Jobbade som sagt hela helgen lång och vissa stunder kändes helgen längre än den egentligen var. Äldreboendet utsattes i helgen för ren Barn-Terror (!) de var överallt med sina cyklar, rullor och små tassar.

Plingade på alla dörr-klockorna, slog på fönstrena, drog i dörrarna, cyklade med sina cyklar inne på boendets område - på de äldres gångstigar, terasser och dylikt. Och vi fick då fan inte tag i dom små lymlarna!

Vet om att min kära svägerksa för någon sommar sedan lyckades få tag i en av dom - way to go! Japp, de är ett återkommande bekymmer; dessa barnen.

Man kan undra var deras föräldrar tror att barnen är när de faktiskt är ute och terroriserar äldre människor (?) Det blir så hemskt fel för vårdtagarna har kommit till oss för att få lugn och ro och när vi inte kan leverera detta, eller ens stoppa dessa små ligister, känner man sig totalt maktlös.

Iallafall, i söndags kom A-C in på min avdelning och talade om för mig att om det ringde på ytterdörren fick jag absolut inte öppna förrän jag gått ut och tittat efter vem det var som ville in. Jaha, vadan detta nu då?

Då hade A-C, snacka om att det är krut i denna damen, sprungit ikapp ungarna när de cyklade iväg och fått fatt på den enas cykel och låst in den hos oss - det ska tilläggas att A-C är lika liten som jag + att det nog skiljer 35 år mellan oss (!)

Oh my God! Inte ens jag hade klarat av det där och sedan drog helvetet lös på riktigt! Ungarna var vansinniga och ville ha ut cykeln därifrån men A-C vek sig inte en millimeter - en vuxen skulle komma med och hämta cykeln! De ringde, ringde och ringde, bankade överallt, till slut fick A-C sin vilja igenom, pojken fick komma till oss med sin MAMMA!

Det sved hårt på 10-åringen att hans mamma fick reda på vad de gör på sin fritid och jag hoppas hela gänget lärde sig en välförtjänt läxa. Skönt också att det inte behövde bli en polissak som sist då de unga faktikst blev straffade för sitt beteende.

Okunskap kan straffa en hårdare än man tror ibland.

När jag gick hem stod de alla samlade i en klump, såklart på den vägen där jag skulle gå - ironiskt. Tänkte att nu kommer det bli jidder, men faktiskt inte, barnen var väldigt oroliga för det som hade hänt. Det lät på dom som att de inte förstod vad det var de höll på med egentligen.

En liten flicka undrade vad det gjorde om de cyklade där, det störde väl ingen om de inte bankade eller ringde på dörrarna (?) tog fram min pedagogiska sida och försökte förklara för dom så de verkligen skulle förstå vad jag menade.

"Vad skulle du göra om någon du inte kände cyklade omkring i din trädgård?" frågade jag henne.

"Jag skulle ha slängt ut dom direkt!" svarade flickan dö-kaxigt.

"Men det är precis det ni gör när ni cyklar runt där - ni är faktiskt inne i deras trädgårdar. Även om de inte liknar som era trädgårdar där hemma så är allt området runt om byggnaden deras trädgård och de tycker inte alls om att ni är där."

"Ahaa" svarade gänget mig och såg ut att ha förstått varför de inte ens får lov att vara inne på området. Kan vara svårt för dom och veta när det inte finns någon speciell markering eller staket för vad som är eller inte är äldreboendets område.

Sedan fortsatte jag gå mot bussen och då sa en annan flicka till mig:

"Ska du gå nu? Det finns faktiskt fler gamlingar därinne som behöver din hjälp!"