känslig mot!

"Fast han har nog vuxit ifrån det nu eftersom MPR sprutan inte gav några utslag" fortsatte han.

De kan säga vad de vill för jag vet om att min son fick prickarna efter att vi gav honom AD-dropparna och det står även på den flaskan att i sällsynta fall kan dropparna ge utslag, och denna gången var Theo en utav de sällsynta!

Doktorn får säga vad han vill, jag vet att jag hade rätt all along!
Fuck sjukvården, ibland behövs bara en förälder och lite sunt förnuft.

Jag hade mer än gärna gått och lagt mig nu kan jag säga, att sova en timme på eftermiddagen gör gott för en liten mamma som har svårt att hålla sig vaken när det börjar dra sig mot kväll.

Däremot min lilla 23-månaders kille (som han uppgraderades till i lördags) vill inte alls sova middag. Nej, för honom är middagsluren ett slags straff, slöseri med all den tid han hade kunnat sprungit runt och busat på.

Därav är det lite småtjafsigt här just nu, Lilleman ropar från sängen:

"Mamma! Tiger e vaken!" - precis som att han skulle få stiga upp igen för det?
"Mamma! Inte sova, titta Kalle Anka!" - mission impossible då mamma bestämt att även Kalle Anka sover middag på eftermiddagen!

Han har haft tio små ärenden, massor med olika saker han ska prata om och många charmiga anledningar till varför han måste upp igen. Nu körde han nog med det sista kortet han hade i leken tror jag;

Theo har en dille för sig att han aldrig ska berätta när han har bajsat och att byta en b-blöja är något av det värsta han vet. Därför går han och drar på det länge innan han kommer fram till oss så vi känner b-lukten och kan gå in och byta blöjan.

"Mamma, också bajs i blöjan!" stod han och sa precis, flera gånger. Gick in, bad om att få titta i blöjan - vilket man typ aldrig får i vanliga fall men denna gången fick jag direkt. Inget bajs.

Jag hoppas på att det var hans trumfkort och att han nu, efter lite gnäll, faktiskt går och lägger sig så vi kan ha en glad liten Lilleman här hemma i eftermiddag/kväll.

Ja min vänner, det är därför jag är hemma idag!

Skulle egentligen ha jobbat i Dalby men Lilleman verkar ha fått sig en släng av dagis-smittorna. Snuvig, hostig, gnällig and so on, igår kväll kändes han febervarm så jag ringde till jobbet och sa att jag inte kunde komma idag.

LÄS DETTA SOM IGÅR!

Nu är vi hemma igen! Som om att ni ens visste om att vi varit borta?
Hah, lite torr ginis-humor som kikar fram!

Vi har varit i Lund, på Universitetssjukhuset för att följa upp Theos öroninflammationer. Lilleman hade juh öroninflammation juni-januari förra året, han fick även 6st penicillin-kurer på raken - allt rävgift man bara kan tänka sig!

I Januari började det äntligen att ge med sig och vi skulle inte behöva komma på efterkontroll. Men både på 18 månaders kontrollen, krupp-besöket och ett till besök har tre olika läkare (i både Ystad och Sjöbo) sagt att han är röd och irriterad i sitt vänstra öra.

Jag ringde och bokade tid till öron i Lund för de är de bästa men idag när vi kommer in där så säger "Farbror Doktorn" att hans öron är helt perfekta, ljusa och fina och trumhinnorna fungerar som de ska - de testade dom med en liten luftpump.

Bara jaha? Man vet då aldrig vad man ska tro men nu får vi iallafall lita på honom.

På onsdag har vi ett annat återbesök, denna gången till Barn i Ystad. Minns ni hans "böjveckseksem" som han fick när han började ta Ad-droppar vid 6 veckors ålder?

Böjveckseksem är återkommande och mycket drygt att ha att göra med, har själv haft det och jag vet om att när det började bli kallt och vått ute kom det fram - men det har det inte gjort på Theo!

Nej, de små prick-rackarna har inte synts till sedan april 2008 och när vi var på det första återbesöket på hösten 2008 så förklarade jag det för den doktorn.

Doktorn: "Smörjer ni honom nu regelbundet med den mjukgörande kortisonsalvan?"
Jag: "Nej, vi har inte smort honom med den sedan i april! Och du ser själv att han inte har några prickar så varför skulle vi smörja då?"
Doktorn: "Böjveckseksem kommer oftast vid höst- och vintersäsongen, så vänta du bara om ett par veckor kommer du få smörja igen! Men det är juh bra att han har klarat av sommaren, fast det är bara för det är torrt ute som han inte har fått tillbaka det!"

1 år senare - fortfarande inga eksem, fortfarande stora tuber med salvor som inte rörts på 1.5 år - jag undrar vad han säger denna gången? Att han vuxit ifrån det? Isåfall växte han ifrån det i April 2008 och han fick skiten i Januari 2008, det gick fort?

