Fick precis den frågan upp i mitt huvud;
- Vem är underbar, egentligen?

Just nu känner jag mig ganska kluven på de flesta med det mesta, jag vet faktiskt inte vilka personer i min närhet som jag faktiskt skulle kunna kalla underbara (?) Detta är inte familjerelaterat så ni kan sluta rynka på ögonbrynen typ .. NU!

Jag tror faktiskt att jag bara har en underbar vän i hela världen, oj vad det lät stort, i mitt liv - det lät nästan ännu större! För mig iallafall :) Sedan är det inte så bara att ha en, för jag har åtminstonne någon, kan tänka mig att det finns många därute som inte har en enda :/ ..

Åter till ämnet - underbar eller inte, det är frågan!

Jag har en vän som jag känt i över 10 år, herregud vad gammalt det lät - ska vi säga 5 istället? Ajaa, vi träffades på högstadiet, eller så säger vi lekis för att det inte ska låta så gammalt, hah! ^^, Jaja, jag ska sluta torr-skämta med er nu, det är trött-ginis som visar sitt rätta anlete.

Och på tal om då henne, inte trött-ginis utan min 10-års kamrat. Hon är den som jag alltid kan ringa till om det är något, den som lyssnar och den enda jag kan vara riktigt mig själv med - för hon är inte den som dömer.

Är jag sur och vrång kan jag prata av mig till henne, för det behöver man ibland! Utan att ens behöva oroa mig för att orden jag hasplar ur mig ska komma till någon annans öron. Hon är inte den som går till nästa vän och säger "Gud vad ginis är sur alltid!" enbart för att jag pratat med henne när jag varit på dåligt humör.

Nix, hon är faktiskt den som säger ifrån när något är fel, svarar ärligt på alla frågor och har samma tankeverksamhet som jag, det är underbart!

Har alltid en hjälpande hand i närheten, en riktig vän helt enkelt!
För mig är det en underbar människa!

En mindre underbar människa är, för mig, en person som inte kan vara ärlig om denne känner att den har problem med något utan istället springer och snackar om det med alla andra istället för att bara "spotta bokstäver" åt den personen som det verkligen gäller.

En person som kan sitta på nätet och smutskasta personer, med eller utan namn, för att timmar/dagar senare hälsa på dom nere i stan, usch? Det är en människa som säger att man kan lita på den och man litar på detta tills en dag man märker att något man sagt i förtroende till denna människan nått hela befolkningen.

Nej, det är helt enkelt inga människor för mig,
- synd att det finns så gott om dom bara!