Idag är dagen med stort D, tiden har äntligen tickat dit den skulle - jag är hemma! Fast lyckan varar inte länge, som vanligt, imorgon är det iväg till jobb igen :/ ..

Jag har överlevt 9 utav 10 dagars jobb på rad, har pinat mig igenom 6 st kvällsturer 6 dagar i rad, den sista inkluderade även morgon-turen, galet. Har bara imorgon kvar, sju till femton, sen är jag ledig på tisdag och jobbar kväll på onsdag.

Man börjar se lugnet efter stormen.

Anledningen till att detta är dagen D, att jag äntligen är hemma är för att jag inte fått vara med min son på två hela dygn. Tvåå dagar, det är exakt detta som jag ogillar med att ha ett tre-skifts-arbete.

Jag började klockan 4 i fredags, var hemma klockan 22 - då sov lilleman. Åkte klockan 6 igår morse till jobb och slet mig igenom ett dubbelpass till klockan 9 på kvällen, var hemma vid 22 igen - lilleman sov.

Åkte med bussen klockan 6 imorse och kom hem nu, lilleman nannar middag men snart ska jag få träffa mitt lilla underverk! Ni kan tro att vi har mycket att diskutera;

Alla nya ord han har lärt sig på dessa två dagar, pulkåkningen med pappa som slutade med att Theo fick hela nyllet fullt med snö mm.

Och, såklart, alla kramar och pussar vi har gått miste om, allt ska tas igen!
Det blir mys hela kvällen helt enkelt!