Åh, jag är verkligen ingen morgon-människa, jag är så lätt-irriterad, huvudet känns som en pulserande ballong och mina ögon är alltid lika yrvakna. Usch nej, det är "tur" att man får rutiner med jobbet och inte längre kan sova till 9-10, då hinner jag morna mig för mig själv innan Theo vaknar! :)

Egentligen är en ultimat morgon, för mig, en dag då jag börjar 6:45. Jag går upp klockan 5 helt för mig själv, allt är tyst och ingen försöker konversera med mig. Jag tar bussen som går 5:45, även den är i stort sett tom, min enda förpliktelse är att få fram ett litet "Mm-hej" till busschauffören.

Det är juh faktiskt inte buss-chaufförens fel att denne sitter där, människan måste juh jobba därav får man svälja sitt sura morgon-humör för dennes skull - tycker jag!

Sedan går jag till jobbet, gruffar lite åt alla människor man håller på att krocka med på Dalby buss-station som ska på bussen jag går av, lönt att trängas kvart över sex på morgonen (?!!) Går igenom centrum, där sitter oftast en farbror eller tant (!) detta är då samma person, jag vet verkligen inte vad det är för kön på den där människan, den ser ut som en tant i huvudet men är stor som en farbror i kroppen (?)

Ajaa, denne sitter alltid utanför konditoriet som öppnar klockan sju? Går vidare ner mot vårdcentralen, där springer alla hemtjänstmänniskor runt och yrar och delar upp turer, smiter förbi dom. Går in i ett bostadsområde, där möts jag ofta av förvirrade cyklande människor eller hundägare som är ute och luftar sina hundar.

Går ut ur bostadsområdet igenom viadukten och kommer fram till jobbet. Ställer mig utanför området, då området är rök-fritt, röker en cigg - blir oftast skrämd av att någon arbetskamrat dyker upp och skrämmer mig med ett piggt "Godmorgon Regina!"

Jag brukar välja att besvara allas godmorgon på morgonen med ett kort "Hej..." för godmorgon är inte ett ord jag nyttjar på morgonen, det finns ingen godmorgon! Fortsätter upp för två mycket långa trappor, typ 17 trappsteg sammanlagt, som är väldigt dryga på morgonen, samtidigt jag är för trött för att orka vänta på den sega hissen.

In i omklädningsrummet där folk glatt står och konverserar om gårdagens händelser, går till mitt skåp, byter om till mina arbetskläder, tar en RedBull och går ut igen. Oftast kommer någon med en smart kommentar "Drick inte dom där, dom är farliga!" "Som om att min hjärna bryr sig halv sju på morgonen?" svarar jag i mitt stilla sinne.

Entrar den avdelningen jag ska vara på, börjar göra frukosten, natten kommer, får rapport, dricker en kopp kaffe, ungefär nu kommer den som börjar klockan 7, strax därefter är det dags att börja arbeta!

Och då kan ni tro att där är en liten ginis som står med världens största leende och med den gladaste, mest pigga röst man kan tänka sig ropar "GODMORGON!" - och juh fler sådana godmorgon jag säger desto mer känns det som en godmorgon faktiskt, psykiskt?

För mina små tanter och gubbar kan till och med jag le på morgonen, det är de värda!