I samband med att ens "lilla" kille fyller 4 år ska det göras en såkallad "4-års kontroll" - denna var vi på igår. Där ingick syn-test, hörsel-test, vägning, mätning, balans-kontroll mm.

Theo började självklart med att gå in och visa att han kunde räkna till 100 (!!) Hah, Bvc-tanten såg minst sagt chockad ut! Sedan var det mätning och vägning, 110cm/20kg - ett perfekt resultat enligt deras mät/väg-system.

Sedan var det dags för syntestet, Theo sattes på en stol och fick en skylt tilldelad sig med bokstäverna TVOH - det var meningen att han skulle peka på den bokstaven på skylten som Bvc-tanten pekade på tavlan. Detta behövdes inte med tanke på att Theo kan hela alfabetet, skylten vart mer förvirrande och åkte väck.

"Det är mycket ovanligt att de kan bokstäverna så här tidigt.." sa Bvc-tanten.

Sedan var det hörseltestet, något som Theo inte alls hade tid med och definitivt inte tid med att flytta på några fjantiga pinnar när han hörde ett pip, men han hör bra iallafall kom de fram till :)

Rit-testet klarade han också galant, Theo har ritat "huvudfotingen" sedan han var 2 år så det blev en "riktig" människa på pappret med kropp och allt, också mycket bra! :D

Balansgång och finmotorik avklarades utan problem.
"Är du säker på att du inte ska vara på 5-års kontrollen?" sa Bvc-tanten.

Det hela avslutades med att Theo fick välja något ur Bvc-tantens hemliga låda, han valde en brosch som Bvc-tanten var tvungen att förklara att det var en "Medalj". Enbart för att vi kan och för att stråla lite till så frågade jag Theo;

- "Vilken bokstav börjar Medalj på?"
- "Mmmm" ljudade Theo, - "M!"

Det är våran nya "lek" här hemma, han har lärt sig att ljuda och på så vis kunna få fram den första bokstaven i ett ord :) Och han är grym på detta!

"Jag har aldrig sett en 4-åring som är så duktig som Theo, ska han börja skolan tidigare?" sa Bvc-tanten.

Arg..? Jag? Nääh, inte det minsta, jag är totalt vansinnig (!!)

Kalla Fakta sände ikväll en granskning utav landets förskolors säkerhet, resultatet blev milt sagt; underkänt. Vi har säkerhet överallt, vart vi än går finns det någon form av säkerhetsnivå. På våra arbeten, i skolan, i våra bilar etc, men inte på dagis..?

Jag avskyr att jag är tvungen att förlita mig på en skock vuxna människor, som jag inte ens känner, ska ta hand om min son en hel dag! Jag våndas vid tanken på hur inkompetenta en del av dessa personer är, hur deras personkemi absolut inte överensstämmer med min.

Men visst, jag får juh lämna honom där, för jag måste arbeta och de är trots allt utbildade! Det är hemskt uppfriskande när man kommer till Förskolan och ska hämta sin, då, två-årige son och finner honom högst upp i en ribbstol ungefär två meter ovanför marken.

Tror ni att det fanns någon personal i rummet? Nääh, tror ni att någon ville ta på sig ansvaret? NEJ! "Vi hade faktiskt stängt den dörren!" - blev svaret. Då undrade jag hur stor erfarenhet de hade av barn för jag var mycket väl medveten om att jag var tvungen att L-Å-S-A vår ytterdörr hemma på grund av att Theo visste hur ett handtag fungerade.

Häromveckan när jag kom hem från kvällspasset möter jag Lilleman med ett rivmärke vid tinningen, "Vad har hänt där?" frågade jag. "Det var de andra barnen som lade madrasserna på mig och sedan hoppade de på mig!" svarade Theo.

Arg? Ursinnig? Totalt galen? Japp det blidde jag.

Dagen efter tog jag upp detta med dagispersonalen. Jag är ytterst tacksam för att min 3-åring är så vältalig som han är för han hade redan berättat vilka barn som var i rummet samt att där inte varit en fröken, hon hade däremot kommit in efter en stund och då inte sett Theo under madrasserna förrän han stuckit fram en arm.