Jag vidhåller, det var en allergisk reaktion från AD-dropparna som fick gå så pass långt på grund av vår idiotiska BVC läkare "Elaka Tanten" som vidhöll att vi var tvungna att ge honom dropparna för de är LIVSVIKTIGA!

Lilleman har fortfarande inte fått några jäkla AD-droppar och han växer och mår bra,
GAH, jag kan då bli vansinnig för mindre!

Kväller mina kära blogg-läsare! :)

Har egentligen inte tid att sitta här för jag och älsklingen ska titta på film nu men jag mååste skriva en komisk sak som hände innan idag - annars har jag glömt bort det till imorgon!

Det var imorse, jag och Theo hade klätt på oss för att springa till mötet och såklart var jag tvungen att fotografera honom i sina nya, varmare, kläder. Theo som tycker kameran och fotograferingen är ett återkommande, störande moment i hans vardag blev som vanligt irriterad på mig (!)

Lyckades få till en och annan bild, de flesta suddiga därav kämpade jag ett par minuter till för att få det helt bra. I hopp om att vända Lillemans irriterade humör till något positivt fotograferade jag hans kylskåpsmagneter (som självklart är Blixten-figurer) och visade honom fotona.

Jo, visst blev Lilleman glad men resultatet blev inte som jag hade tänkt mig. Helt plötsligt skulle jag bara fotografera Luigi, Blixten, Doc, Sally och alla andra - resterande bilder blev alltså på olika figurer från Disney-filmen Bilar.

Till slut var jag tvungen att lägga ner kameran, då blev Theo irriterad "Nej mamma!" röt min lilla gosse. "Fota Igi mamma, nu mamma!" fortsatte han. "Nej hjärtat vi hinner inte fota mer för nu måste vi gå." svarade jag honom.

Den beryktade trotsen har forit i vår lilla stjärna och den kan komma i vilken situation som helst och var som helst och nu visade den åter sig igen!

((Lite bakgrund till Lillemans uttalande som ni snart ska få höra!))

När Theo är olydig och inte alls lyssnar på oss brukar M fråga honom;
- "Ska du ha smisk i rumpan?"

Och så vidare i refrängen - Efter tjafset om fotograferingen tog Theo upp min halsduk och började flaxa runt med den samtidigt som han med hög röst sa till mig;

- "MAMMA, SMISK I RUMPAN!"

Jag kunde inte tro mina öron! Vad sa han?! Samtidigt såg jag den lilla 92 cm långa och 14 kilo tunga killen stå med min två meter långa halsduk och med alla krafter i världen försöka svinga upp den från golvet utan resultat

- det var svårt men jag lyckades hålla mig för skratt!

Fotograferingen gick bra idag!

Theo har varit ganska bångstyrig hela dagen och det började direkt när jag väckte honom imorse - han vägrade ta sina kläder på sig! Jag drog till med alla övertygelser som fanns i bakfickan men ingen tycktes bita på honom. Till slut sa jag "Men hjärtat, du ska fotas med Ebba idag juh! Då måste du ha dina fina kläder på dig!"

Vips så var ungen påklädd (?)
Tösen har bra inverkan på honom ;)

Vi fick gå till dagis i regnet, jag och Snutte var som dränkta katter när vi kom fram - Snutte var då Theos regnskydd och uppfyllde sin uppgift exemplariskt! Det mindre exemplariska var när Theo skulle gå runt med den dyblöta Snutte inne på dagiset men det löste sig ;)

De första vi mötte inne på dagiset var Ebba och hennes mamma, jag såg direkt hur Ebbas mamma viskade i hennes öra och pekade mot Theo. Självklart var jag tvungen att göra detsamma ;D och när Theo fick syn på Ebba så var det som när man tänder på en nyårsraket!

Theo for runt på hela dagiset och ropade "Ebba! Ebba! Ebba! Ebba!" - jaa, han var så exalterad att han inte ens märkte att han sprang åt fel håll haha :) Till slut fick jag lugn på den lilla mannen och vi kunde sätta oss tillsammans med Ebba och hennes mamma vid ett bord.

Ebba satt och byggde med ett Bamse-pussel och Theo skulle självklart hjälpa henne. Småpratade med Ebbas mamma och hon berättade att Ebba aldrig delar med sig av sina leksaker, bara till Theo! Och hon kallar Theo för Tiger men börjar bli ganska duktig på att säga Theodor.

Sånt är verkligen det roligaste att höra, helst med tanke på att Ebba änsålänge inte pratar lika mycket som Theo :)

Det var så mysigt att se dom två tillsammans, men Ebba är minsann en bestämd liten dam och det behöver Theo! Där gick inte vad som helst hem, duktig flicka :)

Efter en stund var Ebbas mamma tvungen att åka till jobbet så jag och Theo satt kvar med Ebba. Lilla blyga tjejen klättrade till och med upp i min famn, snacka om att jag kände mig stolt! 

