- mm, i vissa lägen kan jag känna mig som en stoppkloss.

Totalt oflyttbar, kan ha en sån jäkla vilja - bara känna att nej, glöm det! Och jag ger mig inte, inte för något eller någon - folk kan få bli hur stora ovänner med mig som dom själva tycker passar.

Känner jag att jag absolut inte vill det blir det så, det är självklart att hade det gällt liv och död eller Theo så hade jag rubbat mig, men som nu

- Michael vill att jag ringer hem till Vita huset, glööm det!
Och han tjatar, han blir sur - "blabla" är allt jag hör.

I WONT DO IT!

Jag har inte ringt dit på över 2 år,
varföör skulle jag göra det nu?