- med min lilla tvåochetthalvt-åring!

Situationen utspelade sig för ungefär en månad sedan;

Theodor sitter och äter sin frukost och är lite uttråkad på den,
han försöker med alla medel att ta sig därifrån.
Till sist säger han; - "Mamma, kan jag få se på film..?"

Trött som jag var på alla hans hittepå ursäkter om vad han
skulle göra istället för att äta frukost svarar jag;
- "Du kan få se den filmen om när du äter upp din frukost!"

Det är juh även så här att en tvåochetthalvt-åring inte vet vad varken ett skämt eller ironi är, så var och varannan dag får jag höra;

- "Mamma! Kan jag se filmen om när jag äter upp?" i en väldigt exalterad ton.