Pedagogen slog ifrån sig det direkt, blev barsk i tonen och allmänt otrevlig. Jag fick klart för mig att hon och de inblandade barnen redan hade rett upp detta. Jo men varför informerades inte vi om incidenten? Samt att Theo förmodligen upplevde detta som mycket obehagligt med tanke på att han pratade väldigt mycket om det, han kanske behöver prata om det flera gånger..?

Nix, den "pedagogen" var inte "pedagogisk" någonstans!

Iallafall, nog om den förskolan, vidare mot Kalla Fakta och kvällens snackis, eller uppretare som jag skulle vilja benämna den! Det är en 3-årig pojke som lekt i ett träd på förskolans område, fröken har uppmuntrat lekandet och tyckte att pojken och den/dom han lekte med var modiga som vågade hoppa ner från trädets grenar.

I denna situation bestämmer pedagogen sig för att gå ut och hämta posten med två av barnen, tydligen var detta rutin. När hon kommer tillbaka hänger pojken i trädet, fast i sin hjälm, strypt. Pedagogen har lämnat övriga barn ensamma i uppskattningsvis fem minuter, lekandes i ett träd.

Kammaråklagare Micael Dahlberg valde att lägga ner fallet då det inte kommer leda någonstans iallafall. När Kalla Fakta påpekar faktumet att om pedagogen inte gått sin väg så hade 3-åringen fortfarande levt. Då tar åklagaren agerandet i försvar och menar att hon inte lämnade en märkbart farlig situation och att detta var helt oförutsett.

"Men Martins pappa lämnade aldrig honom ensam..?" fortsätter Kalla Fakta. Åklagarens fortsätter försvara situationen med att det var mycket fint av Martins pappa men att det tyvärr inte går till så i vanliga fall, att föräldrar har uppsikt över sina barn......

Explodera? JA! Denna människan måste vara besläktad med en amöba, vilken förälder skulle lämna sitt barn medvetet när de klättrar i ett träd, om de är 3 år?! Situationen var riskabel, utfallet blev katastrofalt. Martins pappa är den enda som mist något, pedagogen är kvar i tjänst, åtalet är nerlagt.

Det enda förskolan har skärpt är att de "inte går ut och hämtar posten" mer, WOW!

Är detta rättvist? Vi tvingas lämna våra barn till främlingar för att kunna överleva i det ekonomiska systemet som landet är byggt av och när dessa främlingar skadar barnen så är de beskyddade? Föräldrarna då? Barnen? Vi har ett regelsystem som säger att om man gör något fel ska man stå till svars för det, i detta fallet tycker jag att förskolans ledning ska stå till svars!

Upprättelse till Martin och hans pappa, detta är bara för hemskt!

Häromdagen satt jag och Lilleman och pysslade i en av hans Blixten-pysselböcker, vi löste mysterier, följde vägar, klippte och klistrade ihop en bok med mera. Till slut kom vi till en sida med 4 runningar, där det skulle stå A B C D i en följd som var beroende av någon figurer ovanför.

Lilleman ville som vanligt annorlunda, där kunde stå 1 2 3 4 tyckte han och eftersom det är hans pysselbok blev det så. Theo kan redan nu räkna upp till 50 utan stöd, med stöd av hur 60 70 80 90 100 110 120 och så vidare kommer så fortsätter han hela vägen upp till 150.

På grund av detta förväntade jag mig att han skulle försöka skriva 1 2 3 4 "på riktigt", och mycket riktigt blev 1an ett fint streck i den första runningen. Däremot när han kom till den andra runningen så ritade han ett snett streck och sedan ett snett streck till som satt ihop med det föregående.

Sedan gick han över till running 3 och påbörjade den. "Men hjärtat, är inte det där ett V..?" frågade jag lite försiktigt angående "skrivningen" i running 2.

"Åh men mamma.... Ser du inte att det är en tvåa!" och så tog han upp sina små fingrar och visade "V-tecknet" som man gör när man vill visa talet två med sina fingrar. Där blidde denna morsan tyst, det var väl självklart att där stod TVÅ! Och i den 3e runningen blev det tre streck och i den 4e självklart fyra streck - RENT LOGISKT!

Han kan alla siffrorna 0-9 sedan två år tillbaka, men det var inte de som kom upp i huvudet när han skulle använda dom i praktiken, för jeekla härligt tänk av min lilla grabb!

