Jaa, ibland är man roligare än man gör sig.

När jag höll på att laga potatisbullarna/värma dom i ugnen, frågade Theo mig gång på gång; "Är de snart färdiga mamma?" och varenda gång blev svaret; "Nej, hjärtat, de är inte riktigt varma än!"

Minutrarna gick och Theo blev mer och mer otålig.
"Är dom färdiga nu mamma?"

Till slut, efter många förfrågningar; "Ja hjärtat!"

När jag precis lagt upp maten på hans tallrik säger jag;
"Nu får du vänta lite Theo för maten är varm!"

Den blicken jag fick tillbaka översatt i ord;
"Skojar du med mig?!"