Häromdagen satt jag och Lilleman och pysslade i en av hans Blixten-pysselböcker, vi löste mysterier, följde vägar, klippte och klistrade ihop en bok med mera. Till slut kom vi till en sida med 4 runningar, där det skulle stå A B C D i en följd som var beroende av någon figurer ovanför.

Lilleman ville som vanligt annorlunda, där kunde stå 1 2 3 4 tyckte han och eftersom det är hans pysselbok blev det så. Theo kan redan nu räkna upp till 50 utan stöd, med stöd av hur 60 70 80 90 100 110 120 och så vidare kommer så fortsätter han hela vägen upp till 150.

På grund av detta förväntade jag mig att han skulle försöka skriva 1 2 3 4 "på riktigt", och mycket riktigt blev 1an ett fint streck i den första runningen. Däremot när han kom till den andra runningen så ritade han ett snett streck och sedan ett snett streck till som satt ihop med det föregående.

Sedan gick han över till running 3 och påbörjade den. "Men hjärtat, är inte det där ett V..?" frågade jag lite försiktigt angående "skrivningen" i running 2.

"Åh men mamma.... Ser du inte att det är en tvåa!" och så tog han upp sina små fingrar och visade "V-tecknet" som man gör när man vill visa talet två med sina fingrar. Där blidde denna morsan tyst, det var väl självklart att där stod TVÅ! Och i den 3e runningen blev det tre streck och i den 4e självklart fyra streck - RENT LOGISKT!

Han kan alla siffrorna 0-9 sedan två år tillbaka, men det var inte de som kom upp i huvudet när han skulle använda dom i praktiken, för jeekla härligt tänk av min lilla grabb!