Fy Farao vad jag är trött, just nu är jag inte alls imponerad över mig själv att jag åtog mig ett förmiddagspass imorgon bitti.. Eller att jag lånade ut min tvåhjulade springare till min syster över natten = promenad till jobbet halv 7 imorgon bitti -_-

Men, men, det är bara att bita i det sura äpplet och le och se glad ut!

Idag har jag haft prov i Social omsorg, och som vanligt fascineras jag över hur viktigt det är att jag kommer in och gör provet men det är ingen brådska för läraren att lämna in resultatet (?) Ahh, glad att jag är klar med den där kursen iallafall, lagom dryg var den!

Efter det har jag tvättat, och tvättat, samt tvättat, HELA DAGEN! Torkrum samt torktumlare är kaputt a.k.a. ICKE FUNKTIONSDUGLIGA! Arrghh..... Har just nu kläder till massor som är halvblöta allihop, och jag som ville tvätta upp allt för att det skulle få en fräsch lukt, shiiii fick jag!

Det är då Loppis på Söndag som jag ska till, ska ta mig i kragen och sälja av alla Theos bebiskläder, ett helt berg med kläder, jackor, overaller, skor böööhh... Är nästan nöjd med att jag kastade alla oanvändbara leksaker i våras, hade inte orkat dra med dom också......

Jaja, färdigtjatat från denna nollåttan, är lagom pessimistisk och stressad just nu! Godnatt!

Aa, denna svensken har lyckats dra på sig en förkylning, inte helt oförutsätt med tanke på att både sambo och son legat med 40 graders feber och hosta. Dock brukar inte jag bli sjuk för det! Riktigt irriterande, ska ta ett snack med mitt immunförsvar.......

Annars händer det MASSOR! =) Det är både jobb, skola och annat som fyller upp vardagen.. Just nu borde jag vika kläder eller göra något vettigt, men först ska jag starta kaffekokaren samt stilla min svultna mage med något som finns i skåååååååååpen! :D

Jag mår illa, klumpen i magen växer, bröstkorgen värker. Mitt logiska tänkande strejkar, förnekelsekänslorna tar vid. Jag vill veta, men jag vill ändå inte veta. Jag vill försöka förstå men jag kan inte. Jag vill läsa intervjuerna, jag vill bli uppdaterad av de senaste nyheterna, men jag klarar det inte.

Jag tror att det jag egentligen vill är att någon ska säga att detta inte är på riktigt, att det är dags att vakna nu. Att första April kom sent i år eller att detta bara var en trailer till en urkass film. Problemet är att det händer inte, hur mycket jag än läser och uppdaterar mig så kommer ingenting att förändras, detta har verkligen hänt.

Min hjärna vill bara inte tro på att denna ondska existerar i vår värld (!)

Jag satt på jobbet igår och hade rast, surfade som vanligt in på touch.aftonbladet.se i min lilla röda Xperia. Jag slogs av det, samtidigt som jag egentligen letade efter det, nya rubriker angående Utøya.

Den ena handlade om en 22-åring vid namn Adrian som berättade om hur han själv stod öga mot öga med gärningsmannen, blev skjuten och skulle säkert blivit det fler gånger om det inte varit för en liten pojke som gick förbi. En liten 11-årig pojke som precis hade förlorat sin pappa p.g.a. gärningsmannen.

Denna övermodiga pojke gör som alla barn gör, han säger som det är och ber skytten att sluta skjuta, att det är bra nu och att han själv är för ung för att dö. Skytten vänder sig mirakulöst om och går.

Idag läste jag en annan artikel om en liten flicka som hade gjort likadant mot skytten, bett honom att sluta skjuta, hon belönades med ett skott i bröstet och ett i huvudet.

Överlevnadsberättelserna är nog det jag har svårast för då jag har otroligt svårt att förstå den brutala grymhet som besökte Utøya i fredags eftermiddag. Skräcken, paniken, den kallblodiga mördaren, verkligheten, orättvisan, känslan att vara fast i en fälla, allt flyger på på samma gång.

Jag vet om att historien inte slutar här, att denna historien kommer gå från värst till ännu värre många gånger innan vi når ett slut p.g.a. att alla som inte fanns på ön ens i sin fantasi kan förstå vad de som befann sig där utsattes för. Det får vi först förståelse i när det kommer fram och på så vis kommer historien att förvärras trots att den egentligen redan är "slut".

