Eller nej, låt mig börja om från början; Det var en gång en liten familj som flyttade in i en gammal stuga i Sjöbo sommarby. Atmosfären i stugan var inrökt, gammal och luktade egendomligt.

Som tur var var mannen i familjen en mycket händig man och snart hade han fått stugan att gå från avgrund till mysfaktor! Det enda som lämnades var badrummet på grund av de kommande avloppsinstallationerna som skulle göras kommande vår.

Familjen väntade tålmodigt men var absolut inte nöjda med sitt badrum som bestod av en rostig, läckande duschkabin, ett gammalt handfat där blandaren antingen skållade dig eller kylde ner dig med sina sprutande duschar samt en vakumtoalett som lyfte från golvet varje gång man satte sig ner.

Och högskåpet med sina vingliga gamla plasthyllor i, nämnde jag den gula nikotinfärgen som klädde allt? Jag ska dra historien om kylskåpet en annan dag för er.. Åter till badrummet, det läckte, luktade och höll på, till familjens förtret.

Men plötsligt en dag ansåg nog den silvertejpade duschkabinen (- inget är sönder om silvertejp kan laga det va?) att den lilla familjen lidit nog och bröt ihop, bokstavligt talat, benen vek sig på den, den hade tjänat sina 25 levnadsår väl och gick nu bryskt och raskt i pension!

Sagt och gjort, familjen tog denna handling som ett tecken, ett tecken på att nu fan händer det! Och det gjorde det med besked, det har varit långa dagar, mycket slit och krångligt att leva utan ett badrum, men nu gott folk - nu ståt det här, familjens händiga man lyckades igen!