Till slut var det även hennes tur för självporträttfotografiet och Theo blev som galen, han ville juh fotas med Ebba ;/ .. Frågade en av fröknarna om inte Ebba och Theo kunde fotas tillsammans, både jag och Ebbas mamma ville det, men det gick tyvärr inte - gnat-tanter säger jag bara.

Sedan blev det iallafall dags för "klassfotot" - gud, vilket kaos säger jag bara! Ungarna blev juh helt stirriga av att vara 40 st barn i ett 16 kvadratmeter stort rum (!) Theo brydde sig inte så värst men de stackars andra små barnen som gallskrek och var helt panikslagna - det skar i hjärtat kan jag säga :(

Lilleman fick sitta mitt i fotot tillsammans med den andra Theodor som går där,
längtar tills vi får hem bilderna! :)

Ebba satt tyvärr hos en annan fröken,
tyckte hon kunde suttit tillsammans med Theo istället.
Våra små hjärtan (L)

Yees, imorgon bitti är ytterligare ett tecken på hur stor vår lilla kille egentligen är (!) första fotograferingen med klassen - eller dagisbarnen blir det juh! Ett "klassfoto" och ett enskilt foto blir det trots allt!

Morsan är oroligare än Theo kan man säga, hah, Theo bryr sig inte ett skit, men det ska han inte heller :) Själv har jag spenderat en bra stund av kvällen att hitta fram den rätt Outfiten inför det stora eventet imorgon! Efter många om och men blev detta resultatet;


Ska försöka ta ett fint foto på honom imorgon bitti också men om jag känner min lilla man rätt lär han vara så exalterad att han inte kan stå still, haha :) Han blir lätt sån när han vet om att han gjort sig lite extra fin!

Känner att jag måste skriva ut den smågulliga historien om en viss "Abbe"

Det började en dag, för ett halvår sedan, när jag hämtade Lilleman på dagis. Theo var väldigt exalterad när vi gick ut genom dagisets bakdörr för att hämta hans vagn.

"Abbe cyklar! Abbe cyklar!" ropade han högt och pekade på en utav trehjulingarna som stod där. "Jaså? Brukar du cykla med Abbe?" frågade jag min son. "Ja!" svarade Theo och log jättestort!

Varenda gång han pratade om denne "Abbe" såg han väldigt stolt ut på något konstigt vis, därför trodde jag att denna Abbe var ett av de större barnen iochmed att jag brukar se Theo med dom när de är ute och leker.

Theo fortsatte att berätta historier om "Abbe" när han kom hem från dagiset och jag började i min lilla hjärna bilda mig en bild om denna lilla Abbe. En mörkhårig kille med bruna, busiga ögon, gärna en mörkblå jacka med vita ränder och mörkblå mössa.

Aa, jag såg denna Abbe klart framför mig men jag såg honom aldrig på dagiset när jag hämtade Theo (?)

En dag för någon månad sedan var jag inne och lämnade Theo på dagiset, skulle precis hänga upp hans jacka på hans krok då Theo ivrigt skriker "Abbe! Abbe!" och pekar på ett fack som är två-tre fack ifrån Theos.

På Theos dagis har barnen små lådor/fack man kan öppna som hänger mitt på väggen, under dom kan man hänga deras jackor och ovanför är där ett hyllplan där man kan lägga extrakläder och dylikt. På varje fack sitter det ett foto.

"Yes!" tänkte jag, "Nu kan jag se hur Abbe ser ut!"

Gick fram till facket och fick mig en smärre chock, på bilden såg jag en blond, blåögd, översöt, liten FLICKA! På facket stod det även; "Ebba" - jag stod som ett litet frågetecken och insåg att Theo´s "Abbe" faktiskt var en "Ebba".

Och hela min bild på en tre-fyraårig pojke med mörkblå mössa byttes ut av en liten blond flicka som är lika gammal som Theo, Ebba fyller faktiskt 2 år imorgon! :)

Skrattade lite lätt och sa till Theo "Men hjärtat, hon heter juh Ebba!" "Ja!" svarade Theo som att det var det självklaraste i hela världen.

Och dom här två, Ebba och Theo är med varandra dagligen och leker.

Härom veckan fick Theo med sig någon annans snutte hem och när jag lämnade tillbaka den på dagiset skrattade personalen och sa "Men, det är juh Ebbas!" - tror min lilla man är smått förtjust i den lilla flickan :)

Träffade både Ebba och hennes pappa i fredags när vi skulle handla, han berättade då att det var en morgon som han hade lämnat Ebba och Theo och hon hade funnit varandra direkt som vanligt. Theo hade självklart sin Snutte, som är megastor, och Ebba hade råkat ställa sig på Snutte.

Medan Ebba stod på Snutte tänkte Theo gå åt ett annat håll och en intet ont anande Ebba gled med på Snutte och slog huvudet rakt i golvet! Ebba blev jätteledsen och Theo gick direkt fram till henne och klappade försiktigt på hennes lilla huvud för att trösta henne.

Theo & Snutte - får töserna på fall! ;D

Detta är då historien om den lilla pojken Abbe som blev en Ebba!