att ta sig tid,
- detta ämnet debatterade jag häromdagen och nu ska jag ta ut det i praktiken!
Av en ren tillfällighet ligger jag nu i min säng och är totalt övertrött, som jag varit sedan jag steg ur sängen imorse. Disken är diskad, tvätten är upphängd, tänderna är borstade, barnen sover, allt är lugnt och stilla. Vaad hade passat utmärkt för en övertrött småbarnsmorsa att göra nuu,,?
Jaa jag vet vad jag tänkte, men sedan tänkte jag igen, och sedan tänkte jag om hela tanken! Detta är ett ypperligt tillfälle för mig att BLOGGA OFC! Huur kan man missa denna underbara chans? Och hur awesome är det att titta på insidan av ögonlocken när man vet om att man kan sitta och stirra in i den här skärmen istället!?
Underhållningen är aningen primitiv, det enda som håller mig vaken är mina fingerrörelser samt markeringen som ständigt flyttar sig desto mer mina fingrar ränner över tangentbordet.
Jag är, som ni antagligen (borde) har insett vid detta laget, snuskigt trött.
Därför blir det inga feta ord i detta inlägg, de är på minisemester, väntas åter imorgon!
Btw, idag cyklade Lilleman själv första gången! Milstolpe (!) superstoltmamma!
Meeen den historien drar jag en annan dag för er, g´natt!
We´re in progress,
Suuperprogress (!)
Det hela började redan imorse när Lykkeli heelt plötsligt passade sina storlek 68 kläder...... Den lilla damen måste minst sagt ha tagit ett skutt på ett par cm i längden för att ha åstadkommit detta! Lite paff över det inträffade men ändå superexalterad över att äntliiigen ska hon (läs mamma) få använda alla sina nya kläder :D
På med Lundmyr kreationen - storlek större;
Och om så inte detta vore nog överraskade Lykkan mig en gång till idag (!) ..hon har sedan en månad tillbaka, klarat ut snurren rygg-mage - detta har oftast uppmärksammats nattetid då en viss fröken antagligen ligger i hårdträning! Hon lyckas rulla över från rygg till mage och blir sedan förbannad för att hon varken ser något eller kommer någon vidare stans med sin manöver. Detta i sin tur resulterar i ett smärre gallskrik som i sin tur leder till att morsan kommer och reder ut situationen.
Ikväll låg jag och Lykkan på trädäcket och sökte svalka, lade henne på mage för en stunds "nackträning" - inte alls vad Lykkeli hade tänkt sig utan hon låg i godan ro och försökte äta upp sig själv. Minuspoäng till morsan. Passitiviteten flödade över trädäcket, tills hon helt plötsligt, sakta men bestämt, vände sig över från magen till ryggen ;|
Paff-morsa-deluxe!
Och så här glad blev Lykkan;
Heeelt otroligt!
Mammas lilla tjej är idag lite mindre liten <3
attsittaifamnenheladagen-dagen,
Vissa dagar är närmre än andra, så är det bara!
Denna dag har oavkortat genomsyrats av närhet, närhet ifrån vår 101-dagars flicka - inget förutom mammas famn har varit tillräckligt idag. En liten stund i babysittern, men bara om mamma sitter brevid och pratar med mig hela tiden, samt en 3-minuters sittning i bumbostolen - så mamma hann äta sin kvällsmat i lugn och ro! ;)
Håhåjaja, vissa dagar är vad dom är som sagt, nu sover vår underbara lilla sötnöt!
Det känns som att dagen har gått och man har inte fått gjort någonting, Herrn i huset har däremot varit otroligt flitig och panelat samt grundmålat den sista ytterväggen på huset - äntligen har jag ett hus med fyra väggar (!) taket är fortfarande lite sisådär utan plåten ovanpå men det regnar inte in som förr iallafall!
Före- och efterbild på vårt hus, dock är den "sista" ytterväggen fortfarande av det gamla virket här - om man nu kan kalla sönderfallande, ruttna träbitar för virke..? Vår lilla stuga har verkligen gått ifrån ett ruckel i skogen till ett hus i skogen! Renoveringen gick ifrån ytlig-finputsning till totalrenovering aka kastatheladetgamlahusetochbyggauppettnytt.
Underbart, vackert, äntligen.
Har tyvärr ingen före bild ifrån denna vinkeln, förr kunde man inte ens ta en bild från denna vinkeln - dels för att man stod mitt i en brant backe då samt för att hela huset var övervuxet av skog, bokstavligt talat. Idag däremot är huset väl synligt och har fått ett enormt trädäck, utbyggnad, altandörrar, ett husnummer (!) - jaaa det är de små sakerna som räknas va!
Nu gick mitt inlägg ifrån sitt subject, men jag blir en aning lyrisk ibland.. ganska ofta!
Avslutar med en bild på vår lilla Lykka!
G´natt!