Fick en dum kommentar idag angående att antalet döda sänkts (oftast är det tvärtom) och om de inte kunde räkna där borta - VAR GLAD! Det var sjutton människoliv mindre, änsålänge, som fortfarande finns kvar på denna jord, som inte förgåtts utav den människan som ansåg att han hade rätt till alla de liv som befann sig på Utøya!

Nu har fotografier på offren börjat publiceras, sakta men säkert. Tillsammans med dessa finns även deras historier, familjer, vänner - detta gör allting lite mer verkligt. Det motarbetar min förnekelse, det svider rent ut sagt.

Jag kan inte med ord beskriva hur uppriktigt ledsen jag är för alla inblandade, offren, överlevande, anhöriga, hela Norges befolkning. Detta är verkligen en tragedi, denna gången fick tidningarna rätt på överskriften. Det är hemskt, hemskt fel och orättvist. Kallblodigt och elakt.

"..för i min fantasi så bor vi i Djursholm och har fyra barn!"
Kalle Moraeus - Dagdrömmar

Hah, ganska ironiskt! =)

Jag måste juh kontra mig själv, relaterat till det föregående inläggets rubrik!

Ja, då var man 26 år och 2 dagar dååra, känner mig fortfarande som en 16-åring och njuter varje gång de tar legitimation vid cigarett- eller alkoholinköp! =) Födelsedagen bestod av familjefrukost, marknad och en Ystadtur som innebar shopping!

Marknadsturen var regnig och kall, men framåt kvällen sprack det upp och blev riktigt fint! Mysig kväll med langos, karuseller och annat marknadsnöje. Fick även mitt provsvar från föregående fredag; MVG+ (!!) vilket innebär MVG i Vård och Omsorgsarbete!

Sakta men säkert går det framåt, nu läser jag ett ämne som heter Social Omsorg, detta ska jag roa mig med fram tills September. Kan knappt bärga mig tills denna utbildningen är klar så jag kan påbörja nästa!

Sitter just nu och har rast på jobbet, jobbhelgens andra pass! =)

En ERA har tagit slut, en tid är förbi...

Jag måste vara en av de mest efterkloksamma människor i denna världen - om det ordet nu ens existerar? Igår var alltid bättre än idag, gammalt är bäst, aa ni hajar galoppen! Vill alltid ha saker som de var förut och inte som de ska bli, är väldigt känslig för förändringar även om de bevisligen kommer bringa mig bättre förutsättningar.

Jag minns en jul när jag var yngre då jag faktiskt kom fram till just detta; att jag alltid tycker att svunna tider har varit bättre än de som är just nu. Med den insikten och tröttheten över att det alltid var så skrev jag en lapp till mig själv på min julgrans-låda, jag skrev om hur den julen hade varit och vad vi hade gjort - självklart tyckte jag juh att julen dessförinnan varit bättre!

Året därpå när jag tog fram min julgranslåda och såg den påklistrade lappen tänkte jag "Vad tusan är det för något?", läste den handskrivna lappen och mindes direkt tillbaka till då jag skrev den "Det var en härlig jul det!" tänkte jag - och fick fram precis den betydelsen som lappen hade när jag skrev den.

Och så här sitter jag varje år och grubblar över tiden som har gått och varför jag inte uppskattat den mer under tiden som den varit utan istället sitter och längtar tillbaka till den.

Förra året försökte jag faktiskt, jag skulle sluta tänka på att jag blir äldre och försöka se det som att varje dag är jag yngre än vad jag kommer vara nästa dag. Jag trodde verkligen att jag hade förstått och lyckats detta året men ack nej, just nu sitter jag bara och längtar tillbaka till min fasade 25-års dag,

- dagen då jag blev gammal!

Aa, det är ett år sedan jag satt och grubblade på det, om mindre än tre timmar är jag tjugosex, den gamla tjugofemåringen håller på att bli en uråldrig tjugosexåring.. Hah, jag undrar hur detta ska sluta, dumma efterkloka ginis! Jag vill fylla tjugofem imorgon igen för som sagt - det gamla är alltid bättre än det nya, 

Återigen önskar jag mig tillbaka till det jag inte ville innan men nu i efterhand vill just nu.

