- Har allt en mening?

Satt och funderade på det igår medan jag matade min underbara son, det är nästan otroligt hur mycket tankar som kan virvla runt i huvudet när man tittar på det lilla livet man skapat, det lilla livet som faktiskt inte funnits utan mig, och Michael såklart. Så många frågor man ställer sig, så många saker man föreställer sig om hur hans liv kan bli, vad han ska vara med om, och hur jag ska kunna skydda honom från allt ont på denna planeten. Men det är en ren omöjlighet, hur mycket jag än vill så kan jag inte det, jag kan inte precis smälta ihop mig med honom och följa honom vart han än går, jag måste låta honom leva sitt liv, lära sig sina läxor.

Det var så jag kom att tänka på min topic för idag; allt vi ser, allt vi gör, hör och är med om, är det en slump eller har allt, exakt allt faktiskt en mening? - Är allt läxor som vi ska gå igenom och lära oss, som i skolan? Ibland tycker jag bara att livet gör underliga saker.
T.ex. i torsdags när jag kom ut från solariet så var det en tjej i rullstol utanför med, vad jag tror det var, sin mamma. Det var juh inget konstigt med det, men, hennes mamma började prata helt mycket med mig, sa en massa orelevanta saker och jag bara tänkte; varför säger du detta till mig? Gick ut därifrån och bara förvånade mig, vad sjutton hade det där med mig att göra? Det kanske bara var snack för att vara trevlig, men isåfall varför? Jag skulle inte precis sitta utanför med henne och vänta på hennes dotter, nej jag fattar inte.
Det är såna saker jag kan fundera på ibland, helt plötsligt dyker en människa in i ens liv, om ens bara för 30 sekunder för att tala om att du har tappat något eller vill fråga dig om vägbeskrivning. Det värsta tycker jag är människor som man känt en gång i tiden som bara dyker upp på de mest underliga ställena, när som helst, var som helst, hur som helst. Det enda man tänker, jag iallafall, är - var i hela helvetet kom du ifrån?


Det där är juh en liten pettitess-sak, men det är precis det jag undrar, räknas allt, stort som smått? Har exakt allt en mening? Ska man inhallera allt, för allt har mer eller mindre något med ens liv och framtid att göra?

- Många saker ändrar karaktär efter hur man ser på situationen - tänk på det.

Vi kallar det juh så gulligt idag att man ska lära sig en läxa av allt man är med om, mest dåliga saker iofs, men är det riktigt rätt? Jag tror att man ska ta till sig av alla händelser som avviker från ens vardagliga liv, jag menar juh inte att man ska sitta och grubbla på allt som t.ex. när bästisen berättar om vad hon åt till middag igår, som hon berättar om varje dag i skolan på lunchen. Utan saker som avviker, en främling på gatan kanske kommer fram till dig med ett flygblad om något, istället för att som vanligt - ta det och sen slänga det 5 meter längre bort, eller - bara gå förbi, ta bladet, läs det, det kanske är en vägledning för dig. Nu var det här med flygblad bara ett exempel, det kan vara vad som helst.

Funderade även på en del hat man kan känna, mot människor, händelser mm. Man går och hatar något som hänt i ens liv, stör sig på det, tänker på det, får ångest av det, mår allmänt skit, men ändå ska man hata det! Det är väl självklart att man ska hata det, uttala sig illa om det, för då känns det juh bättre! - eller? Om man ska tänka efter, hur mår en hatisk, irriterad, ångestfylld människa som går och tänker en massa? Inte så bra, inte alls bra. Och om man då hatar någon/något, varför tillåta den/det att fortsätta gnaga på dig när du själv kan göra något; släppa det! Det är inte värt det, tänk igenom det, lär dig av det och sen släpp det!

"Håll dina vänner nära men dina fiender närmare"

- hah, mm det där uttrycket har man ofrivlligt fått lära sig en stor läxa av, det jag trodde var min bästa vän var egentligen min värsta fiende, jag upptäckte detta för sent. Jag har gått runt och hatat, velat mörda (; , tänkt, fått ångest på grund av hur korkad jag kan vara, hur blind man kan vara bara för att man vill tro det bästa om just den människan. Lampan tändes och allt annat slocknade, jag förstod inte varför, eller framför allt hur den här människan kunde göra så här mot mig. Det finns ett svar på detta, det är en människa, människor är inte pålitliga och det visste jag juh innan, men jag trodde denna var annorlunda men nix, alla är av samma skrot och korn.
Iallafall, jag tänker inte vara arg mer, jag ska inte låta detta gnaga på mitt liv, för att utan den människan hade jag säkert inte suttit just här idag, här i mitt drömliv, så jag får ändå tacka denna människan för att ha följt mig så långt som den gjorde. Det är en skön känsla inom sig när man bestämmer sig för att släppa det, en tyngd från axlarna försvinner, bokstavligen, tror att det känns så mest för att man äntligen andas ut ordentligt.

Istället för att se det dåliga i allt hemskt som händer,
försök se en mening med det!

Ett annat exempel på att allt har en mening, i början på januari 2006 skulle jag åka upp till Helsingborg, men av någon anledning kom jag inte längre än Lund. Det var apa-länge till något tåg eller buss gick så jag ringde istället till Tebbe och frågade om hennes dåvarande pojkvän kunde hämta upp mig i Lund, det kunde dem. Bestämde att vi skulle dra ner till Gondolen i Sjöbo istället och dricka lite och ha kul. Medan jag satt utanför Seven Eleven och väntade på dem så tänkte jag;
"Vad är nu detta för mening? Varför kommer jag inte till Helsingborg?
Vad är det som ska hända i Sjöbo ikväll?"
Nog hade jag rätt i det jag tänkte, men jag tänkte att det skulle hända något dåligt, TVÄRTOM, hade jag inte åkt till Sjöbo den kvällen och gått till Gondolen så kanske jag aldrig hade träffat Michael och då hade mitt liv inte sett ut som det gör idag. Det tog ett helt år innan jag kopplade det (: - But I did it!