Sjöbo marknad - 14
Då var den årliga folkfesten i full gång, strålande sol och värme har kommit för att joina det lillstora eventet nere i byn! I dagarna två kommer centrum vara invaderat av gatuförsäljare av alla de slag, ett tivoli med volym som kan höras ända ner emot Tolånga, en trafikökning med ca 1000% som även ombesörjer stora köer och svår framkomlighet,
- meen vad gör det när det är fint väder och marknad! ;)
Jag, Lilleman och Lykkeli var marknadsbesökare igår, det föll inte lillan riktigt i smaken men för att vara hennes premiärbesök på en marknad uppträdde hon exemplariskt! Tillsammans med Helena och Jeremy vandrade vi igenom gångarna och försökte få oss en skymt av allt försäljarna hade att erbjuda,
Värmen i gångarna var absolut kännbar hos oss allihop, men efter en islatte, iskall lemonad och två slush i skuggan av en lastbil kände vi oss alla redo för att gå in på tivoliområdet. Ja vi var nog alla redo för vad som komma skulle - alla utom Lykkan som fick ett abrupt uppvaknande av den höga volymen.
Efter karusell och lottdragning drog vi oss sakta hemåt igen, varma och nöjda!
Lilleman körde radiobilarna tillsammans med Jeremy
Mina underbara barn i skuggan
Bästa marknadsfyndet; en mobil till lillans skötbord! ;D
Lillemans bästa marknadsfynd; en geckoödla i underbara färger!
att hinna med tiden,
eller att inte hinna med tiden, är det svaret?
Ibland känner jag mig som en hundägare ute på promenad med sin hund där hunden drar i kopplet så att man bokstavligt talat flyger med efter hunden, Man har själv sett dessa individer som är på "promenad med sin hund" men i själva verket är det hunden som är på promenad med husse/matte.
Då jag inte har någon hund gestaltar hunden i detta fallet tiden. Kopplet symboliserar den osynliga snaran som vi alla sitter fast i tillsammans med tiden - en lömsk påkoppling som ger ingen möjlighet att släppa och heller ingen möjlighet att stanna, inte ens att sakta ner.
Ofta hör man att dygnet borde ha fler timmar, det är svaret på hur vi ska hinna med allt det där vi vill, borde och tvunget måste göra. Jag köper inte det argumentet, inte för att det låter ologiskt eller konstigt, för att det går inte ihop med den livsstil vi för idag.
Alla har väl hört metaforen "att mätta mun efter matsäck"..? Och den lilla ordkombinationen är svaret på varför fler timmar på dygnet inte hade hjälpt någon att hinna med allt de planerat. Om matsäcken symboliserar våra tjugofyra timmar per dygn, munnen symboliserar alla våra sysslor - om vi inte ens kan lösa den ekvationen på ett korrekt sätt - hur ska vi då kunna hantera en ännu större matsäck - fler timmar per dygn?
Vi hade bara fyllt de med annat, liksom vi gör med det mesta!
Jag kan garantera att de personer som vill ha tjugoåtta timmar per dygn snabbt hittat måsten, borden och egna vill-göra-saker att fylla ut de där timmarna med - för så är det! Du måste först lära dig att hushålla de resurser du faktiskt har, att skaffa nya resurser löser inte beteendet som är grunden till att resurserna inte räcker till.
En av mina tanter sa en dag till mig;
"Ni ungdomar pratar alltid om att ni inte har tid, det är inte sant! Det handlar inte om att ha tid det handlar om att ta sig tid!"
Ibland önskar jag att jag skrivit ner alla kloka ord mina fina tanter och gubbar lämnat efter sig, de om någon borde vi lyssna på - de har redan gått igenom livet och fått en lärdom och förståelse som yngre generationer inte kan relatera till eller själv förstå förrän de också kommit dit.
Det jag ville få fram, egentligen, är att tiden idag, såsom förr, är något vi inte kan styra eller påverka. Den finns omkring oss hela tiden, den sätter sina avtryck överallt och vi är dess åskådare, statister som står i bakgrunden och åser föreställningen.
Ändå är den det viktigaste vi har, det är inte pengarna, bilen, iphonen, kläder, ungdomen, ålderdomen etc, det är tiden - den är precis lika dyrbar när man är liten som när man är gammal. Jag tror att i den högteknologiska världen vi lever i idag har betydelselösa föremål fått ett värde som egentligen inte finns, samtidigt som det som faktiskt har ett värde lagts upp på vinden i en smutsig gammal kista.
Dags att vända trenden, ta tillbaka det som betyder något.
Lev idag - det är den enda dagen du kan leva i!
Mina älskade barn!
godkväll,
Onsdag, den aktuella lill-lördagen för många!
För en sån som mig har dagen inneburit vardagssysslor varvat med spontanbesök på Eriksgården samt en välbehövlig skogspromenad tillsammans med svägerskan och alla kidsen ;)
Grabbarna frossade i sig av Eriksgårdens bärbuffé ;)
Jag däremot lyxade till det fullständigt med den otroligt goda kreation! ;D
godmorgon världen,
Lykkeliten <3
Då var det dags igen,
Skärpning,
Ett sanningens ord till mig själv, nu är det dags att skärpa sig - på riktigt!
Jag syftar självfallet till mitt otroligt sporadiska (sällsynta) bloggande, det är dags att bli kontinuerlig igen.
Måndag är en bra dag för nystart sägs det, när den dessutom är min alldeles egna födelsedag känns den ypperlig som startskott för återupptagande av mitt produktiva skrivande!
Dagen, som jag hade planerat att inte fira, blev en heldag av hälsningar och besök av mina nära och kära, helt perfekt! Dock har vädret inte varit till dagens fördel, regnet har piskat mot fönstrena mest hela dagen. Solen har bokstavligt talat lyst med sin frånvaro - däremot har vädergubbarna spått att den ska skina resten av veckan, vilket låter som att det kommer bli en toppenvecka.