Jag får helt enkelt ta mig i kragen och inse att imorgon är det min tjugosjätte födelsedag på denna planet och bara njuta av det, för den kommer aldrig tillbaka igen! Fasar för den idag och saknar den imorgon, som vanligt, typiskt svenskt att aldrig vara nöjd vaaa?!

Sååå gott folk, detta är mitt sista inlägg som tjugofemåring, hoppas att ni förstod något av det som snurrar runt bakom mitt pannben - för tillochmed jag själv har svårt att förstå det ibland ^^, GODKVÄLL!

Lilleman är lämnad @ the daycare, M har kört till jobbet, nu är det bara min tur kvar att bege mig mot dagens destination! Lagom seg, men har en kort dag framför mig så det ska nog gå bra!

Sitter och uppdaterar hjärnan med lite skrafs från Aftonbladet, tycker att ONOFF´s konkurs är rent ut sagt makaber! Vilka svenska företag finns kvar? Snart står vi med endast Netto, Lidl och Media Markt, för det är de enda som klarar sig!

Vi borde börja tänka mer självbevarande om vi ska kunna behålla det som är svenskt i grund och botten, inte gynna andra länders företag som etablerar sig i Sverige! Man måste juh tänka till sig själv först, om inte jag kan simma så kan jag inte heller rädda den stackaren som håller på att drunkna.

Ibland känns det som att det är precis det vårt land håller på med;
Dränker sig själv!

Usch jaa, jag tror jag precis har kommit fram till vad jag vill göra med mitt liv! Men vägen dit känns just nu milslång, varför kom jag inte fram till detta innan?

Jag vill jobba inom vården, jag tycker om att hjälpa människor, jag vill finnas på plats och kunna göra mitt yttersta för människor som är i behov av vård. Polis har juh varit mitt drömyrke sedan 12 år tillbaka, men den utbildningen skulle vara svår att anpassa till det livet man lever idag.

Sjuksköterska har slagit mig, men ändå inte tilltalat mig tillräckligt för att få den där härliga känslan i kroppen vid tanken på att bli det. Men idag slog det mig, något som jag möter ganska ofta i det jobbet jag har; Ambulanssjuksköterska!

Ja, det kan bannemig inte bli bättre än det! Det är en lång utbildning men den går samtidigt den vägen jag tänkt på innan, via sjuksköterskeutbildningen som är på tre år, sedan ska man specialutbilda sig vidare och skaffa sig reell kompetens.

Visst det kommer ta tid men det känns som något jag verkligen vill, vilken härlig känsla! =)

Efter det snabba besöket på H&M igår gick vi in i leksaksaffären, till 3-åringens stora förtjusning! Vi hade kommit överens om att han fick välja en sak, vad som helst, som vi skulle köpa till honom.

Theo gick igenom allt från Bakugan, "polisbangare" och fotbollar tills han till sist kom fram till Brio-avdelningen, där fanns precis vad han ville ha! En tågbana med en kran, wow, han vart såld direkt! Prislappen var också fin, men vi hade juh inte bett honom att välja efter pris så det var bara att le och se glad ut! =)

Väl framme i kassan så fick jag inte ihop det priset kassörskan sa med det vi hade handlat. Det visade sig att denna förpackning innehållande åtta tågbitar, en kran och ett par tåg var på kampanj (!) halva priset, men det stod det inget om ute på hyllorna, en glad liten överraskning!

Sitter just nu på Youtube och klyddar, har en inloggning där som jag totalt glömt mitt lösenord till, som är kopplad till en mail som hotmail spärrat på grund av att någon spammade från det, bara skit alltså! .. Har suttit i en timme nu och inväntat en verifieringskod som skulle skickas till mig men resultatlöst blev väntandet.

Har krupit till korset nu iallafall och insett att jag inte kommer komma in på det där förbaskade kontot! Så nu sitter jag och gör ett nytt, klyddet slutar inte precis. Alla användarnamn är upptagna, lösenordet är fel och nu det senaste; "Du har angett en ogiltig födelsedag"

14 JULI 1985 (?!) - jag föddes faktiskt den dagen, som många andra!
Gaahh, och allt jag vill är att lägga upp ett filmklipp på min underbaring!

Hah, men nu kom jag helt plötsligt in på min spärrade mail (?) när jag skulle logga in på min nya mail för att verifiera mitt nya Youtube-konto, nu funkar mitt gamla, haha knaaaas!